Plusjobbare ger guldkant åt äldre

Förra veckan skrev vi om hur plusjobbarna i Alingsås kämpar för rätten till ett meningsfullt arbete. Nu besöker vi Tuvegårdens servicehus för att träffa ”gubbarna” som samlas över en kopp kaffe med avec för att tippa och spela på hästar.

Tuvegården är ett mycket upp-skattat servicehus. Det är nyrenoverat och riktigt hemtrevligt inrett.

Vi är lite tidiga och träffar på plusjobbarna Eva och Ulla i restaurangen. De börjar sin arbetsdag med att vara värdinnor för de gamla under frukosten. De serverar kaffe och småpratar lite. Restaurangen ligger med utsikt ut över sjön Gerdsken och solen har just gått upp bakom skogen på andra sidan sjön.

Eva berättar att hon har lång erfarenhet av att jobba i vården som vårdbiträde. Hon har alltid trivts med det, men blev arbetslös i samband med alla neddragningar som gjordes under 90-talet. Sedan dess har det bara varit diverse åtgärder tills hon fick jobb som plusjobbare i Alingsås äldreomsorg. Hon stortrivs med arbetet och pratar om det med värme.

– Det har varit väldigt givande år. En nackdel har varit att man inte har speciellt många arbetskamrater, men det uppvägs av att man alltid känner sig så välkommen.

När frukosten är över på Tuvegården ska Eva besöka ensamma, gamla människor i deras hem.

– Många är helt ensamma, utan både släkt och vänner. Jag och min man var de enda som gratulerade en kvinna på hennes 92-årsdag!

Ensamhet
Ibland köper Eva blommor eller tar med nybakade bullar till de hon besöker. Hon tycker det är fruktansvärt att vårdpersonalen har så lite tid, att ensamheten är så stor. Alla lugna stunder är bortrationaliserade i äldreomsorgen. Därför är  vårdpersonalens arbete tungt. Eva tycker inte det är konstigt att många blir utslitna. Inte heller Eva skulle klara vanligt vårdjobb längre. Det här jobbet har passat henne perfekt.

– Inte är det lockande att börja det tröstlösa jobbsökandet igen. På arbetsförmedlingen sa de till mig: ”Nu Eva, ska du tänka ut vad du vill göra!” Precis som om jag hade massor av alternativ att välja och vraka bland.

Även Ulla har uppskattat sitt plusjobb. Hon började i vården som ung, men har sedan arbetat i många olika branscher. När Ulla blev arbetslös blev hon utsatt för diverse arbetsmarknadsåtgärder och har fått prova på att jobba på många olika arbetsplatser, både bra och dåliga.

– Ibland kändes det som att det var tur att det bara blev en kort tids jobb. På ett ställe var det så kallt att jag höll på att frysa ihjäl!

Ulla är trött på att inte ha ett riktigt jobb.

– Även om dessa år varit mycket givande så vill jag ha en riktig anställning. Helst av allt skulle jag vilja få en anställning här. Vi behövs ju och betyder mycket för alla de vi besöker. Vi är bara runt 60 år men ingen av oss skulle klara vanligt vårdjobb eller städjobb längre. På arbetsförmedlingen får man väl vara käck och säga ”Visst, jag är fullt arbetsför”,  annars är det väl risk att man inte få några pengar.

Vill jobba
Ulla och Eva vet ingenting om hur det blir för dem nästa vecka. Kanske blir de placerade i Ny-startsjobb och får 70 procent av den lön de har nu. De vill jobba, de vill känna att de har ett värde, men de har familj här och kan inte flytta. Kanske blir de avstängda om de vägrar ta ett möjligt jobb på annan ort? Både Ulla och Eva ser betänksamma ut. Lite generat berättar de att de varit så dumma att de betalat till a-kassan under dessa år.

– Vi kunde lika gärna slängt pengarna i sjön!

Plusjobbaren Kennet kommer in i restaurangen.

• Vad tänker du göra sen?
– Det där var allt en bra dum fråga! Jag ska vara kvar här, säger han och förklarar att den anställda samordnaren Nina Andersson annars blir ensam kvar. Själv har han nästan allt sitt arbete förlagt på dagcentralen.

– Nina har fullt upp med att se till att det finns frivilliga i verksamheten. Hon har ingen möjlighet att hjälpa de gamla som kommer hit, säger Kennet.

Älskad som få
Så börjar gubbarna strömma till. Först kommer Sture och Odd, sedan Hjalmar, Evald och Gerhard. Och så Börta förstås! Börta, eller Kent som hans riktiga namn är, har arbetat i äldreomsorgen i 10 år nu, via olika åtgärder, de senaste två åren som plusjobbare. En sak är säker; Han kommer att bli ”sörjd och saknad” av många gamla människor medan han fortfarande lever! Ingen är älskad som han. Alla har han tid för. Det är otaliga han besökt genom åren, druckit kaffe med, kört till affären i sin bil, handlat åt eller tagit med på promenad. Varje människa han pratar med känner sig värdefull.

Börta är den som har startat denna ”gubbgrupp” som träffas på dagcentralen på fredagar för att tippa och spela på hästar. De är närmare tio gubbar som lägger tjugo kronor var i potten. Några är talföra, andra kan inte prata alls. Men trivs med varandra gör de.

– Hjalmar är frivillig, vi andra är här frivilligt, skojar Odd. Men det finns allvar bakom orden. All verksamhet på Tuvegårdens dagcentral sker nu med hjälp av frivilliga och plusjobbare. Om plus-jobbarna försvinner kommer där inte finnas några anställda alls. Då kan besökarna inte vara säkra på att det finns någon som hjälper till. Frivilliga är frivilliga och kommer om de kan. De flesta gamla som besöker dagcentralen har stora handikapp och måste få hjälp och stöd av någon för att kunna delta i verksamheterna.

Gerhard berättar glatt att de nu vunnit fem veckor i rad. ”Så några tusenlappar har vi att dela på!” Gerhard har alltid spelat på hästar och är mycket nöjd med att han kan göra det tillsammans med detta glada gäng.

– Om vi vinner storkovan ska vi ut och resa! säger Odd och fortsätter spjuveraktigt, Jag tycker att vi ska åka till Vårgårda, där har jag aldrig varit!

De andra gapskrattar. För alingsåsare är grannarna i Vårgårda bönder, trots att Vårgårda är en mycket starkare industriort än Alingsås idag.

Plötsligt sitter det en hund i Stures knä. En nyanländ deltagare har med hunden och han vet att Sture älskar den.

Gubbarna tycker att det är bra att vi ska skriva om att de protesterar mot att plusjobbarna ska sluta. De är alla rörande ense om att de vill ha kvar Börta.

Proletären 11, 2008


Slösa inte med människor!
Vad har vi för politiker som inte förstår att människors arbete ger oss mer välfärd att dela på? Som tvingar engagerade människor att sluta jobba? Det frågar sig många i Alingsås, inte minst Kommunistiska Partiets medlemmar.

Stödet är starkt för plusjobbarnas rättmätiga krav på att få jobba kvar. Men ska de vinna måste protesterna fortsätta! Kommunisterna är beredda att göra en aktiv insats. Vi har några idéer:

• Det är ett självklart krav att kommunen anställer de plusjobbare man redan har.

• Ett annat självklart krav är att sådana sysslor som plusjobbarna utför borde ingå i all äldreomsorg.

• Med mer varierade arbets-uppgifter och mindre stress så skulle fler av vårdpersonalen kunna jobba kvar till pensionen, istället för att slitas ut i förtid.

• Inför 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön. Så att plus-jobbarna får riktiga jobb och arbetslösa ungdomar en meningsfull sysselsättning. Att färre slits ut i arbetslivet är en bra bonus med 6-timmarsdagen.

Kommunistiska Partiet, Alingsås