Hoppa till huvudinnehåll
Av

Bakom statskuppen som skakar Brasilien

Störtandet av demokratin i Brasilien visar att nyliberalismen har hittat nya strategier och blivit farligare. Det skriver Gui Mallon, musiker, författare och konstnär med rötter i Brasilien.


Torsdag 12 maj kom beskedet från senaten i Brasilien. Den folkvalda presidenten Dilma Rousseff har tvingats lämna sitt ämbete och kan ställas inför riksrätt. Det juridiska förfarandet sker i kongressen och är en ny form av parlamentarisk statskupp.
Honduras och Paraguay var den nya strategins laboratorium. Där föddes en ny form av kupp, förklädd till lagligt maktskifte.

I strid med ländernas konstitution röstade parlamenten för avlägsnandet av legitima valda presidenter. Men i Brasilien, som förut var den största demokratin på södra halvklotet, tillämpades en mer sofistikerad metod, med komplexa komponenter i stil med Mission Impossible-filmerna.

Som alltid kom stödet främst från USA, genom uttalanden och information från privata och statliga underrättelseapparater. Den utbredda telefonavlyssningen, som även omfattade president Dilma och Högsta domstolen och som media publicerade, tyder på det.

Dokument som publicerades av Wikileaks 13 maj, dagen efter att Dilma lämnat ämbetet, visar att inkräktaren och interimspresidenten Michel Temer var informatör åt USA:s ambassad i Brasilia.

Det är ingen tillfällighet att Liliana Ayalde utsågs till USA:s ambassadör i Brasilien 2013, och att hon var ambassadör i Honduras 2009 och i Paraguay 2012 när statskupperna i dessa länder ägde rum.

Den andra faktorn – som är av största vikt – är den apparat som skapats av en allians mellan brasilianska medier, korrupta politiker och högeraktivister som infiltrerade rättssystemet, den federala polisen och till och med Högsta domstolen, där domaren Gilmar Mendes har blivit ökänd för sin gapande, klumpiga politiska aktivism.

Tillsammans agerade de i operationen Lava Jato, en gigantisk juridisk process som undersöker korruptionsskandaler, men som hittills bara har utnyttjats för att kriminalisera politiker i den parlamentariska gruppen bakom president Dilma. Domaren Sergio Moro som är ansvarig för utredningarna, studerade i Pennsylvania och deltog i en specialkurs om korruption i USA:s Department of State.

Som av en ”tillfällighet” inleddes operation Lava Jato några månader efter att USA:s nuvarande ambassadör förflyttats från Paraguay till Brasilien.

Vilken är mediernas roll i kuppen?

Mediernas ”ryktbara utrotningsmaskin” använde skoningslöst operationen Lava Jato som ammunition. Personer som bara nämndes i utredningarna fick höra sina namn läsas upp i direktsändning i TV Globo några timmar senare, fast utredningarna egentligen var hemliga. Allt var tillåtet i ”pressfrihetens namn”, i ”republikens namn” och för att inte begränsa ”den rättsliga prövningen”.

President Dilma kämpade desperat i två år för att få ett minimum av stöd från kongressen men bojkottades systematiskt av talman Eduardo Cunha, en gangster med hemliga konton i Schweiz, flera offshore-bolag, en korrupt politiker som slutligen stängdes av från sitt uppdrag. Men det skedde först när han inte längre var användbar. Så genomfördes kuppen i Brasilien.

När jag nyligen var i Brasilien besökte jag en kvinna som har varit vän till min familj i 30 år. Lena tillhör de 8 procent av befolkningen som är analfabeter. Hon är hembiträde, ättling till slavar och bor i ett slumområde på landsbygden. Hennes liv har avsevärt förbättrats de senaste tretton åren under PT, Arbetarpartiets regering. Ändå tyckte hon att det var rätt att ställa president Dilma Rousseff inför riksrätt.

När jag frågade varför, tittade hon på mig som om jag var ett spöke: ”Men kära nån, alla vet varför”, sa hon. När jag insisterade fortsatte hon: ”Men alla vet att hon [Dilma] har stulit mycket pengar, precis som Lula. Alla vet att det är därför landet håller på att gå i konkurs”. Detta ”alla vet” är den allmänt vedertagna sanning som TV Globo och de stora mediabolagen har skapat under de senaste åren.

Den nya brasilianska diktaturen: hur ska den bekämpas?
PT är ett parti som utvecklades inifrån fackföreningsrörelsen på 1970-talet under diktaturen. Lula da Silva, PT:s skapare, fick under dessa år stor erfarenhet av att sluta avtal mellan arbetare och den privata sektorn. Under Fernando Cardosos nyliberala regering (1995-2002), innan Lula valdes till president, registrerades endast 48 insatser av den federala polisen (PF), då med mindre än 8000 poliser.

Under Lulas regering (2003-2011) gjorde 14000 federala poliser 1273 insatser och grep 15754 personer.

Korruptionen har alltså inte ökat under PT:s regeringar. Det är verktygen och metoderna för bekämpning av grova brott som har förstärkts. Lula ville stärka demokratin och staten, men var inte beredd på högerns nya strategier och blev ett offer. Vi förväntar oss att Lula kommer att sättas i fängelse när som helst.

Den del av det brasilianska folket som stöder PT, de demokratiska rörelserna, oberoende medier, artister och intellektuella genomförde stora manifestationer mot kuppen, där jag var med. Nu kommer vi att se ett starkt ökande förtryck från detta förstärkta rättssystem.

PT:s politiska projekt, det sociala avtalet mellan samhällsklasserna, verkar ligga i spillror. Nu gäller det att hitta andra former av motstånd. En ny vänsterfront förväntas inte på kort sikt. Vi kommer i stället att få en mycket hård allmän kamp för frihet och medborgerliga rättigheter utan klart ledarskap.

Vad som pågår i Brasilien är ett krig om verklighetstolkningar. Diktaturen som har installerats kommer inte att kunna behålla sitt pseudodemokratiska utseende så länge, trots stödet från korporativa internationella medier. Vi kommer att få se våldsamma sammandrabbningar, något som redan börjat.

I kriget mellan berättelser är det viktigt att världen inser att: Ja, detta är en STATSKUPP. Och: Ja, detta är en DIKTATUR.


Gui Mallon
Fakta

Bakom statskuppen som skakar Brasilien

Tretton år med Arbetarpartiet
  • Brasilien har drygt 200 miljoner invånare. Det är hälften av hela Sydamerikas befolkning.
  • Högerns politiska kontroll bröts när Lula da Silva, ledare för Arbetarpartiet (PT), vann presidentvalet 2002 och tillträdde 1 januari 2003.
  • Lulas efterträdare, Dilma Rousseff, vann sitt senaste presidentval i oktober 2014.
  • PT har fört en försiktig vänsterpolitik med målet att hålla inhemska kapitalister nöjda samtidigt som man genomfört sociala satsningar som kraftigt minskat fattigdomen.
  • Brasiliens vilja till ökat oberoende i förhållande till USA stärkt vänstern och den antiimperialistiska rörelsen i hela Latinamerika.
  • Kommunistpartiet PCdoB har stött PT: regeringar under Lula och Dilma.
Interimspresident tar över
  • Med senatens beslut 12 maj har Dilma Rousseff stängts av från sitt ämbete. Hon anklagas inte för att ha roffat åt sig pengar för egen räkning, utan för att PT-regeringen precis som tidigare högerregeringar i Brasilien, friserat budgetsiffrorna genom lån från statliga banker.
  • Dilma Rousseffs tidigare samarbetspartner, vicepresident Michel Temer, är nu interimspresident.
  • Han har redan utlovat en tydlig högervridning av politiken och utsett en ny regering som utmärker sig genom att inte en enda kvinna ingår.
  • Avstängningen av Dilma Rousseff under riksrättsprocessen kan vara i max sex månader. Efter processen krävs tvåtredjedels majoritet i senaten för att avsätta president Rousseff.