”Arriva styr med järnhand”

I augusti tog Arriva hem upphandlingen på busstrafiken i norra Storstockholm. Sedan dess har arbetsmiljön kraftigt försämrats. Missnöjet är stort bland busschaufförerna. På välbesökta fackmöten har medlemmarna vädrat sin ilska, senast i förra veckan då ett åttiotal busschaufförer samlades till möte utanför Råstagaragets grindar i Sundbyberg. Företaget tillät inte arbetarna att hålla möte inne på arbetsplatsen. Även vid depån i Täby samlades anställda till ett upprört möte.

Samtidigt är rädslan stor bland de anställda. Sedan Arriva tog över har varningar till anställda delats ut på löpande band. Huvudskyddsombudet har till exempel tilldelats tre varningar sedan han påpekat arbetsmiljöbrister för Arbetsmiljöverket. Företaget vill av allt att döma göra sig av med en stridbar facklig företrädare, och skrämma de anställda till tystnad. Få anställda har vågat träda fram med namn i massmedia.

Vi ringer upp fackföreningsexpeditionen på Råstagaraget för att ta reda på vad som händer. Det är som att ringa till en diktatur. Mannen som svarar vill först inte uttala sig.

– Det är inte säkert att prata på företagets telefonlinje, förklarar han.

När vi återkommer på ett annat telefonnummer senare under dagen är den fackligt förtroendevalde betydligt mera talför, men han vill inte framträda med namn och bild.

– Jag skulle få sparken direkt om det kom fram att jag pratat med media. Jag har en familj och två barn att försörja, förklarar han.

• Kan du berätta hur situationen för er anställda har förändrats sedan Arriva tog över?
– Det är katastrofalt på alla fronter. Bussar är trasiga och vi tvingas jobba långa arbetspass. Innan Arriva tog över lovade de guld och gröna skogar, men det har varit uselt sedan första dagen.

– De har delats ut varningar till anställda som helt saknat grund. Det har handlat om att chaufförer sagt nej till att köra bussar utan överfallslarm eller som på annat sätt inte levt upp till säkerhetskrav. Då kallar företaget det för arbetsvägran.

Ett uppmärksammat fall är när en buss-chaufför i Solna svimmade under ett arbetspass i höstas, av allt att döma av stress enligt ett läkarutlåtande. Bussföraren, som kände sig illamående, stannade bussen och tryckte på den röda alarm-knappen, ett larm som trafikledningen ska besvara omedelbart. Så skedde inte. Bussföraren ringde då upp trafikledningen på sin mobiltelefon, och fick då uppmaningen att köra tillbaka bussen till garaget. Efter det förlorade han medvetandet. En passagerare ringde efter ambulans. Men Arrivas ledning förnekar att de misskött sig.

– Arriva agerar på ett sätt som saknar all grund, förnuft och logik. Det är tydligt att de särskilt riktar sig mot oss som är förtroendevalda, berättar den facklige representanten som vi pratar med.

• Kan du se någon särskild anledning till varför Arriva går så hårt fram mot er som är fackligt förtroendevalda?
– Arriva har drivit busstrafiken i Märsta och Ekerö sedan flera år. Där har de styrt med järnhand. Hos oss i Råstagaraget finns det en annan kultur. Vi har ansetts vara en av de bästa arbetsplatserna på att bevaka att arbetsmiljön sköts.

– När det inte fungerade för bussförarna i Märsta och Ekerö så kom de till oss och frågade om råd, och efter det började de protestera. Arriva blev tagna på sängen av det, och skyllde det på oss i Råsta.

Johan Ingelskog arbetar på Kommunals förbundskontor. Han har lagt mycket tid i Råstagaraget de senaste veckorna, och är upprörd över hur Arriva behandlar de anställda.

– Våra medlemmar och förtroendevalda mår dåligt, är stressade och känner sig jagade av företaget. Det är under all kritik.

• De fackligt förtroendevalda vågar inte träda fram med namn och vågar heller inte prata med journalister på företagets telefonlinje. Vad tänker du om det?
– Vi tar mycket allvarligt på det. Vi anser att Arriva kränker våra medlemmar, våra förtroendevalda och i slutändan hela Kommunalarbetareförbundet.

• Hur kan Kommunal agera mot Arriva i de här frågorna?
– Vi hanterar varje varning mot de anställda och ställer krav på förbättrad arbetsmiljö.

Samtidigt som Johan Ingelskog bedömer situationen i norra Stockholm som unik konstaterar han en liknande utveckling i hela bussbranschen.

– År av upphandlingar där lägst bud vinner har gjort att bussbranschen är hårt pressad, det här är ett generellt problem.

• Om det är ett generellt problem, har Kommunal då någon långsiktig strategi för att komma tillrätta med problemet?
– Vi ska just påbörja en avtalsrörelse där de här frågorna kommer att vara en viktig del.

Enligt rapporter från fackmöten har stämningen dock talat för kraftigare åtgärder än avtalsförhandlingar. Uppmaningar till representanter från Kommunals ledning att organisera proteststrejker ska ha mötts med rungande bifall. Bland de anställda finns ett missnöje mot det egna fackförbundet. Den lokala fackklubben på Råstagaraget anser sig sidsteppade av Kommunals Stockholmsavdelning, och på ett välbesökt och enigt möte i höstas hotade medlemmarna att kollektivt lämna facket.

– Ärligt talat så har vi förtroendevalda varit tvungna att slåss på två fronter. Både mot arbetsgivaren och mot vår egen fackförening. Av någon anledning så har Kommunal motarbetat oss här i Råsta. Det har kostat mycket tid och ork, berättar den förtroendevalda som vi pratar med.

Samtidigt har han goda förhoppningar om att Arrivas trakasserier mot de anställda kommer att upphöra. Företaget har fått mycket negativ publicitet i massmedia, inte minst i samband den uppmärksammade tågolyckan i Saltsjöbaden för några veckor sedan där ett tåg körde rakt in i ett bostadshus. Att busstrafiken i norra Stockholm mer eller mindre havererat sedan Arriva tog över har inte gjort saken bättre. Missnöjet från allmänheten är stort, och även politiker på olika nivåer har sett sig tvingade att rikta kritik mot Arriva.

– Det känns faktiskt som att vi är på väg att vinna mot arbetsgivaren. När vi väl har gjort det så är det dags att göra rent i eget bo, avslutar den fackligt förtroendevalda på Råstagaraget.