Bakom våldsvågen i Venezuela

Läget i Venezuela är allvarligt. Tre personer har dödats och förstörelsen är omfattande. Dessutom känner många vanliga människor en växande otrygghet.

Men i grunden är det som nu sker inget nytt. Oppositionens våldsamma protester är en del i överhetens ständigt pågående försök att sätta stopp för vänstervågen i Venezuela och övriga Latinamerika.

Vad som började som små och spridda protester runt om i Venezuela eskalerade förra veckan till kravaller och vandalism. Bilar sattes i brand, myndighetsbyggnader angreps och vänsterpolitiker hotades.

I vad som framstår som ett försök att provocera fram mer ännu våld dödades i Caracas en regeringsanhängare och en oppositionell student under samma dag.

De privata medierna i Venezuela har eldat under protesterna genom att anklaga myndigheterna för våldet. Mönstret från kuppförsöket mot Chávez 2002 går igen.

Många falska bilder sprids brett, särskilt på sociala medier. En bild som sägs visa hur en venezuelansk polis släpar bort en fredlig demonstrant visade sig vara från Egypten. En annan bild på ett påstått polisövergrepp i Venezuela kom från ett polisingripande mot en studentprotester i Chile. Ytterligare en annan på döda kroppar visade inte venezuelaner utan syrier.

Venezuelas regering har från första stund fördömt våldet och manat till lugn. Oppositionen är splittrad.

Den mest våldsinriktade delen av högeroppositionen, bland dem Leopoldo López och María Corin Machado, har manat sina anhängare att fortsätta protestera för att göra slut på Maduros styre.

Det finns en rad faktorer som ligger bakom detta kuppliknande våldsutbrott.

När Hugo Chávez gick bort i cancer i mars förra året såg den samlade venezuelanska oppositionen sin chans. Den person som i fjorton år varit den bolivarianska revolutionens självklara fanns inte längre.

Storföretagen, medierna och den politiska högern har sedan dess varit på offensiven mot Chávez efterträdare Nicolás Maduro och det regerande Venezuelas förenade socialistparti (PSUV). Oppositionella krafter har genomfört ett omfattande ekonomiskt sabotage kombinerat med ett massivt propagandakrig i medierna.

Trots detta misslyckades högern att besegra Maduro presidentvalet i april förra året. Ett nytt bakslag kom i lokalvalen i december då PSUV vann stort över högern.

Hos delar av oppositionen finns en växande frustration över de ständiga nederlagen. Att frustationen just nu tar sig uttryck i våldsamma protester hänger samman med regeringens Maduros beslut att sätta stopp för det ekonomiska sabotaget. Den nya lagen mot spekulation och ockerpriser trädde i kraft förra veckan.

Som ett svar på våldsaktionerna samlades på lördagen tiotusentals regeringsanhängare i Caracas till en demonstration för fred och mot fascism och kuppförsök.

”Vi uppmanar hela Venezuela att kämpa på gatorna med idéer, värderingar, i en debatt på hög nivå, med respekt för människors rättigheter och utan våld”, sade Nicolás Maduro och fördömde de fascistiska gruppernas våld.

Det är inte bara venezuelaner som är inblandade i våldet. I delstaten Tachira i väster vid gränsen till Colombia rapporterar myndigheterna att colombianska paramilitärer agerat i de våldsamma protesterna. Bland annat försökte dessa förstöra en elcentral. Om sabotaget lyckats hade 63.000 personer blivit utan ström i veckor.

Inblandningen från Colombia var en fråga som Nicolás Maduro tog upp vid fredsdemonstrationen. Han anklagade den förre colombianska presidenten Álvaro Uribe för att finansiera fascistiska grupper i Venezuela. Att Uribe stöder de mest reaktionära venezuelanerna överraskar inte. I hemlandet är han en högljudd kritiker av de pågående fredsförhandlingarna med Farc-gerillan.

Den utländska inblandningen är något som också de venezuelanska kommunisterna lyfter fram. Héctor Rodríguez Montaño, ordförande för Venezuelas kommunistiska ungdom, säger i ett uttalande att det pågående destabiliseringsförsöket är en del av en imperialismens övergripande plan för att bryta vänsterutvecklingen i Venezuela och Latinamerika.

Enligt kommunisterna är de små fascistiska grupper som ligger bakom den våldsamma utvecklingen organiserade, finansierade och styrda av USA-imperialismen.

USA:s inblandning bekräftas av den venezuelansk-amerikanska granskande journalisten Eva Golinger. Hon skriver att USA i sin budget för 2014 avsatt fem miljoner dollar till den venezuelanska oppositionen.

På söndagen meddelade Maduro att Venezuela ska utvisa tre US-amerikanska diplomater som haft upprepade möten med oppositionella studenter på universiteten. De får fortsätta konspirera i Washington istället, sade Venezuelas president.

Kommer protesterna att leda till slutet för den socialistiska regeringen Maduro?

Den risken framstår som liten. Maduro har fortsatt ett starkt folkligt stöd, vilket bekräftades i lokalvalet för bara två månader sedan. Men ännu viktigare är att de mest reaktionära officerarna i Venezuelas armé rensades ut efter kuppförsöket 2002. Idag är armén en folkligt förankrad garant för demokratin och ett skydd mot utifrån stödda kuppförsök.

Men på sikt utgör oppositionens återkommande våldsamheter och ekonomiska sabotage ett hot mot den bolivarianska revolutionen. Om inte regeringen lyckas skapa trygghet och fortsätta förbättra levnadsförhållandena finns en risk att högern lyckas vinna ”revolutionsanhängare” till sig.