När EU-parlamentet talar om ”den demokratiska oppositionen i Venezuela” så syftar man på högermajoriteten i den nationalförsamling som valdes 2015 samt ett antal ”politiska fångar”.

I motiveringen förklarar EU-parlamentet att man med priset visar sitt orubbliga stöd till den demokratiskt valda nationalförsamlingen och samtidigt stödjer ”den fredliga övergång till demokrati som det venezuelanska folket så desperat ropat efter”.

Motiveringen ovan framstår som absurd av flera skäl.

• För det första blundar EU-parlamentet för den existerande och högst levande demokratin i Venezuela. Bara elva dagar innan pristagaren offentliggjordes hölls guvernörsval. Majoriteten av venezuelanerna röstade inte på EU:s vänner utan på regeringssidans kandidater. Nästan alla ledande högerpartier deltog i valet, och fyra av de fem högerkandidater som blev valda har accepterat utgången och svurits in på sin guvernörspost.

• För det andra skönmålar EU-parlamentet oppositionens protester tidigare i år. ”Frihetsprotesterna”, som de benämns i motiveringen, var ofta våldsamma gatuaktioner som orsakade död och förödelse.

• För det tredje är de i Venezuela fängslade högerpolitikerna inte fängslade för sina åsikters skull utan för att de dömts för brott. En av dem som EU-parlamentet hyllar är Leopoldo Lopez. 2014 uppmanade han sina anhängare till gatuprotester för att störta regeringen. Oroligheterna resulterade i 43 döda, vilket han är dömd för.

Lopez tillhör liksom andra av de namngivna ”politiska fångarna” en grupp högerpolitiker som redan 2002 tydliggjorde sitt förakt för demokrati. De var delaktiga i statskuppförsöket mot den demokratiskt valde vänsterpresidenten Hugo Chávez och stödde offentligt kuppledaren Pedro Carmona.

EU prisar inte någon ”demokratisk opposition”, snarare våldsverkare och demokratiföraktande kuppmakare.