Hotar regeringen Chávez yttrandefriheten?

Ska man tro vissa medier, politiker och ”försvarare av pressfriheten” i
västvärlden är läget i Venezuela så allvarligt att yttrandefriheten och
demokratin hotas av den alltmer maktfullkomlige presidenten.



Farhågorna kan tyckas märkliga. Venezuelas revolutionära regering har
nämligen under sina åtta år vid makten inte stängt en enda tv-kanal,
tidning eller radiostation. Inte heller finns några fängslade
journalister i Venezuela.



Tillstånd förnyas inte

Vad har då orsakat denna upp-rördhet?



Svaret är att regeringen Chávez  beslutat att inte förnya
rättigheterna för privatägda Radio Caracas Television (RCTV) att sända
i det markbundna, offentliga tv-nätet. Det innebär inte att kanalen, en
av högeroppositionens starkaste röster, tystas. RCTV har också efter
den 27 maj, när nuvarande avtal löper ut, alla möjligheter att
fortsätta sända tv via kabel eller satellit, vilket man också tänker
göra.

Att det finns en demokratisk kontroll över det statliga tv-nätet är
inget unikt för Venezuela. Inte heller är det något sensationellt att
myndigheterna avslår ansökningar från tv-bolag. Samma sak sker i både
USA och Sverige.



Det måste slås fast att orsaken till att Venezuela
kommunikationsministeriet säger nej till fortsatta RCTV-sändningar inte
beror på kanalens opposition mot Chávez. Om det vore skäl för
myndighetsingripande skulle majoriteten av de nationella tv-kanalerna
drabbas liksom det överväldigande flertalet tidningar och
radiostationer som milt uttryckt är bittra kritiker av Chávez

Nej, huvudskälet är RCTV:s agerande under statskuppförsöket i april 2002.



Aktiv del i kuppen

Ett par dagar innan kuppen började RCTV, som tillsammans med privata
Venevision är de största kanalerna i Venezuela, använda all
sändningstid till att understödja störtandet av den folkvalda
regeringen. Alla ordinarie program ställdes in och ersattes av
oppositionens protester och återkommande uppmaningar till folket att
sluta upp.



Andrés Izarra, då nyhetschef på RCTV, har vittnat om att kanalens
ägare, mångmiljonären Marcel Granier, gav order om att varken Chávez,
hans ministrar eller någon av hans anhängare fick synas i tv-rutan.



Vad RCTV istället sände var en serie lögner för backa upp kuppförsöket.
Det mest kända exemplet är de manipulerade inslag som visar
Chávez-anhängare som skjuter skarpt mot oppositionens ”fredliga”
demonstrationer, något som aldrig ägde rum. Inslagen följdes av
intervjuer med högt uppsatta militärer som uppmanade Chávez att ta
konsekvenserna av dödsskjutningarna och avgå.



Efter att Chávez fängslats av militärer som hotade att bomba
presidentpalatset gav RCTV:s Marcel Granier kuppledaren Pedro Carmona
en försäkran om totalt stöd från medierna. Kuppmakarna var så säkra på
att segra att RCTV och Venevision i direktsändning tackades för
insatserna i störtande av Chávez.



När miljoner venezuelaner gick ut på gatorna och krävde den
demokratiskt valde presidenten tillbaka sände RCTV tecknade filmer. Och
efter att kuppmakarna drivits på flykt och Chávez återförts till
presidentpalatset bjöds tittarna på filmen Pretty Woman.



Nederlaget påverkade inte RCTV, som har fortsatt i samma stil och
försökt undergräva regeringens legitimitet med bland annat återkommande
påståenden om valfusk.



Vidgad yttrandefrihet

När nu RCTV:s 20-åriga sändningstillstånd löper ut är det inte
förvånande att kommunikationsministeriet säger stopp och belägg.
Förvånande är snarare att en kanal, som spelat en aktiv roll i ett
försök att störta och avrätta en folkvald president, fått fortsätta
verka i ytterligare fem år. I vilket annat land hade detta varit
möjligt?



Kopplingen till kuppen nämns naturligtvis inte av dem som pekar på en
”skrämmande utveckling” i Venezuela. Inte heller sägs att den enda
tv-kanal som stängts med våld var när kuppmakarna för en tid lyckades
tysta den statliga tv-kanalen.



Den venezuelanska regeringen ser beslutet om RCTV som en del i den
pågående fördjupningen av demokratin och utvecklingen av folkmakten,
som Proletären tidigare rapporterat om. Det handlar om att ”upphäva de
avskyvärda privilegierna för kommunika-tionsoligarkin”, som
utrikesminister Nicolás Maduro nyligen uttryckte det.



Luis Britto García, författare och vänsterintellektuell, avfärdar de
internationella protesterna på liknande sätt. Han påpekar att man
knappast kan bygga socialismen, och än mindre en demokratisk socialism
(vilket i Venezuela inte betyder socialdemokrati), om kontrollen av
radiovågorna ligger i händerna på en liten klick mediamagnater med
internationell uppbackning.



Regeringens avsikt är att RCTV:s plats i det markbundna nätet ska ges
till en ny public service-kanal som uppmuntrar folkligt deltagande.
Detta kommer att minska ensidigheten, även om de privata
Chávezfientliga tv-kanalerna fortfarande kommer att dominera utbudet,
samtidigt som nya röster och åsikter får en chans att nå ut.



Hur kan det vara att strypa yttrandefriheten och demokratin?



PATRIK PAULOV

Proletären 19, 2007



• Den internationellt prisade dokumentären Chavez – stats-kupp framför
kameran (The revolution will not be televized), gjord av ett irländsk
filmteam som befann sig i Venezuela under statskuppen 2002, visar
tydligt medias och RCTV:s roll i försöket att störta Chávez. Filmen
visades av SVT:s Dokument Utifrån i oktober 2003.