Välfärd utan marknadslotteri

I Dagens Nyheter (16/9) berättar Margaretha Levin Blekastad om sin 90-åriga mammas sista dagar i livet. Mamman bodde på ett så kallat trygghetsboende i Bromma, där det tidigare servicehusets fasta personal ersatts av ett gytter av hemtjänstföretag.

Inget fel på hemtjänst; för dem som vill och kan bo kvar hemma. Men i det här fallet fungerade det inte. Efter ett oroligt telefonsamtal fick Margaretha köra sin mamma till akuten, där hon genast blev inlagd – omtöcknad, svårt uttorkad, undernärd och med akut lunginflammation.

Margaretha tyckte att det var underligt att hemtjänstföretaget inte slagit larm – ”de måste ju ha sett hur sjuk hon var” – så på sjukhuset beslutade hon sig för att byta utförare. Men att hitta rätt i utförardjungeln var lättare sagt än gjort. I Bromma finns nämligen 99 (!) registrerade utförare av hemtjänst och den kommunala biståndshandläggaren har inte rätt att rekommendera någon av dem, det skulle sätta den heliga konkurrensen ur spel.

Nu spelade valet ingen roll. Margarethas mamma gick bort innan hon hann återvända till det trygghetsboende som inte gav henne någon trygghet i en marknadsanpassad äldreomsorg. Men hennes fall ställer många frågor.

Vad är valfriheten värd när den reduceras till marknadslotteri? Var tar tryggheten vägen när den auktioneras ut till lägstbjudande? Vad händer med samhällsansvaret när marknadskonkurrensen görs till överordnad välfärdsnorm?

Margaretha Levin Blekastad är sannerligen inte ensam i sin frustration. Se bara på alla dessa elever och föräldrar som chansar sig fram i det fria skolvalets lotteri. Några vinstlotter finns knappast, för det är åtstramade resurser alltför små. Men desto fler nitlotter och desto mer oro. Finns min skola kvar nästa år eller kommer den gå i konkurs? Vart skall jag i så fall ta vägen med mina framtidsdrömmar?

På kommunerna, som enligt lag har att städa upp efter marknads-krafternas härjningar inom skolan, försöker lika frustrerade tjänstemän finna formler för den nya marknadstidens planering. Att utgå från barnkullarnas storlek duger inte längre. Nu gäller det att planera för en eller flera skolkonkurser, med allt vad det betyder av extrakostnader och konkurrensnackdelar för kvarvarande kommunala skolor.

Det är inte bara de privata skolföretagens vinster som stjäl från redan nerskurna skolresurser, utan också marknadskaosets krav på kommunal städningsberedskap.

Dessbättre reagerar alltfler på marknadens härjningar inom välfärden. Enligt en färsk Sifo-undersökning (G-P 15/9) anser hela 58 procent av de tillfrågade att vinster inte skall vara tillåtna inom skattefinansierad skola, vård och omsorg. Endast 23 procent är mot ett vinstförbud.

Folket är återigen klokare än politikerna. Myten om marknadskrafternas saliggörande verkan biter inte på ett folk som i marknadens kölvatten ser vanvård inom äldreomsorgen, skolkonkurser och kapitalister som berikar sig på ett tilltagande förfall inom välfärden.

Vi applåderar folkets klokskap. Men vi vill ändå varna för en ensidig inriktning på just vinsterna, som bara är det mest synbara och mest stötande uttrycket för marknadens intåg i välfärden.

Kreativ bokföring är en kapitalistisk specialitet. Kapitalets räkne-nissar känner tusen och en sätt att trolla bort vinster för att undvika skatter eller annat otyg som inverkar menligt på utdelningen till aktie-ägarna.

Ett vinstförbud eller en vinstbegränsning inom skattefinansierade välfärd utgör därför ingen försäkring mot fortsatt marknadskaos. De kapitalistiska välfärdsföretagen kan till exempel flytta över vinsten till koncernägda bemanningsföretag, vilket redan görs i länder med vinstbegränsningar – och simsalabim, den förbjudna vinsten är borttrollad. Medan vinstpengarna fortsatt skeppas till allehanda skatteparadis.

Kommunistiska Partiet förespråkar därför mer radikala åtgärder mot marknadskaoset och dess alltmer absurda marknadslotteri. Vi vill helt avskaffa välfärdsmarknaden. Skattefinansierad skola, vård och omsorg skall inte vara föremål för kapitalistiska företags vinstlystna ränker, utan skall ägas och drivas i offentlig regi. Med enbart medborgarnas behov som utgångspunkt. Välfärd skall inte vara en marknadsvara och rå rakt inte ett marknadslotteri.

I ett slag gör vi därmed också slut på den inhumana upphandlingsordning som säljer ut den sociala omsorgen till lägstbjudande, som i forna tiders fattigauktioner. Det är skamligt att Sverige återinfört ett så förfärligt system snart 100 år efter att det förbjöds i lag.

Vi är väl medvetna om att offentlig sektor haft och har sin brister, givna av årtionden av budgetnedskärningar och av en överdimensionerad byråkrati. Men det är brister som går att rätta till genom ökade resurser och ett större personal- och brukarinflytande.

Därför säger vi: Välfärd utan vinst och utan marknad! Kapitalismen måste kastas ut ur välfärden.