"Fabriksockupationer och arbetarmakt vägen framåt"

Kämpande arbetare från tretton latinamerikanska länder möttes i
Venezuela 29-30 oktober. Här utbyttes erfarenheter om fabriksockupationer, arbetarstyrda företag och kampen för att avskaffa kapitalismen.



Den första latinamerikanska samlingen för arbetare på fabriker under
arbetarkontroll lockade deltagare från hela kontinenten. På konferensen
deltog 400 arbetare som representerade 21 fackföreningar och 235
ockuperade eller arbetarstyrda fabriker. Ungefär hälften av dessa
fabriker finns i Argentina, merparten av de övriga i Venezuela, Uruguay
och Brasilien.



Arbetarna stiger fram

Konferensen stöddes av Venezuelas regering, men initiativet kom från
arbetarna själva, som pekat på ett behov av att få diskutera och utbyta
erfarenheter om den pågående kampen. Under de senaste årens ekonomiska
kriser och politiska vänstervindar i Latinamerika har arbetarklassen
börjat spela en alltmer framträdande roll. Inte minst genom arbetare
som ockuperar fabriker som hotas av nedläggning och själva driver
produktionen vidare.



Det är ingen slump att konferensen hölls i just Venezuelas huvudstad
Caracas. Trots vänstersinnade regeringar har fabriks-ockupanter i både
Argentina och Brasilien utkämpat åtskilliga strider mot myndigheterna.
I Venezuela är inställningen en annan. Arbetsmarknadsminister Maria
Christina Iglesias förklarade nyligen att det är en kriminell gärning
att stänga en fabrik. Ockupationer av dessa ska därför inte ses som ett
problem utan som en del av lösningen på problemen, enligt Maria
Christina Iglesias.



Frigörelse från USA

Att Venezuelas regering anser att den pågående arbetarkampen är viktig
manifesterades av att presidenten själv och flera ministrar närvarande
på konferensen i Caracas.



I sitt inledningstal jämförde Hugo Chávez arbetarockupationerna med
kampen mot den spanska kolonialmakten på 1800-talet. De fabriker som
arbetarna nu tagit över är en del i kampen för Latinamerikas frigörelse
från USA och för att lämna det kapitalistiska systemet bakom sig.



Nya förstatliganden

När Chávez tillkännagav att ytterligare två stängda fabriker i
Venezuela ska förstatligas, möttes han av stående ovationer. Den ena är
metallindustrin Sideroca, som varit stängd i sex år. Sedan i september
ockuperas fabriken av arbetarna som rest kravet på ett förstatligande.
Den andra är sockerbruket Cumanacoa, som kraftigt skurit ned
verksamheten sedan privatiseringen 1992. Också där är det arbetarnas
krav som regeringen uppfyller.



I Venezuela har frågan om formen för arbetarnas makt över produktionen
diskuterats mycket. Man har som varnande exempel lyft fram Västeuropa,
där så kallade arbetarföreträdare tagit plats i bolagsstyrelser och
blivit en del av systemet, och Jugoslavien, där arbetarkontrollerade
industrier drevs självständigt utan att vara en del av en övergripande
samhällsplan. Regeringen Chávez och den revolutionära
landsorganisationen UNT är överens om att varje fabrik som förstatligas
är en angelägenhet för hela samhället, inte bara för de direkt berörda
arbetarna.



Den linjen fick stöd på konferensen. I slutdeklarationen förklaras att
ekonomin ska ställas under arbetarnas kontroll så att den kan planeras
för att gynna hela folkets intressen.



Ska stödja varandra

Konferensdeltagarna beslutade att upprätta ett nätverk för fortsatt
samarbete och utbyte av erfarenheter. Det togs också konkreta beslut
för att stödja varandra. Till exempel har statliga venezuelanska
företag tecknat handelsavtal med en sammanslutning av brasilianska
fabriker som arbetarna tagit över.



Ockuperade och arbetarstyrda statliga företag utgör än så länge än
marginell företeelse i Latinamerika, men mötet i Caracas ger hopp om
att vi framöver kommer att se mer av den varan.



PATRIK PAULOV

Proletären 45, 2005