Arbetare på alternativt EU-toppmöte
Samtidigt som EU-eliten samlades på Norra Älvstranden i den av säkerhetspersonal belägrade staden Göteborg bjöd Kommunistiska Partiet till ett alternativt toppmöte, med arbetarrepresentanter från Sverige, Storbritannien och Frankrike.
Dagen efter manifestationen på Gustav Adolfs torg i Göteborg bjöd Kommunistiska Partiet in till ett ”alternativt EU-toppmöte” på Folkets Hus vid Järntorget i samma stad. Mötesrubriken var Ett solidariskt Europa kan inte byggas av kapitalets EU.
Under dryga två timmar diskuterade arbetarrepresentanter från Sverige, Storbritannien och Frankrike EU:s arbetarfientliga politik och motståndet mot den i sina respektive hemländer.
Sean Hoyle, ordförande för det stridbara brittiska Transportarbetarförbundet RMT, ett av förbunden som drev kravet på ett Lexit, ett brittiskt EU-utträde på vänsterpolitisk grund, talade utifrån sina erfarenheter.
Förbundet kämpar dagligen mot den EU-dikterade högerpolitikens konsekvenser, men kampen är inte över bara för att lämna-sidan vann fjolårets folkomröstning.
– Steg ett är att lämna unionen. Steg två är att få en socialistisk regering till makten.
Applåderna haglade när han avslutade sitt anförande med orden:
– EU:s arbetare, förena er, ni har ingenting annat att förlora än era bojor!
Francisco Acosta från Stockholms sopgubbar följde. Sophämtarna är en stridbar arbetargrupp som under årets gång drivit en stundtals hopplös kamp mot upphandlingssystemet. Han satte ord på mångas tankar om ”EU-demokratin”.
– Vi som utför arbetet står långt utanför de beslut som tas.
Han avslutade med en liknande uppmaning:
– Vi måste fortsätta kämpa. Det är viktigt att olika arbetargrupper går ihop och börjar stödja varandra i sina strider. Näringslivet är mäktigare än någonsin, så vi måste också bli mäktigare än någonsin. Organisera er och upp till kamp!
Järnvägsarbetarna Matthieu Bolle-Reddat och Axel Persson från den stridbara fackföreningen CGT i Frankrike berättade sedan om kampen mot EU-favoriten Emmanuel Macrons nedskärningspolitik. Den fredsplikt vi har i Sverige lät snudd på bisarr i deras öron – den franska arbetarklassen tar ofta till strejkvapnet och föreningen förbereder nu sina kamrater inom järnvägen för en stor strejk.
– Om alla spottar tillsammans mot samma fiende kommer vi till slut dränka honom, sa en vilt gestikulerande Matthieu Bolle-Reddat medan Axel Persson översatte.
Flera av CGT:s fackklubbar är emot EU och de båda representanterna ville understryka att unionen inte är någon demokrati, ens i borgerlig mening, utan en organisation för kapitalister. Varför arbetarna måste ta till strid illustrerades med ett kulinariskt ordspråk från franskan:
– Det är de som lagar soppan som ska äta den.
Ulf Nilsson, Kommunisternas facklige sekreterare, inledde med att tala om EU-elitens möte i Göteborg.
– Jag tog mig friheten att printa ut skiten, sa han på bred göteborgska och höll upp underlaget till det ”sociala protokoll” som de diskuterat under helgen.
– Alla de här punkterna är under ständiga angrepp från både borgerliga och socialdemokratiska regeringar. Vi kan inte räkna med några sociala och fackliga rättigheter uppifrån.
Han beskrev sedan välfärdsstaten som en kompromiss mellan arbete och kapital, ett andrum. Det halva århundrade som den existerat har varit en konfliktfylld resa, men EU bidrar nu till att kampen väger över till kapitalets fördel.
– Arbetare måste ta strid för att slå tillbaka kapitalisternas offensiv. Vi måste inleda en proletär offensiv!
Samtalsledare var Kommunistiska Partiets Jan Strömqvist, som även varit drivande i arbetet med den gångna helgens arrangemang. Proletären ber honom kommentera aktiviteterna.
– Det svenska EU-motståndet tidigare har varit ganska brett inom vänstern, så är det tyvärr inte längre. Det är egentligen bara vi och Folkrörelsen Nej till EU som står för kravet ”Sverige ut ur EU”. Trots det har vi i den positionen genomfört intressanta möten och protester och det är värt all respekt.
• Såddes det några frön till ett förnyat EU-motstånd?
– Det tror jag. Jag är väldigt nöjd med mötet, det visar på möjligheterna till en internationell solidaritet och att lära sig av varandras exempel. Vi i Kommunistiska Partiet vidareutvecklade de kontakter vi har fått sedan tidigare genom Fackliga världsfederationen WFTU.
– Och så är det alltid lite friskt med inslag från främmande miljöer!