Håller USA på att byta taktik i Syrien?

Terroristorganisationen Islamiska staten (IS) har släppt en ny avrättningsvideo. Arton syriska armésoldater mördas tillsammans med en amerikansk biståndsarbetare. Videons syfte lär vara att sprida skräck bland motståndarna, men också att locka nya rekryter från världens alla hörn.

Den öppna terrorn ger USA och dess allierade nya argument för att trappa upp krigsinsatserna. Men den militära inblandningen i Syrien handlar om mycket mer än att krossa en hotfull terroristorganisation.

Det har under de senaste månaderna spekulerats kring om USA håller på att byta ståndpunkt i frågan om Syrien och dess styrande. Presidenterna Bashar al-Assad och Barack Obama har ju gemensamma intressen i att bekämpa Islamiska staten.

Är USA:s bombningar av IS i Syrien rent av början på ett samarbete? Har strategerna i Vita huset och Pentagon insett att terrorismens framväxt är ett resultat av USA:s och dess allierades tidigare agerande i regionen?

Det mesta tyder på att svaret på båda frågorna är nej.

Parallellt med bombningarna av IS fästen i nordöstra Syrien fortsätter nämligen insatserna för att få till stånd ett ”regimskifte” i Damaskus. Om inte effekterna för det syriska folket vore så fruktansvärda skulle man kunna stämpla agerandet hittills som ett patetiskt fiasko.

Konflikten i Syrien bröt ut våren 2011. Från första stund var utländska aktörer inblandade. Vapen, pengar och annan hjälp gick till krafter som påstods kämpa för ”demokrati” och ”mänskliga rättigheter”, och påstods representera det syriska folket.

Tre och ett halvt år senare har ”demokratikampen” resulterat i hundratusentals döda och sårande, miljontals flyktingar och en enorm förödelse.

Inte nog med det. Merparten av de rebeller som väst så ihärdigt hyllat har antingen gett upp eller anslutit sig till IS eller någon av övriga extremistgrupper.

Och regeringen i Damaskus? Ja, om det är något som blivit tydligt är det att det finns ett folklig stöd för landets president och armé. Utan detta stöd hade ”regimskiftet” sedan länge lyckats.

Vad drar USA för slutsatser av detta?

Jo, att det behövs mer militär inblandning i Syrien. Att USA med hjälp av ”demokrativurmande” vänner i Mellanöstern måste göra ett nytt försök att bygga en ”moderat” rebellstyrka – för att kriga mot både IS och Syriens regeringsarmé.

Planerna är storslagna. CIA och Pentagon har fått order att trappa upp sina insatser. Washington Post rapporterade 14 november att målsättningen är att USA:s underrättelsetjänst och militär var för sig ska utbilda 5000 syriska rebellkrigare per år.

USA:s försvarsminister Chuck Hagel vittnade förra veckan inför kongressen om det framgångsrika förberedelsearbetet: ”Saudiarabien, Turkiet och andra partnernationer har accepterat att stå värd för träningsanläggningar.”

Den krigiska supermakten får inte bara hjälp av diverse förtryckarstater i Mellanöstern. Också europeiska allierade är med på krigståget.

Storbritanniens utrikesminister Philip Hammond utlovade förra veckan stöd till USA:s träning och beväpning av den nya styrkan. Hammond bekräftade den linje som gällt sedan 2011: ”Assad kan inte ha någon framtida roll i Syrien.”

Om det är någon kritik som hörs så är det att USA agerar för långsamt, att det behövs snabbare och utvidgade militära insatser.

Frankrikes utrikesminister Laurent Fabius, medlem i det regerande Socialistpartiet, skrev 3 november en debattartikel publicerad i tidningar i flera länder. Fabius menar att Islamistiska staten (IS) och president Assad ”är två sidor av samma barbariska mynt”. Därför duger det inte bara att bekämpa IS i området kring Kobane/Ayn al-Arab.

Frankrike och koalitionen måste också, skriver Laurent Fabius, rädda invånarna och de heroiska rebellerna i Aleppo från den syriska arméns mördande.

Den franske utrikesministerns bild står inte oemotsagd. Nyligen gjorde brittiska Channel 4 ett reportage från Aleppo, vilket även sändes i SVT:s Agenda 9 november.

Kanalen besökte den regeringskontrollerade delen av Aleppo, där invånare ser armén som beskyddare. Rebellerna, oavsett vilket namn de för stunden går under, pekas istället ut som de som under två års tid attackerat och mördat folket. Dessa Aleppobor vill för allt i världen inte bli ”räddade” av Fabius med vänner.

Hårdast kritik mot USA:s nuvarande agerande kommer från den syriska utlandsbaserade oppositionen. Syriska nationella koalitionen (SNC), som bland annat Sverige stött ekonomiskt, gillar inte alls bombningarna av IS och Jabhat al-Nusra, al-Qaidas officiella gren i Syrien.

Bombningarna gynnar bara ”regimen”, förklarade SNC:s president Hadi al-Bahra i en intervju för brittiska The Guardian 10 november. al-Bahra kunde ha tillagt att den så kallade Fria syriska armén, i den mån den existerat, ofta stridit sida vid sida med de grupper som USA nu bombar.

Enligt Hadi al-Bahra är det Assad som är roten till allt ont i Syrien och därför borde bombas. Tilläggas kan att Hadi al-Bahra är utbildad i USA och verksam som affärsman i Saudiarabien.

Medan USA-koalitionen trappar upp insatserna i Syrien och strömmen av utländska krigare till IS når rekordnivåer så finns det de som försöker finna en väg till fred eller åtminstone till mindre lidande.

FN-sändebudet Staffan De Mistura reste nyligen till Damaskus för att diskutera ett förslag om att skapa fredliga frizoner med Aleppo som startpunkt. Utan att ha kännedom om detaljerna i förslaget är det positivt att någon vill diskutera vapenvilor istället för vapenleveranser.

Men de internationella och syriska krafter som strävar efter en fredslösning har små möjligheter att lyckas, så länge USA och dess vänner fortsätter att elda under kriget och förödelsen.