Kommentar: Krigshets i Finland liksom i Sverige

Den finska riksdagens talman, sannfinländaren Jussi Halla-aho, skakade om landets mediesfär då han i en intervju med Turun Sanomat (18 januari) sade: ”Jag är rädd för att vi redan är i det tredje världskriget, men att vi inte ser det, eftersom vi så hårt försöker undvika det”. Det motiverade han med en lika bekant som trött jämförelse, Putin som vår tids Hitler.

Enligt Halla-aho ser vi nu upprepningen av Storbritanniens och Frankrikes så kallade Münchenpolitik, genom vilken västmakterna tillät Nazityskland att demilitarisera Rhenlandet och senare lägga under sig Österrike och Tjeckoslovakien. Om inte Ukraina får ännu mer finskt och västligt stöd i kriget mot Ryssland, kommer Putin att senare lägga under sig fler stater, menar Halla-aho i en argumentation vi känner igen från propagandan i Sverige.

Uttalandena har fått mothugg från forskare som ifrågasätter Halla-ahos jämförelse. Den kritiserades också av försvarsminister Antti Häkkänen från Samlingspartiet, som i mer pr-medveten ton menade att ”vissa diktatorer verkar på samma sätt – en bit i taget”, men att historien ändå inte borde ”speglas på så sätt, att ett sådant oundvikligt händelseförlopp nu skulle vara igång”.

Den finska överbefälhavaren Janne Jaakkola har vägrat ta ställning till Halla-ahos uttalande.

Halla-aho är långt ifrån den enda finska politiker som uttalat sig på ett liknande sätt om ett kommande (eller pågående) krig mot Ryssland. Samlingspartiets Mika Aaltola, tidigare chef för Utrikespolitiska institutet och presidentkandidat, sade i en utfrågning inför valet 2024 att ”vi har ungefär fem år på oss, och sannolikheten för krig är påtaglig”.

Pekka Toveri, som också är från Samlingspartiet och likt Aaltola har en bakgrund i det starkt Nato- och USA-vänliga Utrikespolitiska institutet, gick i juni 2024 ut med att ”vi nu är i krig med Ryssland”.

Den finska medieapparaten har länge spelat med i krigshysterin. Förutom den för svenskar typiska syndafloden av löpsedlar om ”Putins hemliga drag” och liknande skrämselpropaganda, har finska medier konsekvent gett röst åt dem som sedan Ukrainakrigets början 2022 mer eller mindre öppet förespråkar ett öppet krig mot Ryssland.

Ett exempel är den ledande Utrikespolitiska institutet-forskaren Charly Salonius-Pasternaks uttalande i december 2023 om att ”varje reservist i Finland bör allvarligt överväga, och lova sig själva, att de i början av året 2025 är i sitt livs bästa fysiska och mentala skick”.

Om man lyssnar tillräckligt noga på Halla-aho, Toveri, Aalto och alla de andra finska politiker och professionella tyckare som ständigt varnar för det oundvikliga kriget mot Ryssland, hör man att det inte är desperation i deras ton, utan förväntan.

De har svårt att dölja sin iver att hylla Finlands ärorika (förlorade) krig mot Sovjetunionen, och arbetar febrilt för att föra in landet i nästa krig – oavsett hur många tusentals finska arbetare som kommer att förlora sina liv för krigsprofitörernas vinster.