Storseger för svensk idrottsdemokrati

I helgen genomfördes Riksidrottsmötet i Uppsala. Dessa möten genomförs vart annat år och samlar representanter från samtliga specialförbund.

Många viktiga frågor diskuterades och beslut fattades men den frågan som väckt störst uppmärksamhet var frågan om bolagisering av föreningsverksamheten.

Visserligen kan föreningar efter ett beslut 1999 bedriva verksamhet i bolag men föreningen måste äga 51 procent av aktierna. 1999 var det fotbollen och ishockeyn som ville bolagisera fullt ut men man fick inte med sig mötet utan det blev en kompromiss där föreningen skulle äga 51 procent av aktierna.

Naturligtvis nöjde sig inte fotbollen och ishockeyn. Till 2009 års möte ville de ändra på reglerna igen, vilket resulterade i att en utredning skulle tillsättas. Deras mål var att ta bort föreningsdemokratin till förmån för riskkapitalister.

Inför mötet i Uppsala hävdade fotbollen genom Lars Åke Lagrell gång på gång att fotbollen var enig om att öka kapitalets inflytande. Detta trots att Göteborgs Fotbollsförbund tillsammans med många elitklubbar sagt att de inte var överens med Lagrell.

När så Riksidrottsstyrelsens egen utredning presenterades fick bolagsivrarna stöd för sin uppfattning. Utredningen hävdade att frågan var av teknisk art och idrottens kärnämne inte var hotad.

Eftersom utredningen skulle ut på remiss var frågan inte avgjord men genom utredningen såg det mörkt ut för oss som ville värna demokratin.
 
Till Riksidrottsmötet hade vår förening Proletären FF lämnat en motion på temat ”Idrott åt alla – Behåll 51-procentregeln”. Vi tog dessutom initiativet till en offentlig debatt och massmedia hakade på frågan och att det rådde stor oenighet inom fotbollen var uppenbart.

Inte minst fotbollssupporterunionen visade att de allsvenska klubbarna inte alls stödde Lagrell utan många stora som IFK Göteborg, Malmö FF, Elfsborg, Häcken med flera ville behålla 51-procentregeln. Trots detta hävdade Lagrell gång på gång att fotbollen var enig om att ändra föreningsdemokratin till förmån för riskkapitalisterna.

När så remissvaren kom in visade det sig att många förbund var starkt kritiska till att låta kapitalet få mer inflyttande. Dessutom tog riksidrottsstyrelsen avstånd från sin egen utredning och föreslog istället bifall till PFF:s motion.

Styrelsen skrev att frågan var idrottspolitisk och en ändring till förmån för riskkapitalet hotade den svenska idrottsmodellen.

Allt detta gjorde Lagrell och ledningen för fotbollen lite desperata. Fotbollen och ishockeyn ville att frågan inte skulle avgöras av den samlade idrotten på Riksidrottsmötet utan det mest demokratiska skulle vara att frågan flyttade över till respektive förbund för beslut.

Frågan hade nu fått sådan uppmärksamhet att tv-programmet Uppdrag granskning belyste frågan och här kom det tydligt fram att de flesta elitföreningar var för 51-procentregeln.

Dessutom framgick att ute i Europa kunde man inte förstå att svensk fotboll ville införa det som man i England nu gjorde allt för att få bort.

All denna massmediala uppmärksamhet och Riksidrottsstyrelsens så tydliga ställningstagande gjorde att ytterligare specialförbund anslöt sig till styrelsen och Proletären FF:s uppfattning och bara några dagar innan mötet stödde 52 av 70 förbund styrelsens förslag och därmed även vår motion.

Hur skulle bolagsivrarna nu göra? Helt plötsligt ändrade fotbollen åter uppfattning och fann en ny bundsförvant i Lars Liljegren, ordförande i fäktningsförbundet. Liljegren, som tidigare varit förespråkare för föreningsdemokrati, slöt en allians med Lagrell och hävdade i DN debatt att en ny utredning måste tillsättas.

Under hela Riksidrottsmötet pågick sedan ett intensivt arbete från Liljegren för att förmå de olika delegaterna att ställa sig bakom en ny utredning. 

När det så var dags för att avgöra frågan vidhöll styrelsen sin uppfattning att behålla 51-procentregeln och yrkade därmed bifall till Proletären FF:s motion.

Flera talare stödde styrelsen och inte minst glädjande var det att höra Maria Meyer-Martins, konståkning, och Tommy Wiking, amerikansk fotboll, som båda tydligt sa att det gällde hela den svenska modellens framtid. De ville behålla demokratin.

Till denna skara skall också nämnas Walter Rönnmark, bordtennis, och Lars Bodin, skridskor. Förespråkarna för att låta kapitalet ta över sa att vi lever i en ny tid och att det skulle vara omodernt att hävda den svenska modellen. I sak hade de inget som visade på att idrotten skulle utvecklas till det bättre med att införa plånbokens makt. När PFF:s representant Ingrid Frejd uppmanade ombuden att bifalla motionen fick hon mycket starka applåder.

Trots att ishockeyn och fotbollen försökte få mötet att flytta beslutet från Riksidrottsförbundet till respektive specialförbund fick de inget gehör.

Handbollen försökte utan framgång argumentera för att ändra regeln så att föreningen endast skulle äga 34 procent. Däremot fanns relativt stort stöd för en ny utredning.

I sista inlägget yrkade styrelsen bifall till sitt förslag att behålla 51-procentregeln och bifall till PFF:s motion och avslag på frågan om ny utredning.

Beslutet blev mycket stort bifall till styrelsens förslag och mötet ställde sig bakom vår motion att behålla 51-procentregeln.

Visserligen beslutade mötet att bifalla förslaget att frågan åter skall utredas. Trots detta var mötet en seger för demokratin, en person – en röst.