Krönika: Varning för undantagslag!

I höstas tillsatte socialminister Lena Hallengren en utredning för översyn av smittskyddslagen. Initiativet togs utan de stora åthävor som mer brukligt omgett pandemihanteringen, så utredningen har gått under nyhetsmedias – och min – radar.

Att smittskyddslagen behöver ses över är givet, det visar de grova fel som uppdagades under pandemins första månader, då bristen på skyddsutrustning och närmast obefintlig smittspårning gjorde att smittan spred sig som en löpeld på Sveriges äldreboenden. Det sköraste, de som enligt retoriken skulle skyddas, fick inget skydd.

Här behövs skärpta regler för beredskapslager av skyddsutrustning och annat nödvändigt material, som testutrustning, mediciner och respiratorer. Därtill krävs givetvis en upprustning av en minimaliserad IVA-vård och av vården överhuvudtaget. Att vården lyckats hålla stånd mot pandemins påfrestningar beror enbart på personalens närmast omänskliga uppoffringar. 

Så långt allt väl, kan tyckas. Men icke! I utredningsuppdraget ingår nämligen också ”extraordinära smittskyddsåtgärder” – som allmänt utegångsförbud.

Idag har Sveriges regering inte rätt att införa utegångsförbud i fredstid, till skillnad från regeringar i de flesta andra länder. Denna begränsning är ett resultat av en stark demokratisk tradition.    

”I grund och botten så tycker jag inte vi ska ha utegångsförbud. Det är ett enormt ingrepp i människors frihet”, sa Lena Hallengren när utredningen presenterades (SvD 31/8, 2021).

Ändå ingår alltså denna extraordinär åtgärd i utredningsuppdraget, som Hallengren dessutom gett till Socialdepartementets rättschef Lars Hedengran, som ett enmansuppdrag. Ministerns närmaste juridiske rådgivare ska alltså på egen hand utreda en åtgärd som Hallengren säger sig inte vilja ha.

Inte nog med det. Just denna del av utredningsuppdraget ska vara klart redan 15 maj 2022, till skillnad från utredningen som helhet, som ska vara klar först hösten 2023.

Orsaken till brådskan är lätt att genomskåda. Förbudet mot att införa utegångsförbud i fredstid är grundlagsreglerat och en ändring kräver därför två riksdagsbeslut med val däremellan. I korten ligger därför ett riksdagsbeslut i juni i år, som sedan klubbas av den nya riksdagen i höst.

På mindre än ett halvår kommer vi i sådana fall få en lagstiftning som ger nästa regering rätt att spärra in samtliga medborgare i sina hem. Detta tilltänkta tempo är i sig illavarslande. Hur ska vi som är motståndare till denna regeringens rätt hinna med att samla opinionen på en ynka månad?

Var utredningen landar återstår att se. Men ett vet vi.

”Jag är beredd att revidera min uppfattning om utredaren kommer med väldigt goda argument”, deklarerar Lena Hallengren.

Här ska påpekas att frågan om rätt att utfärda undantagstillstånd i civila kriser inte är ny. Ett sådant förslag framfördes redan i grundlagsutredningen 2008, men då utan politiskt genomslag. 

Efter pandemin – och med andra civila kriser under uppsegling – finns det risk för större politisk acceptans. Så utan att ta ut något i förskott gäller det att vara beredd på det värsta.

I ett är jag överens med Lena Hallengren. Ett allmänt utegångsförbud utgör ett enormt ingrepp i människors frihet. Men det innebär mer än så. Ett allmänt utegångsförbud, om än infört under kortare tid, upphäver grundläggande demokratiska rättigheter, som mötes- och demonstrationsfriheten. Ett allmänt utegångsförbud utgör också ett enormt övergrepp på demokratin.

Man kan invända att dessa rättigheter upphävdes redan genom pandemilagens begränsningar av folksamlingar, en åtgärd som Kommunistiska Partiet från första stund protesterat mot, bland annat genom en ”illegal” manifestation på 1 maj 2021.

Men att grundlagsfästa denna odemokratiska ordning är etter värre. Därför måste alla demokratiskt sinnade människor iaktta högsta möjliga beredskap. Om Lena Hallengren reviderar sin uppfattning har vi bara en månad på oss för att stoppa denna attack på demokratin.