Politisk visa i Afzelius spår

Matilda Magnusson började spela tidigt i livet och placerar sig idag i en samhällskritisk och politisk tradition bland visartister.

– Jag vill peka på saker som inte står rätt till i samhället, säger hon när vi träffas i ett höstregnigt Göteborg.

Hon berättar att det hela började när hon lyssnade på sina föräldrars skivor med Björn Afzelius hemma i Ödåkra utanför Helsingborg.

– Det var något i hans musik som slog an i mig. En värme och en vilja att stå på de svagas sida.

Under ungdomsåren avgudade Matilda Magnusson Björn Afzelius och hon återvänder ständigt till hans musik, även om hon som vuxen har en mer nyanserad bild och sållar bland låtarna.

Musikaliskt har Matilda Magnusson med åren fått en större dragning till bluegrass och country och hon inspireras av kvinnliga förebilder som Dolly Parton.

– Jag dras till starka personligheter som har en stor mänsklighet i grunden.

Efter ett år på vislinjen på Nordiska folkhögskolan i Kungälv bor Matilda Magnusson sedan några år tillbaka i Kortedala i Göteborg. Hon beskriver utbildningen i Kungälv som både läskig och bra.

– Jag kom dit och trodde att jag var som jag var. Jag hade fått mycket beröm men på skolan blev vi helt dissekerade. Jag förstod att ingenting är färdigt och att man alltid fortsätter att utvecklas.

Under tonårstiden i Ödåkra var Matilda Magnusson den udda musikern som lyssnade på ovanlig musik för sin ålder och provocerade genom att sätta upp en bild på Bob Dylan i sitt skåp och komma med Che Guevara-tröja till skolan.

– I Kungälv var jag plötsligt inte så annorlunda längre, och nu behöver jag inte provocera längre även om jag är den samma inuti.

Efter tiden på Nordiska folkhögskolan har Matilda Magnusson främst varit verksam som coverartist och målsättningen nu är att komma igång med att skriva eget material igen.

– Jag vill komma med en egen skiva och jag vet att jag kan om jag bara får chansen. Jag har aldrig varit så beslutsam och är beredd att jobba hårt.

Ändå ser hon inte sig själv som heltidsmusiker i framtiden. Efter jobb bland annat i frukthandeln i Saluhallen i Göteborg kommer hon nästa år att påbörja lärarutbildningen på universitetet.

– Jag tror att det kan vara ett bra jobb. Jag vill bidra till att barn får en bättre skoltid än den jag hade.

Att ha ett jobb vid sidan av musiken ser hon också som en garanti för att aldrig behöva armbåga sig fram och trampa på andra.

– Det får inte bli ett tvång att tjäna pengar på musiken och man behöver vara förankrad i den riktiga världen.

Nomineringen till Kommunistiska Partiets kulturstipendium kom som en glad överraskning för Matilda Magnusson.

– Jag blev verkligen jätteglad och smickrad. Jag är inte den som har stenkoll på allt i politiken, utan har mer en grundläggande tanke om hur världen fungerar. Men ändå har jag lyckats förmedla något och det känns bra.