Varning för extremister

I måndagens norska val tog det revolutionära partiet Rødt för första gången plats i norska stortinget. Rødt är inte ensamma. 2014 valdes Belgiska Arbetarpartiet PTB in i det belgiska parlamentet, partiet ligger enligt nyligen genomförda opinionsundersökningar på mellan 20-25 procent i den vallonska delen av landet. Det är två partier som Kommunistiska Partiet har haft förbindelser med under lång tid.

Lika glada som Proletärens ledarredaktion är över detta, lika förskräckta är experter och proffstyckare inom mainstreemmedia. Rødt tillhör den revolutionära vänster som etablissemanget återkommande hållit begravning för, som vägrar att tyna bort i det gråa förvaltandets ökenlandskap och som istället tagit som sin uppgift att organisera motstånd och bli ett alternativ till vänster om förvaltarpartierna. Denna revolutionära vänster sticker nu upp sin trotsiga näve. Liket lever!

Som ett brev på posten – så som uttrycket tolkades innan Maud Olofsson förstörde posthanteringen – kommer anklagelser om extremism.

Det är en anklagelse som vi på ett sätt bär med stolthet. Kommunistiska Partiet, liksom våra norska och belgiska vänner, är extremt mycket mot kapitalismen. Vi är extremt mycket mot ett system som trampar arbetares behov av trygghet, bostad, arbete och välfärd under fötterna för att plussa på arbetsköparnas, hyresvärdarnas och kapitalägarnas vinster och förmögenheter.

Vi är extremt annorlunda än de partier som förvandlat politiken till en välbetald karriär, som en språngbräda för det fortsatta avancemanget inom näringslivet.

Politik ska handla om övertygelse och osjälvisk vilja att kämpa för det man tror på och de som har äran att ha förtroendeuppdrag ska leva under samma omständigheter som vanligt folk.

Men vi menar inte att detta är några extremistiska uppfattningar, utan vanligt folkvett och hederlig arbetarmoral.

Vi anser tvärtom att det är åttaklövern i Sveriges riksdag som är extremister. Det är höger-extremism att vägra att riva upp ett pensionssystem som spottar ut miljardärer i ena ändan och fattigpensionärer i andra.

Lika högerextremt är det att inte kasta ut kapitalismen ur välfärden och se till att folkets skattepengar går till verksamheten istället för att hamna i skatteparadis. Att vägra bygga bort bostadsbristen, tillåta bemanningsföretag och företagens import av billig arbetskraft samt att fortsätta den nyliberala politik som sliter isär och undergräver – vad är det om inte högerextremism?

Anledningen till att Sverige och Europa är på väg utför är att de högerextrema förvaltarpartierna stått oemotsagda allt för länge.

Valframgångarna för Rødt i Norge och PTB i Belgien ger hopp för framtiden och stärker oss i Sverige som arbetar för att organisera motstånd och bli ett alternativ.