Oroande krigshot på Koreahalvön

I dagarna av genomförs en gigantisk militärmanöver under USA:s befäl riktad mot Demokratiska Folkrepubliken Korea (Nordkorea). Samtidigt säger USA:s utrikesminister Rex Tillerson att tålamodet med Nordkorea börjar ta slut och hotar med fullständigt krig.

I invasionsövningen deltar 300.000 sydkoreanska militärer, 17.000 amerikanska soldater, ett hangarfartyg och avancerade bombplan som alla kan utrustas med kärnvapen.

USA och Sydkorea övar överraskningsanfall mot nordkoreanska civila och militära installationer och talar öppet om att mörda ledaren Kim Jong Un och hela hans stab av medarbetare.

Ända sedan Koreakrigets dagar i det tidiga 1950-talet har USA övat kärnvapenanfall mot norra Korea, ett hot som har accentuerats under senare år. Om dessa hot skriver den amerikanske koreakännaren Bruce Cumings i sina böcker och artiklar. I Le Monde Diplomatique skrev Cumings 2004 en artikel under rubriken ”Korea: de glömda nukleära hoten”. Han slår fast att USA:s terrorbombningar under Koreakriget inte kan tolkas annat än som folkmord då miljoner civila koreaner sprängdes och brändes ihjäl.

Det är en historia som är undanhållen västerländsk allmänhet.

Conrad Crane, författare till boken American Airpower Strategy in Korea från 2000, skriver att USA:s flygvapen ”genomförde en fruktansvärd förstörelse över hela Nordkorea. Bombskadeanalyser i samband med vapenstilleståndet konstaterade att 18 av 22 större städer var mer än till hälften utplånade”. Industristäderna Hamhung och Hungnam förstördes till 80-85 procent och huvudstaden Pyongyang till 75 procent.

USA:s användande av napalm var så intensivt att den tidigare brittiske premiärministern Winston Churchill, som själv fört krig mot folken i kolonierna, mot slutet av Koreakriget i ett brev vädjade till USA om återhållsamhet i angreppen med napalm mot civila mål.

Ingen anade när napalmen uppfanns att den urskillningslöst skulle ”stänkas” över civilbefolkningen, som han uttryckte det.

Omkring två miljoner koreaner dog till följd av bombkriget 1950-1953.

Vid flera tillfällen planerade USA:s krigsmakt att sätta in kärnvapen i Korea. USA hade vid den tidpunkten 450 kärnvapen, och man räknade med att Sovjetunionen inte skulle svara med samma medel då Sovjet endast innehade 25 kärnvapen.

Det är mot denna bakgrund och de aktuella krigsförberedelserna man skall se det nordkoreanska kärnvapenprogrammet och de återkommande missil- och raketprovskjutningarna. Men i våra medier utmålas Nordkorea som den aggressiva parten medan USA:s styrkor sägs vara i södra Korea och i Japan i rent defensiva syften.

Låt oss leka med tanken att Putins Ryssland skulle ha mobiliserat över 300.000 soldater längs med den ukrainska gränsen för en övning i att invadera Ukraina, krossa dess militär, döda dess militära ledning och president. Allt med syftet att åstadkomma en så kallad ”regimförändring.”

Hade någon seriös analytiker kallat en sådan rysk militärövning för rent defensiv? Nej, medierna hade haft feta krigsrubriker och allmänheten i väst försatts på krigsfot.

Men i fallet Nordkorea kan en motsvarande militärövning framställas som en defensiv åtgärd, trots att det öppet erkänns att det handlar om anfallsförberedelser. ”Krigsövning för att anfalla Nordkorea kommer äga rum”, medger sydkoreanska Korea Times den 13 mars för att ta en av hundratals rubriker man lätt hittar på nätet.

De stater med permanent plats och vetorätt i FN:s säkerhetsråd som antar den ena resolutionen efter den andra mot Nordkorea, sitter själva på tusentals kärnladdningar som kan utplåna stora befolkningscentra på jorden flera gånger om. Men när Nordkorea skaffar sig kärnvapen, för att undvika att tragiken från Koreakriget upprepas, skriker man om ”kärnvapenhot”.

Genom att Nordkorea skaffat sig kärnvapenstyrka och medföljande raketsystem kan vare sig amerikanska imperialister eller japanska revanschister anfalla Nordkorea utan att själva riskera att få sina baser utplånade.

Tiden är förbi då servicepersonal, piloter, tekniker, analytiker och vaktpersonal kunde leva ett bekvämt liv på och kring militärbaserna i närheten av anfallna länder som Vietnam, Kambodja, Laos, Irak, Libyen och Jugoslavien samtidigt som folken led. Vid ett eventuellt amerikanskt anfall på Nordkorea skulle landet svara med att attackera USA-baser i Japan, Guam och Sydkorea.

Samtidigt som krafter i USA propagerar för ett förstaslag mot Nordkorea finns det flera inom det militäranalytiska etablissemanget som varnar för ett amerikanskt anfall. Inte på grund av några pacifistiska böjelser utan just utifrån en iskall beräkning av de ekonomiska och militära följderna för Japan, Guam och Sydkorea.

För inte tala om förlusterna för amerikansk militär.

Nordkorea har flera gånger föreslagit att det nuvarande vapenstilleståndsavtalet från 1953 skall ersättas med ett fredsavtal. Detta har rutinmässigt avvisats av USA.

Nordkorea var den enda kärnvapennationen som i FN:s generalförsamling i oktober 2016 röstade för ett förslag om att totalförbjuda och avskaffa alla kärnvapen. Ingen annan kärnvapenmakt röstade för resolutionen.

Så vem hotar vem på Koreahalvön?