Vi måste samlas kring en vision

Jag ser en bild och tänker att detta borde vara otänkbart. Sida vid sida står LO:s ordförande Karl-Petter Thorvaldsson med Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne. Med bistra miner håller de presskonferens för att inga LO-förbund ska utmana den rådande ordningen.

Märket från parterna i industrin ska gälla och särskilt de bråkiga förbunden inom 6F ska rätta in sig i ledet. Visst skulle det vara rimligare att se LO:s ordförande bredvid Byggnads och Målareförbundets ordförande?

Tänk er ett offentligt handslag med löfte om sympatiåtgärder och stöd för viktiga krav och principer. Men det, det är tyvärr helt otänkbart. Liberalerna i sosse- och LO-toppen har gjort samförståndet med kapitalet till en fundamentalistisk religion.

Hur mår den svenska arbetarrörelsen under denna regim? Vid en europeisk jämförelse är den fackliga anslutningen väldigt hög i Sverige. Även om den minskat på senare år.

Men medlemmarna görs sällan eller aldrig delaktiga och det mesta rör sig högt över våra huvuden. Den styrka som den på pappret starka rörelsen skulle kunna ha blir inte verklig.

Istället för att kräva bättre förhållanden för arbetare på arbetsmarknaden och i samhället skall vi anpassas efter företagens behov. Samförståndet och konflikträdslan leder till att facklig organisation och kamp förlorar sin relevans för stora arbetargrupper.

Om arbetarrörelsen skall få nytt syre måste tankarna på att all politik skall gynna företagen utmanas. Annars kvävs den kraft som kan mobilisera människor för ett samhälle som är rättvist, jämlikt och på alla sätt skiljer sig från dagens.

Om arbetare inte ser någon annan grund för sin egen trygghet än höga vinster för företagen faller allt motstånd samman. Det blir till och med logiskt att tävla om arbetsköparens gunst istället för att hålla ihop.

Tillkämpade rättigheter sätts ur spel och de anställda kan förmås att acceptera sämre villkor. Av egen erfarenhet vet jag att det finns många fackligt aktiva, även med socialdemokratisk partibok, som är både klassmedvetna och politiskt medvetna.

Men de vill gärna undvika hur grundfrågan, maktkampen mellan arbete och kapital, skall lösas till vår fördel. Den frågan har medvetet fått en alltmer undanskymd plats i det politiska samtalet.
Inte för att dess betydelse minskat i våra liv. Utan snarare tvärtom.

Om fokus hamnar där det borde vara ställs frågorna på sin spets och det blir lättare att definiera både problemen och lösningarna. Därför behöver vi samlas kring en vision för hur vi skall förändra samhället för att forma framtiden till något bättre.

Varför skall vi i ett allt rikare Sverige nöja oss med att KANSKE få lite lägre arbetslöshet, nästan räddad välfärd, lite bättre löner? Dessutom villkorat med om tillväxten ökar tillräckligt och vinstutvecklingen är acceptabel. Visst vill vi mer än så?

Det är ju helt uppåt väggarna om extremhögern uppfattas som de enda som erbjuder ett alternativ där vi inte bara blir offer för omständigheter som vi inte kan påverka. I dagens arbetsliv finns en grupp som kanske är nöjd med att just nu ha goda inkomster och något så när trygga anställningar. Men samtidigt tvingas många jaga timmar i otrygga jobb för att kunna betala månadens räkningar.

I alla branscher och för alla arbetare ökar dessutom kraven och stressen. Konflikten mellan arbete och kapital är tydlig och synlig.

Den känns i värkande kroppar, sömnlösa nätter, inställda utflykter med barnen. Vi ser den i fantasilöner för politisk elit, direktörer och i extrema aktieutdelningar.

Tillvaron idag präglas allt för mycket av oro och en känsla av maktlöshet.

En arbetarrörelse värd namnet kan bryta den känslan. Den kan lyfta det som förenar tillsvidareanställda, timanställda, bemanningsanställda osv och ta striden för trygga jobb och rättvisa villkor.

Det måste ske utan en ledning som sneglar på vad en socialdemokratisk partiledning eller dito ministrar anser om bemanningsföretag, vinster i välfärden eller budgetdisciplin. Vår styrka byggs underifrån.

Vet vi vad vi vill och lovar att backa upp varandra får vi också makt att förändra. Allt.

Ulf Nilsson

Byggnadsplåtslagare