Israels valresultat irriterar västmakterna

Det har medfört att EU öppet och USA, genom mer dold diplomati, intervenerat i den israeliska förhandlingsprocessen om en kommande regering.

Genom sitt omfattande stöd till Israel under årtionden har USA påskyndat en process där den rasistiska herrefolksmentaliteten hos stora delar av Israels judiska befolkning stärkts.

Arrogansen har nästan alltid belönats av USA oavsett vad Israel gjort – fast inte riktigt alltid. Förhållandet USA-Israel har och har haft sina komplikationer.

USA har av och till tvingats att intervenera gentemot Israel när dess övergripande intressen i Mellanösternregionen skadats av israelisk politik. Ett tydligt exempel från historien: Israels attack mot Egypten 1956 tillsammans med England och Frankrike (Suez-krisen) bidrog till en panarabistisk strömning i Mellanöstern. Något som inte låg i USA:s intresse.

Nekades av USA
USA tvingades ingripa så att Israel drog sig tillbaka från Egypten för att USA skulle ha möjlighet att flytta fram sina övriga positioner i arabvärlden på bekostnad av de avdankade kolonialstaterna England och Frankrike.

Ett nyare exempel är uppgifterna om att Israel frågade Bushadministrationen om Israel kunde genomföra flyganfall mot Iran.

Något som Bush, enligt uppgift, nekade israelerna eftersom ett anfall oundvikligen skulle leda till iranska motåtgärder mot amerikanska installationer och intressen i regionen.

Nu är det stärkandet av den öppna israeliska högern, som tillsammans kommer att få 63-64 platser av Knessets 120, som riskerar att slå tillbaka mot västerländska intressen i Mellanöstern.

Under den senaste aggressionen mot Gazas befolkning kom de stora anti-israeliska strömningarna världen över även att riktas mot den västvärld som trots friktioner och taktiska motsättningar, är kolonialstaten Israels yttersta garant.

Av politiska skäl vill USA, såväl som EU, undvika att vreden mot Israel i allt för stor utsträckning drabbar dem själva. När den israeliska bandhunden börjar bli alltför aggressiv dras det i kopplet.

Nu står Israel under press från västmakterna att arbeta fram någon typ av samlingsregering med det så kallade mittenpartiet Kadima som ledande parti. Av denna orsak rekommenderade Javier Solana, EU:s utrikesminister, att Kadima och högerpartiet Likud borde forma en nationell samlingsregering.

Han sade att en samlingsregering skulle gynna fredssamtalen i Mellanöstern, men att en regering som leddes av Likudledaren Benjamin Netanyahu skulle ”göra detta svårare”.

Även Frankrikes president Sarkozy var inne på samma linje när han besökte Kuwait där han hoppades på en ny israelisk regering ”som hade ett verkligt engagemang för fred /…/ och som samtidigt garanterade Israels säkerhet.”

USA har uttryckt sig försiktigare. Men tjänstemän inom det amerikanska utrikesdepartementet, känner oro över att en ren högerregim i Israel, i nuläget, skadar USA:s långsiktiga intressen i Mellanöstern. Bland annat har USA gjort diplomatiska framstötar gentemot Iran och Syrien.

USA arbetar på flera plan visavi Iran, dels utifrån ett krigiskt scenario men även med ett diplomatiskt där Förenta staterna söker iransk medverkan för att lösa sina problem i Afghanistan och Irak.

Etnisk rensning
Av den orsaken anser USA och EU det viktigt att en regering formas som består av Likud och Kadima framför en regering som består av Likud och ultrahögern.

Ultrahögerns ledare Lieberman propagerar öppet för etnisk rensning av Israels arabiska befolkning. En retorik och linje som skapar problem för USA och västvärlden gentemot massorna men även gentemot olika reaktionära proamerikanska regimer och rörelser i Mellanöstern. Högerledaren Benjamin Netanyahu har för media uppgett att han uppvaktats av amerikanska tjänstemän i frågan.

ERIK ANDERSON
Proletären nr 8, 2009

Proletärenfakta: Israels valresultat
• För en kolonialstat som Israel är egentligen begrepp som ”höger”, ”center” och ”vänster” missvisande bland de stora partierna. Även det så kallade fredspartiet Meretz (kallar sig vänstersocialdemokratiskt) stödde kriget i Libanon 2006 och det senaste kriget mot Gaza.

Dessa beteckningar är mer för information om vilken position de har inbördes inom kolonialstatens partiväsende. De fem största partierna samt Meretz mandat:
Kadima (center)                                                            28  (– 1)
Likud (höger)                                                                27  (+ 15)
Liebermans ”Israel vårt Hem” (extremhöger, )                 15 (+ 4)
Arbetarpartiet                                                               13 (– 6)
Shas (parti för orientaliska judar, strängt religiöst)           11 (– 1)
Meretz                                                                          3 (– 2)