Ecuador går åt vänster

I slutet av juli godkände den konstituerande församlingen det förslag till konstitution som den arbetat med i åtta månader. 94 ledamöter röstade för, 32 mot. Kort därefter inleddes kampanjen inför folkomröstningen 28 september. Då är det upp till folket i Ecuador att anta eller förkasta förslaget.

Att utarbeta en ny konstitution var ett av president Rafael Correas främsta vallöften. Därmed följer han en liknande väg som Hugo Chávez i Venezuela och Evo Morales i Bolivia. Målsättningen är att omfördela landets rikedomar, men också att bryta den tidigare härskande elitens makt och stärka det folkliga inflytandet.

Det är ingen lätt uppgift.

För det första är Correas motståndare starka och välorganiserade. Genom de privata medierna driver den ecuadorianska överheten en intensiv kampanj mot regeringen. Anklagelserna om försök till ”centralisering” av makten och diktatoriskt styre känns igen från Venezuela och Bolivia. Ecuadors högeropposition har också uppbackning från USA, som ser Correa som en allierad till Chávez och Morales.

För det andra finns motsättningar inom den breda allians som stöder presidenten. Den består av alltifrån reformisk vänster och nationellt sinnade borgare till marxist-leninister och radikala indianorganisationer. Under den konstituerade församlingens arbete märktes en tydlig splittring mellan Correas eget parti och företrädare för ursprungsfolken.

I juni avgick vänsterkraften Alberto Costa som ordförande för den konstituerade församlingen. Han sägs vara Ecuadors populäraste politiker efter presidenten själv. Orsaken till avgången var att Costa ansåg att det behövdes mer tid för att ta fram ett genom-arbetat och folkligt förankrat förslag. Correa och majoriteten av ledamöterna höll inte med och valde att slutföra processen.

USA-bas förbjuds
Vad innehåller den konstitution ecuadorianerna 28 sptember ska rösta ja eller nej till?

Här anges vilka rättigheter invånarna har, som tillgång till bostad, mat och gratis sjukvård och utbildning,

Den demokratiska kontrollen över ekonomin stärks, vilket fått högern att gå i taket. Till exempel slås fast att naturresurserna ska vara i statlig ägo samt att riksbanken ska stå under politisk kontroll. Mark som ligger i träda ska kunna beslagtas och delas ut till jordlösa. En gräns för hur mycket mark privatpersoner får äga införs.

Utländska militärbaser på ecuadoriansk mark förbjuds. Detta är direkt riktat mot USA, vars kontrakt på basen Manta löper ut nästa år. Correa regerings har vid flera tillfällen slagit fast att de amerikanska militärerna ska lämna Ecuador.

Något som vållade stor debatt var ursprungsfolkens krav på att det ska stå att Ecuador är en stat bestående av flera nationer samt att de två största indianspråken ska göras till officiella språk tillsammans med spanskan. Det förstnämnda skrevs in i konstitutionsförslaget medan det andra slutade i en kompromiss. Språken lyfts fram i det kulturella utbytet men underordnas spanskan i officiella sammanhang.

Kyrkan rasar
En högljudd kritiker av det nya konstitutionsförslaget är den inflytelserika katolska kyrkan. Den ena frågan som fått biskoparna att hota med ett ”korståg” handlar om att partnerskap mellan homosexuella ges samma legala status som äktenskap mellan man och kvinna.

Men kanske ännu mer kontroversiellt är kyrkans påstående om att konstitutionen öppnar möjligheten för en legalisering av abort. Någon sådan skrivning finns inte. Däremot fastslås rätten att använda preventivmedel, vilket lär vara provocerande nog för de katolska biskoparna.

Det finns inom vänstern, sociala rörelser och ursprungsfolkens organisationer ett missnöje med att konstitutionsförslaget inte är tillräckligt långtgående, till exempel när det gäller lokalbefolkningens rätt att sätta stopp för miljöförstörande exploatering av olja och mineraler.

Trots kritiken lär det bli en bred uppslutning i kampanjen för att rösta för konstitutionsförslaget. Valet står mellan ett nej, vilket skulle stärka högern och den gamla makteliten, eller ett ja, vilket åtminstone uppfyller delar av de krav som landets fattiga länge kämpat för.

195 företag beslagtogs
En åtgärd som ökat Correas popularitet var när regeringen i juli beslutade att ta över 195 privata företag, inklusive tre tv-stationer, ägda av Isaias Group. Orsaken var en skatteskuld till staten på 661 miljoner dollar. Correa förklarade att det handlade om att ta tillbaka folkets egendom. De hårda tagen mot den korrumperade överheten var inte lika populära i alla kretsar. Correas finansminister avgick i protest.

Enligt flera opinionsundersökningar växer andelen som säger ja till den nya konstitutionen. I den senaste mätningen gjord 2-3 augusti uppgav 48 procent att de tänker rösta ja, 31 procent nej och 16 procent blankt.

Ett hot mot folkomröstningen är att högeroppositionen tar till våld. Correa anklagade nyligen den gamla makteliten för att använda studenter för att provocera fram våldsamma sammanstötningar, på liknande sätt som skedde inför presidentvalet i Venezuela.

PATRIK PAULOV
Proletären nr 35, 2008


Fattigt land rikt på olja
Ecuador ligger vid Stilla havskusten och gränsar till Colombia i norr och Peru i öster och söder. Har cirka 13 miljoner invånare, varav 60-70 procent räknas som fattiga. Ursprungsfolken uppgår till cirka 40 procent.

Jordbruksprodukter som bananer, kaffe och kakao är viktiga exportvaror, men landets viktigaste naturresurs är oljan.
Ecuador är tillsammans med Venezuela de enda latinamerikanska länderna som är medlemmar i oljekartellen Opec. I juli
i år offentliggjorde Correa och Chávez ett gemensamt projekt om att bygga ett oljeraffinaderi vid Ecaudors Stilla havskust. Genom detta projekt minskar Venezuela sitt beroende av raffinaderier belägna i USA medan Ecuador får tillgång till billig raffinerad olja.


Rafael Correa segrar
Rafael Correa är en USA-utbildad ekonom med rötter i en kristen socialistisk tradition. Han valdes till president i november 2006. I den första valomgången kom han på andra plats. I den andra segrade Correa med 57 procent av rösterna. Han fick brett stöd från landets fattiga, som inte ville att högerkandidaten Álvaro Noboa, en bananplantageägare som är Ecuadors rikaste man, skulle styra landet.

När Correa tillträdde i januari 2007 uppmanade han till en ”medborgarrevolution” mot det perversa system som tvingat folkmajoriteten att leva i fattigdom och talade om att bygga ”2000-talets socialism”.

I jämförelse med övriga latinamerikanska ledare brukar Correa beskrivas som mindre radikal än Hugo Chávez men mer vänster än Brasiliens Lula da Silva.

Förslaget om att utarbeta en ny konstitution har fått stort folkligt stöd. I april 2007 röstade 81,7 procent ja till att upprätta en konstituterade församling. I valet av ledamöter till församlingen vann representanter för Correas parti Allianza PAIS (Alliansen för ett stolt och självständigt fosterland), ursprungsfolken och de sociala rörelserna en storseger.


”Ett slag mot imperialismen”
Ecuadors kommunistiska parti marxist-leninister (PCMLE) betecknar Correas regering som demokratisk, progressiv och vänster. Partiet uppmanar arbetarklassen och folket att rösta ja 28 september.

Kommunisterna menar att ett ja till den nya konstitutionen vore ett bakslag för borgarklassen och imperialismen. Det är inte en socialistisk konstitution, men den för landet ett steg i rätt riktning, då den säkrar vad arbetarklassen och folket kämpat sig till och stärker landets suveränitet.

PCMLE finns representerat i Ecuadors parlament via dess parlamentariska gren, Demokratiska folkrörelsen (MPD), som har tre av totalt 100 platser.