Bemanningsföretagen fyller likadan roll
I LO:s granskning av anställningsvillkoren på den svenska arbetsmarknaden framgår att de tidsbegränsade anställningarna ökat de senaste tjugo åren.
År 2007 nåddes en topp på 622000 visstidsanställda. Då rådde ännu högkonjunktur, och det första halvåret 2008 minskade faktiskt antalet tidsbegränsat anställda samtidigt som antalet tillsvidareanställda ökade. Högkonjunkturen hade då pågått i relativt många år och eftersom Las säger att visstidsanställning eller vikariat som varar längre än sammanlagt två år under en femårsperiod ska leda till en tillsvidareanställning, var det många som var berättigade till en fast anställning.
Samtidigt har arbetsköpare satt i system att avsluta visstidskontrakten innan de två åren har gått och på så sätt undvika att tillsvidareanställa. ”Utlasad” har blivit ett begrepp inom många yrkesgrupper.
Även krisen som slog till hösten 2008 med massuppsägningar som följd märks i statistiken. De visstidsanställda var de första som fick lämna arbetsplatserna och år 2009 minskade antalet tidsbegränsade med 65900 personer utan att antalet tillsvidareanställda ökade i motsvarande utsträckning.
När den ekonomiska oron nu åter tilltar och storföretag som Scania och Volvo minskar produktionen återupprepas scenariot. Hundratals visstidsanställda blir de första att lämna fabrikerna.
Till det ska läggas att andelen inhyrda från bemanningsföretag har ökat och att de fyller samma roll som visstidsanställda för företagen.
Det är rentav så att flera företag vill öka andelen inhyrda framför att visstidsanställa. En inhyrd arbetare kan skickas hem med två veckors varsel medan det är krångligare att göra sig av med en visstidsanställd innan kontraktet löpt ut.
Lastbilstillverkaren Scania har till exempel drivit igenom ett avtal med facket som ger möjlighet att hyra in 30 procent av arbetsstyrkan, och från flera av Volvos fabriker hörs liknande krav.
För de lokala verkstadsklubbarna har visstidsanställningar blivit det defensiva motdraget för att möta företagens krav på ökad flexibilitet. Argumenten är att en visstidsanställning är att föredra, eftersom då blir arbetaren anställd direkt i företaget. Det innebär samma villkor som övriga anställda vad gäller löner och andra förmåner som pensioner, och i bästa fall övergår visstidsanställningarna till fasta efter en viss period.
Det må vara sant, men känns ändå som att ta temperaturen i helvetet.
För de arbetare som nu blir av med jobben när visstidskontrakten löper ut är det en klen tröst att fackets alternativ är sämre och ännu sämre anställningar.