Ledare: Vi låter oss fortfarande inte luras!

I år är det 30 år sedan folkomröstningen om EU hölls. Genom massiv propaganda – ja-sidans budget var mångdubbelt större än nej-sidans – och frikostiga löften om att svenska kollektivavtal och svensk välfärd inte skulle vara hotade kunde nej-sidans långvariga övertag i opinionen brytas ned. När valet väl hölls i november 1994 röstade 52 procent av svenskarna för ett medlemskap, knappt 47 procent röstade emot.

I efterhand kan vi konstatera att alla de farhågor som nej-sidan lyfte fram har besannats. Välfärden har eroderats. Fungerande statliga verksamheter inom järnväg, post och el har avreglerats och sålts ut. Kollektivavtal och arbetsrätt har attackerats av EU-lagstiftning som gör att tusentals utländska arbetare utnyttjas i den svenska bygg- och transportsektorn.

Förra vinterns höga elpriser är ett resultat av EU:s marknadskrav. Trots att Sverige är självförsörjande på el påtvingas vi genom den avreglerade europeiska elmarknaden samma priser som på kontinenten.

EU – som ofta och gärna lyfts fram som ett fredsprojekt – har de senaste åren hänfallit åt en allt mer konfliktinriktad och militaristisk utrikespolitik. EU har från början varit USA:s politiska projekt men det är först på senare tid som bägge parter varit öppna med de täta banden och att EU nu allt mer officiellt ställer sig bakom Nato.

Det har bland annat inneburit att EU varit med och hållit den ukrainska regeringen under armarna med både vapen och pengar. Istället för fred och diplomati har EU gjort allt i sin makt för att kriget i Ukraina ska fortsätta – med enormt lidande på båda sidor.

Det är hårresande att höra EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och det gränslösa hyckleri hon ger prov på när hon i skarpaste ordalag fördömer och terrorstämplar Putin och den ryska armens härjningar i Ukraina, för att några dagar senare resa till Jerusalem och ställa sig fullt ut på den israeliska apartheidstatens sida mot Palestina.

När hundratusentals européer varje vecka demonstrerar för fred och att Israels ockupation ska upphöra står von der Leyen bredvid Netanyahu och deklarerar för hela EU:s räkning att ”vi är med er hela vägen”.

Samtidigt som Israel bedriver ett utrotningskrig på Gaza, där målet uttryckligen är att fördriva den palestinska befolkningen, väljer EU att utöka det politiska stödet till Israel.

Den fria rörligheten som EU lyfter fram gäller bara när den sker på kapitalets villkor. De människor som tvingas fly när Europas kapitalister ska tillvarata sina ”geopolitiska intressen” ska med alla medel hållas undan.

Exempel på detta är de ”flyktingavtal” som EU tecknat med bland annat Algeriet och Turkiet. EU betalar miljarder varje månad för att dessa länder ska hindra fattiga migranter att ta sig till Europa och besvära EU-länderna.

Varje år drunknar tusentals båtflyktingar på Medelhavet för att EU ska kunna upprätthålla fasaden av en human asylrätt. Ett EU-utträde står inte i motsättning till ett ordnat och ansvarsfullt men samtidigt generöst flyktingmottagande.

Trots allt elände som EU fört med sig, och alla nyliberala reformer som unionen hjälpt den svenska borgerligheten att genomdriva, så har svenskarna aldrig varit mer EU-positiva än nu. SOM-undersökningen som genomförs av Göteborgs universitet visar att stödet för EU nu närmar sig 70 procent och att bara elva procent av befolkningen är för ett utträde ur Europeiska Unionen.

Stödet är dock inte lika stort i hela befolkningen. Fortfarande är de som bor på landsbygd eller småorter och de med lägst utbildningsnivå också minst positiva till EU. EU-frågan har inte förlorat sin klasskaraktär.

Kommunistiska Partiet har lyft kravet på EU-utträde i 30 år och vi kommer fortsätta göra det. Inte för att Sverige utanför EU automatiskt skulle bli ett bättre och mer rättvist land. Utan för att EU är ett verktyg som den svenska borgarklassen – med stor framgång – använt för att trycka tillbaka arbetarklassens positioner över hela fältet.

Att lämna EU är att ta ifrån svenska politiker och byråkrater ett av deras viktigaste vapen. Inte minst skulle det tvinga dem att ta ansvar för den politik de driver igenom, utan att kunna gömma sig bakom EU-förordningar och beslut från Bryssel.

Strax innan semestern kommer svenskarna att vallas till valurnorna för att ge legitimitet åt det politiska projekt som är EU. Då förrättas nämligen valet till Europaparlamentet. Den uppmärksamme läsaren har säkert redan noterat att flera personvalskampanjer började rulla i media redan innan jul.

För Kommunistiska Partiet står alltså snart en valkampanj för dörren. Men det är inte en valkampanj som de andra partierna. På Kommunisternas nyligen avslutade 20:e kongress beslutades att partiet kommer att uppmana till valbojkott i det kommande EU-parlamentsvalet.

Det är inte ett försök att få fler att ligga på soffan och slötitta på tv. Passivitet och politiskt ointresse är aldrig en väg framåt för arbetare som vill se en annan samhällsutveckling.

Vårt röstskolk handlar inte om lättja, utan är ett politiskt ställningstagande mot ett överstatligt och kapitalistiskt projekt som aldrig har och aldrig kommer företräda den europeiska arbetarklassens intressen. Lika övertygade som vi är om att ett annat Europa är möjligt – lika övertygade är vi om att ett annat EU inte är det.

De EU-skeptiska politikerna pratar om minskad byråkrati – bara i Bryssel finns 30.000 lobbyister och hundratusentals byråkrater, administratörer och jurister – men det blir bara snack. Det finns inget ”EU light” att ersätta det överstatliga projekt som satts i rullning.

Vi uppmanar därför till bojkott av EU-valet och kräver det enda rimliga och demokratiskt riktiga – Sverige ut ur EU!