Fuskval i Egypten
Parlamentsvalet i Egypten präglades av massarresteringar, fusk och lågt valdeltagande. President Hosni Mubarak, nära allierad med USA, försöker radera ut oppositionen inför det kommande tronskiftet.
Bristen på demokrati i Egypten är inget nytt. Det är ett land där undantagstillstånd rått i 29 år. Men det aktuella parlamentsvalet visar att situationen i det västallierade arablandet förvärrats.
Ett antal små oppositionspartier deklarerade redan innan den första omgången i parlamentsvalet 28 november att de bojkottar valet. De två största oppositionspartierna i parlamentet, islamistiska Muslimska brödraskapet samt sekulära Wafd, valde dock att ställa upp.
Men oppositionens försök att upprepa 2005 års valframgångar misslyckades. Mubaraks regim valde att ta till hårdhandskarna för att säkra en klar seger för det styrande Nationella demokratiska partiet (NDP). Av de 221 parlamentsplatser som avgjordes i den första valomgången vann NDP 209. Muslimska brödraskapet fick inte en enda.
Resultatet är inte förvånande. Oberoende observatörer och människorättsgrupper rapporterar om omfattande övergrepp innan och under valet. Oppositionskandidater hindrades att bedriva politiskt arbete. Över 1000 anhängare till Muslimska brödskapet fängslades. Regeringskritiska medier tystades. Röster såldes och köptes för småpengar. På valdagen stoppades många väljare med våld. Enligt Amnesty dödades åtta personer i anslutning till valet.
När det var dags för den andra och avgörande valomgången 5 december förordade också Muslimska brödraskapet och Wadf bojkott. Och det hela slutade i en massiv seger för NDP.
Hur många som deltog i valet är omstritt. Regimen uppger att 35 procent röstade 28 november. Egyptiska organisationen för mänskliga rättigheter och andra kritiska röster menar att det var 15 procent eller ännu färre.
Försöken att knäcka den organiserade oppositionsrörelsen hänger samman med det vägval som Egypten står inför nästa år. Då är det dags för presidentval, vilket kan få betydligt större betydelse för landets framtid än parlamentsvalet. De rådande undantagslagarna ger presidentmakten närmast diktatoriska befogenheter. Den fråga som ännu inte fått något svar är om den 82-årige Hosni Mubarak tänker kandidera på nytt eller träda tillbaka. Om han väljer det senare alternativet återstår frågan vem NDP tänker lansera som efterträdare. Mycket talar för att makten stannar inom familjen genom att sonen Gamal Mubarak tar över presidentposten.
Liknande tronskiften från far till son har redan genomförts i flera andra länder i när området, som Marocko och Jordanien.
Med sådana förändringar i sikte är det viktigt att försvaga de oppositionella krafter som skulle kunna samla det breda folkliga missnöjet. Det låga valdeltagandet är ett tydligt uttryck för ett misstroende med både de styrande och det politiska systemet.
Vem som styr Egypten har stor betydelse för maktbalansen i arabvärlden. Under sina snart 30 år som president har Hosni Mubarak agerat som USA-imperialismens förlängda arm. Egypten är en av de största mottagarna av militär hjälp från USA med ett årligt militärt bistånd på motsvarande nio miljarder kronor.
Regimen Mubarak har under de senaste åren spelat en särskilt smutsig roll som USA:s och Israels redskap i förtrycket av palestinierna. Efter Hamas maktövertagande i Gaza har Egypten effektivt bidragit till isoleringen och utsvältningen av Gazaborna genom att hålla gränsövergången i Rafah stängd.
Kampen mot Hamas har också en inrikespolitisk sida för den egyptiska regeringen. Hamas har nämligen sina rötter i Muslimska brödraskapet.
Vad säger USA om parlamentsvalet? Faktum är att övergreppen mot oppositionen var denna gång så uppenbara att till och med Vita huset såg sig tvunget att säga att ”vi är besvikna”.
Men det är kritik utan egentlig betydelse. I nästa andetag lyfter USA fram sitt långvariga partnerskap med Egypten, som baseras på ”gemensamma intressen” och ”delade värderingar”.
Så länge de diktatoriska metoderna gynnar USA lär flödet av pengar och vapen fortsätta.