Mediestrid i Venezuela – ökad yttrandefrihet för folket

Varje gång den revolutionära regeringen tar nya steg för att flytta makt från överklassen till folket blossar protester upp. Den här gången gäller upprördheten dels den nationella telekommunikationsmyndighetens (Conatel) granskning av radio- och tv-kanalers sändningstillstånd. Dels ett förslag om att skärpa lagen om telekommunikation.

Bakgrunden är att regeringen Chávez försöker bryta den tidigare härskande elitens kontroll av radio- och tv-utbudet och skapa utrymme för nya folkliga medier. Men det handlar också om att de rika inte längre tillåts stå över lagar och förordningar.

Struntat i lagen
Conatels granskning av sändningstillstånden inleddes i slutet av maj i år. Alla radio- och tv-bolag beordrades att uppdatera sina uppgifter hos myndigheten.

Lördag 1 augusti meddelades de första effekterna av granskningen. 32 privatägda radiostationer samt två regionala tv-stationer får inte längre sända via frekvenser inom FM- och AM-banden.

Orsaken är att stationerna struntat i att svara Conatel eller lämnat ofullständiga uppgifter, att den ansvarige utgivaren dött, att den som fått tillståndet inte är densamma som står bakom sändningarna eller att kanalen i fråga aldrig haft något tillstånd. Till exempel visade det sig att en av radiokapitalisten Nelson Belforts många kanaler har sänt illegalt i över 30 år.

Lokala medier stärks
På en presskonferens i Caracas poängterade bostads- och infrastrukturminister Diosdado Cabello att detta inte är en attack mot yttrandefriheten. Dels kan dessa stationer fortsätta sända via Internet. Dels ska de frekvenser som 34 stationerna använt istället delas ut till de många nya lokala, alternativa medier som står i kö att få börja sända radio eller tv.

”Staten återtar helt enkelt tillstånd som använts illegalt i över 30 år. Det är en rättvisehandling som har att göra med överförandet av makten till folket”, förklarade Diosdado Cabello.

Den som på plats i Venezuela tagit del av medieutbudet vet att regeringen Chávez och de krafter som stöder den revolutionära processen befinner sig i  ett tydligt underläge i förhållande till högeroppositionens privatägda mediejättar.

Bostads- och infrastrukturministern Diosdado Cabello påminde om att en grupp på 27 familjer (i ett land med 27 miljoner invånare) har kontroll över 32 procent av radio- och tv-frekenserna. Flera av ägarna till de stationer som nu tvingas sluta sända står som ägare till tiotals stationer.

Men det finns en motkraft. Allt sedan den bolivarianska revolutionen inleddes 1999 har det börjat växa fram lokala, alternativa medier, främst radiostationer. De är än så länge betydligt färre än de privata och med begränsade resurser. Dessa mediers styrka är förankringen hos lyssnarna. Det är invånare och folkliga rörelser i den stad, stadsdel eller by där stationen har sitt säte som medverkar i och påverkar programmen.

Det är sådana medier som regeringen Chávez kommer att tilldela de frekvenser som de stoppade stationerna tidigare använt. Den direkta effekten blir att medieutbudet breddas. Men åtgärderna ska också ses som en del i den övergripande politiken att öka det folkliga deltagandet och fördjupa demokratin.

Det bör påpekas att de lokala, alternativa medierna inte är uppifrån styrda kanaler, som snällt upprepar vad makthavare på olika nivåer säger. Proletären har på plats i Venezuela vid flera tillfällen besökt tv- och radiostationer som stöder den revolutionära processen, men samtidigt kritiskt granskar både den förda politiken och enskilda politiker.

Högerkrafter upprörda
Venezuelas högerkrafter är upprörda. Inte bara över att 34 radio- och tv-kanalerna förlorar sändningsrätten utan också över de av regeringen föreslagna ändringarna i telekommunikationslagen. Om dessa röstas igenom av parlamentet kommer en person att få äga maximalt tre kanaler. Det slår direkt mot de ledande mediekapitalisterna och hotar deras dominerande ställning.

I lagförslaget finns också en annan del, som fått hård kritik från högerhåll. Vissa begränsningar i vad som får framföras i medierna kommer att införas. Det är en direkt följd av vad som hände i april 2002. Då stödde de stora privata medierna öppet försöket till statskupp. För att misskreditera presidenten och regeringen sändes medvetet förfalskade videoklipp på chavister som påstods skjuta på fredliga oppositionsdemonstranter.

Detta ska inte få hända igen. Att uppmana till brottsliga handlingar, skapa allvarligt kaos i samhället eller sända förfalskade nyheter föreslås bli straffbart.

Konfrontation väntar
Konfrontationen mellan medie-kapitalisterna och den av folkmajoriteten framröstade regeringen lär trappas upp. Många fler av de befintliga radio- och tv-stationerna håller på att granskas. Och många, många fler venezuelaner, väntar på möjligheten att få göra sina röster hörda genom att skapa nya folkliga radio- och tv-kanaler.

PATRIK PAULOV
Proletären nr 32, 2009


Privata ägare dominerar
• Av Venezuelas 1004 radiostationer som sänder på FM- eller AM-bandet är 656 privata, 105 offentligt ägda samt 243 lokala, alternativa medier. De sistnämnda är icke vinstdrivande, icke kommersiella kanaler som bygger på folkligt deltagande från invånarna i de städer, stadsdelar och byar där de har sitt säte.

Situationen är liknande vad det gäller tv-utbudet. 65 kanaler är privata, sex statliga och 37 utgörs av lokalbaserade alternativa tv-kanaler.