Komunisterna i Lysekil ställer miljökrav på Preemraff
Hälsa eller Profit?
• Dimman ligger tät över Preemraff i Lysekil när
Proletären anländer. Raffinaderiet är beläget vid Brofjorden i den
vackra bohuslänska skärgården. Det har precis slutat regna, och en
brinnande låga ur en hög skorsten är allt som utåt sett avslöjar att
miljöfarliga ämnen är en av biprodukterna. Senare får jag lära mig att
det kallas för ”fackling” när farliga ämnen bränns upp under höga
temperaturer i skorstenen.
I de stora anläggningarna som
invigdes 1975 arbetar i dag cirka 600 personer, och raffinaderiet
omsätter miljarder kronor. Varje år processar Preemraff mer än 10
miljoner ton råolja. Det ger bensin och diesel, men också miljöfarliga
utsläpp av exempelvis kolväten och koldioxider. Sedan länge har det
varit känt att flera kolväten är cancerogena.
*
De
stora miljö- och hälsoriskerna är orsaken till att Kommunistiska
Partiet i Lysekil ända sedan 1985 drivit krav riktade mot
raffinaderiet. 1989 kom det stora genomslaget då ett enigt
kommunfullmäktige röstade för partiets motion som krävde oberoende
mätningar och minimerade kolvätesutsläpp.
– Det var en stor seger, säger Yngve Berlin (k) som drev frågan i fullmäktige.
I
september i år kom en rapport som visar att de farhågor Kommunistiska
Partiet haft om hälsoriskerna varit berättigade. Utredningen tillsattes
eftersom företaget vill bygga ut raffinaderiet, och därmed behöver de
ett nytt tillstånd och en ny miljökonsekvensbeskrivning. Rapporten
heter ”Undersökning av cancersjuklighet i närområdet till raffinaderiet
i Lysekil”, och resultatet som presenteras i den är nedslående.
Undersökningen
visar nämligen att de två orter – Brastad och Lyse – som ligger i
raffinaderiets vindriktning har haft dubbelt så många fall av leukemi
de senaste tio åren jämfört med vad som vore normalt. Rapporten kan
inte slå fast att raffinaderiet är orsaken, utan forskningen ska
fortgå. Men trots detta visar kartläggningen det berättigade i att
driva krav på mätningar och minimerade kolvätesutsläpp – då 1985 och
89, liksom nu 2006.
Därför har Kommunistiska Partiet i Lysekil
återigen tagit upp kampen för att det ska ställas hårdare miljökrav på
Preemraffs verksamhet. En ny motion har lagts fram inför veckans
kommunfullmäktigemöte, och det återstår att se om de andra partierna
viker sig för företaget, som de gjorde 1985, eller om de vågar stå upp
för kommuninvånarnas hälsa på samma sätt som de gjorde 1989.
De
stora miljö- och hälsoriskerna är orsaken till att Kommunistiska
Partiet i Lysekil ända sedan 1985 drivit krav riktade mot
raffinaderiet. 1989 kom det stora genomslaget då ett enigt
kommunfullmäktige röstade för partiets motion som krävde oberoende
mätningar och minimerade kolvätesutsläpp.
– Det var en stor seger, säger Yngve Berlin (k) som drev frågan i fullmäktige.
I
september i år kom en rapport som visar att de farhågor Kommunistiska
Partiet haft om hälsoriskerna varit berättigade. Utredningen tillsattes
eftersom företaget vill bygga ut raffinaderiet, och därmed behöver de
ett nytt tillstånd och en ny miljökonsekvensbeskrivning. Rapporten
heter ”Undersökning av cancersjuklighet i närområdet till raffinaderiet
i Lysekil”, och resultatet som presenteras i den är nedslående.
Undersökningen
visar nämligen att de två orter – Brastad och Lyse – som ligger i
raffinaderiets vindriktning har haft dubbelt så många fall av leukemi
de senaste tio åren jämfört med vad som vore normalt. Rapporten kan
inte slå fast att raffinaderiet är orsaken, utan forskningen ska
fortgå. Men trots detta visar kartläggningen det berättigade i att
driva krav på mätningar och minimerade kolvätesutsläpp – då 1985 och
89, liksom nu 2006.
Därför har Kommunistiska Partiet i Lysekil
återigen tagit upp kampen för att det ska ställas hårdare miljökrav på
Preemraffs verksamhet. En ny motion har lagts fram inför veckans
kommunfullmäktigemöte, och det återstår att se om de andra partierna
viker sig för företaget, som de gjorde 1985, eller om de vågar stå upp
för kommuninvånarnas hälsa på samma sätt som de gjorde 1989.
*
Väl
framme vid Preemraffs huvudentré, där vi hoppas få tala med några av de
anställda, möts vi av två hjälpsamma receptionister. De vill inte att
vi pratar med någon av raffinaderiarbetarna som vi möter på parkeringen
utan allt måste gå igenom facket, för ”det är så de vill ha det”. Efter
att receptionisterna ringt mängder av samtal till personer som verkar
vara upptagna i olika sammanträden så sitter vi äntligen på ett kontor
tillsammans med Martin Hermansson från IF Metalls klubbstyrelse. Han är vice klubbordförande, och arbetar heltid som mekaniker på raffinaderiet.
• Är ni som arbetar på raffinaderiet oroade över de resultat som presenteras i cancerrapporten?
– Det har inte varit några större reaktioner bland de anställda, men det är klart att det är oroande, säger Martin Hermansson.
–
Nu gäller det att vänta och se vad den fortsatta utredningen kommer
fram till. De vet ju ännu inte säkert att den ökade cancerrisken har
med raffinaderiet att göra, det finns ju mycket radon i berggrunden här
och så... men visst är det oroande ändå, säger han eftertänksamt.
Trots oron är Martin Hermansson övertygad om att företaget redan nu bedriver ett bra miljöarbete.
–
Jag tror de gör jäkligt mycke mätningar och säkerheten har ökat när de
exempelvis lastar båtarna, så att ångorna numer går tillbaka till
systemet. Det är väldigt hårda miljökrav på företaget, säger han
samtidigt som en annan fackrepresentant, Klas Mellgren, kliver in i rummet för att ringa ett samtal.
Klas
Mellgren är en av dem som suttit i klubbstyrelsen längst tid, och han
betraktas som en gammal räv i sammanhanget. Det är tydligt att det
skett en generationsväxling på raffinaderiet som gett många yngre jobb,
däribland Martin Hermansson själv.
– Cancerrapporten är
intressant om företaget kan lära något av det som hänt, menar Klas
Mellgren. Rapporten kan sätta ökat tryck i frågan.
– Jag har
länge tyckt att företaget borde tala om mer i detalj vad vi utsätts
för, men det är klart att det finns en osäkerhet kring det också… att
de inte själva vet riktigt, funderar Klas Mellgren innan han måste
återgå till arbetet.
Väl
framme vid Preemraffs huvudentré, där vi hoppas få tala med några av de
anställda, möts vi av två hjälpsamma receptionister. De vill inte att
vi pratar med någon av raffinaderiarbetarna som vi möter på parkeringen
utan allt måste gå igenom facket, för ”det är så de vill ha det”. Efter
att receptionisterna ringt mängder av samtal till personer som verkar
vara upptagna i olika sammanträden så sitter vi äntligen på ett kontor
tillsammans med Martin Hermansson från IF Metalls klubbstyrelse. Han är vice klubbordförande, och arbetar heltid som mekaniker på raffinaderiet.
• Är ni som arbetar på raffinaderiet oroade över de resultat som presenteras i cancerrapporten?
– Det har inte varit några större reaktioner bland de anställda, men det är klart att det är oroande, säger Martin Hermansson.
–
Nu gäller det att vänta och se vad den fortsatta utredningen kommer
fram till. De vet ju ännu inte säkert att den ökade cancerrisken har
med raffinaderiet att göra, det finns ju mycket radon i berggrunden här
och så... men visst är det oroande ändå, säger han eftertänksamt.
Trots oron är Martin Hermansson övertygad om att företaget redan nu bedriver ett bra miljöarbete.
–
Jag tror de gör jäkligt mycke mätningar och säkerheten har ökat när de
exempelvis lastar båtarna, så att ångorna numer går tillbaka till
systemet. Det är väldigt hårda miljökrav på företaget, säger han
samtidigt som en annan fackrepresentant, Klas Mellgren, kliver in i rummet för att ringa ett samtal.
Klas
Mellgren är en av dem som suttit i klubbstyrelsen längst tid, och han
betraktas som en gammal räv i sammanhanget. Det är tydligt att det
skett en generationsväxling på raffinaderiet som gett många yngre jobb,
däribland Martin Hermansson själv.
– Cancerrapporten är
intressant om företaget kan lära något av det som hänt, menar Klas
Mellgren. Rapporten kan sätta ökat tryck i frågan.
– Jag har
länge tyckt att företaget borde tala om mer i detalj vad vi utsätts
för, men det är klart att det finns en osäkerhet kring det också… att
de inte själva vet riktigt, funderar Klas Mellgren innan han måste
återgå till arbetet.
*
Trots att
både Martin Hermansson och Klas Mellgren tycker att det är bra att det
ska göras fler mätningar, så anser båda att företaget gör mycket redan
nu för att förhindra utsläpp. Jag anar en viss kluvenhet inför
resultatet i rapporten, och det verkar som att vissa upplever det vara
känsligt att rikta kritik mot företaget. Detta bekräftas av Yngve
Berlin från Kommunistiska Partiet.
– Det har funnits en
inställning i Lysekil om att man inte ska ge sig på Preemraff.
Raffinaderiet var först kooperativt ägt och sedan halvstatligt, och
dessutom ger det ju arbeten i bygden vilket inte minst varit väldigt
tydligt nu under generationsväxlingen, berättar han. Därför har
företaget varit något av en helig ko som många passat sig för att
kritisera.
Men när jag frågar Martin Hermansson om inte facket
ibland är oroliga för att hårda miljökrav ska leda till färre jobb på
Preemraff är inställningen ändå tydlig.
– Nej, nån sån oro finns inte. Vi värnar givetvis om jobben, men inte till vilket pris som helst, säger han.
Trots att
både Martin Hermansson och Klas Mellgren tycker att det är bra att det
ska göras fler mätningar, så anser båda att företaget gör mycket redan
nu för att förhindra utsläpp. Jag anar en viss kluvenhet inför
resultatet i rapporten, och det verkar som att vissa upplever det vara
känsligt att rikta kritik mot företaget. Detta bekräftas av Yngve
Berlin från Kommunistiska Partiet.
– Det har funnits en
inställning i Lysekil om att man inte ska ge sig på Preemraff.
Raffinaderiet var först kooperativt ägt och sedan halvstatligt, och
dessutom ger det ju arbeten i bygden vilket inte minst varit väldigt
tydligt nu under generationsväxlingen, berättar han. Därför har
företaget varit något av en helig ko som många passat sig för att
kritisera.
Men när jag frågar Martin Hermansson om inte facket
ibland är oroliga för att hårda miljökrav ska leda till färre jobb på
Preemraff är inställningen ändå tydlig.
– Nej, nån sån oro finns inte. Vi värnar givetvis om jobben, men inte till vilket pris som helst, säger han.
*
Det
är inte bara de fackliga representanterna som välkomnar att forskningen
kring utsläppens konsekvenser nu ska fortgå. Även Preemraff har utåt
sett välkomnat nya undersökningar som ska bringa klarhet i
cancerrapportens resultat. Direkt efter det att rapporten
offentliggjordes sammankallade företaget till en presskonferens och
beordrade fortsatta undersökningar. Det visade sig vara en mycket
lyckad mediestrategi som effektivt tystade den förväntade kritiken.
– Preemraff agerade väldigt taktiskt, säger Per-Gunnar Ahlström
(k) som är suppleant i kommunfullmäktige. Företaget förnekade inget,
utan gav forskarna ansvar att gå vidare med undersökningarna med en
gång. På så vis tystades givetvis skriverierna i den lokala media.
Men
även om det inte längre skrivs särskilt mycket om Preemraff i
lokaltidningen finns oron kvar på de orter där antalet fall av leukemi
är mer än dubbelt så många som förväntat. Vi lämnar därför
raffinaderiet för att ta oss till Brastad.
Det
är inte bara de fackliga representanterna som välkomnar att forskningen
kring utsläppens konsekvenser nu ska fortgå. Även Preemraff har utåt
sett välkomnat nya undersökningar som ska bringa klarhet i
cancerrapportens resultat. Direkt efter det att rapporten
offentliggjordes sammankallade företaget till en presskonferens och
beordrade fortsatta undersökningar. Det visade sig vara en mycket
lyckad mediestrategi som effektivt tystade den förväntade kritiken.
– Preemraff agerade väldigt taktiskt, säger Per-Gunnar Ahlström
(k) som är suppleant i kommunfullmäktige. Företaget förnekade inget,
utan gav forskarna ansvar att gå vidare med undersökningarna med en
gång. På så vis tystades givetvis skriverierna i den lokala media.
Men
även om det inte längre skrivs särskilt mycket om Preemraff i
lokaltidningen finns oron kvar på de orter där antalet fall av leukemi
är mer än dubbelt så många som förväntat. Vi lämnar därför
raffinaderiet för att ta oss till Brastad.
*
Den
tjocka dimman börjar lätta när vi kör in i det lilla samhället som är
beläget på båda sidorna av en större väg. Det är inte många bilar ute
och kör, men utanför Icabutiken är det i alla fall lite liv och
rörelse. Här träffar vi flera Brastadbor.
– Det är klart man blir orolig av den här rapporten, många har blivit sjuka, säger Harry och Wera Olsen.
– Vi ser röken som kommer från raffinaderiet om kvällarna, och vindarna blir helt svarta, berättar Wera.
Redan
innan rapporten kom lade de märke till att väldigt många bekanta i
Brastad fick cancer, och därför tycker de att det är bra att det nu
blir fler undersökningar.
– Det är positivt att de har gjort den
här rapporten, och förhoppningsvis fortsätter de att forska kring
orsakerna utan att undanhålla någon information från oss som bor här.
Vi uppfattar företaget som seriöst, men visst borde de göra fler
mätningar, säger Wera och Harry Olsen.
Den åsikten verkar delas med många i Brastad. Även Sölve Alfredsson menar att det behövs mer forskning, även om han inte känner sig lika orolig som Harry och Wera Olsen gör.
– Det är nog bergen som gör mycket, säger han. Men man vet ju inte. De borde undersöka det närmre i alla fall, säger han.
Andra som vi möter utanför Ica, såsom Göran Olsson, har precis som Kommunistiska Partiet hyst farhågor inför utsläppen från Preemraff en längre tid.
–
För mig kom resultatet inte direkt som någon nyhet, jag har alltid
misstänkt att det var något skumt även om det inte funnits några bevis,
säger han.
Trots sina farhågor känner han sig inte orolig för egen del, eftersom vindarna inte ligger på där han bor.
–
Men det är klart att det är obehagligt ändå. Preemraff tjänar ju en
massa pengar så de borde ta tag i det och rena, menar Göran Olsson.
Den
tjocka dimman börjar lätta när vi kör in i det lilla samhället som är
beläget på båda sidorna av en större väg. Det är inte många bilar ute
och kör, men utanför Icabutiken är det i alla fall lite liv och
rörelse. Här träffar vi flera Brastadbor.
– Det är klart man blir orolig av den här rapporten, många har blivit sjuka, säger Harry och Wera Olsen.
– Vi ser röken som kommer från raffinaderiet om kvällarna, och vindarna blir helt svarta, berättar Wera.
Redan
innan rapporten kom lade de märke till att väldigt många bekanta i
Brastad fick cancer, och därför tycker de att det är bra att det nu
blir fler undersökningar.
– Det är positivt att de har gjort den
här rapporten, och förhoppningsvis fortsätter de att forska kring
orsakerna utan att undanhålla någon information från oss som bor här.
Vi uppfattar företaget som seriöst, men visst borde de göra fler
mätningar, säger Wera och Harry Olsen.
Den åsikten verkar delas med många i Brastad. Även Sölve Alfredsson menar att det behövs mer forskning, även om han inte känner sig lika orolig som Harry och Wera Olsen gör.
– Det är nog bergen som gör mycket, säger han. Men man vet ju inte. De borde undersöka det närmre i alla fall, säger han.
Andra som vi möter utanför Ica, såsom Göran Olsson, har precis som Kommunistiska Partiet hyst farhågor inför utsläppen från Preemraff en längre tid.
–
För mig kom resultatet inte direkt som någon nyhet, jag har alltid
misstänkt att det var något skumt även om det inte funnits några bevis,
säger han.
Trots sina farhågor känner han sig inte orolig för egen del, eftersom vindarna inte ligger på där han bor.
–
Men det är klart att det är obehagligt ändå. Preemraff tjänar ju en
massa pengar så de borde ta tag i det och rena, menar Göran Olsson.
*
När
vi lämnar Brastad står det ännu mer klart än tidigare att forskningen
kring raffinaderiets utsläpp måste fortgå. Alla som bor kring Preemraff
eller jobbar i raffinaderiet har rätt till ett hälsosamt liv, inte
minst när tekniken finns för att minska utsläppen. Men som alltid
handlar det om pengar.
– I regel så ställs kravet på alla
så här stora anläggningar att de ska använda bästa möjliga teknik, men
till skälig kostnad. Hela tiden är det en avvägning mellan miljön och
vad det får kosta, berättar Thomas Helldén som är handläggare vid tillsynsmyndigheten Länsstyrelsen.
Alltså
läggs miljön och hälsan i ena vågskålen och företagets vinst i den
andra. När vi åker längs den vackra bohuslänska kusten funderar jag på
hur man beräknar vilket pris som ska anses vara ”skäligt” för att
minska risken för leukemi i ett bostadsområde.
LISA ENGSTRÖM
Proletären 45, 2006
När
vi lämnar Brastad står det ännu mer klart än tidigare att forskningen
kring raffinaderiets utsläpp måste fortgå. Alla som bor kring Preemraff
eller jobbar i raffinaderiet har rätt till ett hälsosamt liv, inte
minst när tekniken finns för att minska utsläppen. Men som alltid
handlar det om pengar.
– I regel så ställs kravet på alla
så här stora anläggningar att de ska använda bästa möjliga teknik, men
till skälig kostnad. Hela tiden är det en avvägning mellan miljön och
vad det får kosta, berättar Thomas Helldén som är handläggare vid tillsynsmyndigheten Länsstyrelsen.
Alltså
läggs miljön och hälsan i ena vågskålen och företagets vinst i den
andra. När vi åker längs den vackra bohuslänska kusten funderar jag på
hur man beräknar vilket pris som ska anses vara ”skäligt” för att
minska risken för leukemi i ett bostadsområde.
LISA ENGSTRÖM
Proletären 45, 2006