Ledare: Till listan av länder …

Återigen föröder Israel Libanon och genomför ett barbariskt anfallskrig mot dess folk. En halv miljon människor har redan tvingats fly undan de israeliska bomberna och raketerna. Flera hundra civila har redan fått sätta livet till. Nu bombas landets bräckliga infrastruktur, vägar, broar, kraftverk, vattenförsörjning, sönder och samman.

Detta är det pris det libanesiska folket får betala för att de inte avväpnat Hizbollah, säger den israeliska premiärministern Ehud Olmert. Samma Olmert som för två veckor sedan förklarade terrorbombningarna och skrämselflygningarna över Gazaremsan med orden: i natt skall inte en enda palestinier kunna få sova!

Så talar en statsterrorist. Så talar en politisk ledare som öppet visar sitt totala förakt för människoliv och för andra folks rätt att leva i fred.

Så talade på sin tid ledare för nazisterna och fascisterna i Europa. Tjeckoslovakiens folk skall få sona för angreppet på våra styrkor och på vår generalguvernör, dundrade Hitler. Och beordrade mordorgierna på invånarna i byn Lidice sommaren 1942. Där kvinnor, barn och åldringar skoningslöst mördades.

Så dundrar våra dagars imperialistiska herrar. Är ni inte med oss, är ni emot oss. Gör ni inte som vi säger, skyll er själva.

De senaste åren har mänskligheten fått ta del av den konkreta innebörden av detta. Hur folkrätt och internationell lag åsidosätts. USA och Israel går i spetsen. Politiska motståndare demoniseras och hela folk och stora rörelser stämplas kollektivt som ”terrorister”. En demokratiskt vald regering som den palestinska Hamasregeringen avfärdas som ”terrorister”. 

Så blir ingen dialog möjlig, inga samtal kan föras. Vi har ingen att samtala med, säger Olmert. Hamas är terrorister, Hassan Nasrallah, Hizbollahs ledare, är terrorist.

En majoritet av palestinierna gav sitt stöd åt Hamas i valen för ett halvår sedan, en bred majoritet av de fattiga shiamuslinska libaneserna stöder Hizbollah. Därför att bägge framstår som socialt engagerade, okorrumperade i förhållande till många andra, och villiga att slåss för de nationella rättigheterna.  

Sanningen är att det är palestinierna och Hizbollah som inte har någon att förhandla med.
 
Israels angrepp på Libanon har förvisso varit många och långa. Eftersom minnet kan vara kort finns det anledning att påminna: om bombningarna i mitten av 70-talet och början 80-talet. Invasionerna 1978 och 1982 då huvudstaden Beirut ockuperades och tusentals människor dödades. (Israels dåvarande försvarsminister Ariel Sharon blev till och med dömd som krigsförbrytare då.) 100.000-tals libaneser fördrevs från den så kallade buffertzonen i söder, som Israel i 27 år ockuperade. I israeliska fängelser sitter ännu idag, sex år efter det israeliska återtåget, libanesiska politiska fångar.

Israel ockuperar alltfort en del av det libanesiska territoriet, Sheebaområdet, vilket för övrigt  fullständigt legitimerar Hizbollahs motståndskamp mot den israeliska militärmakten.

Och det är Israel ockuperar Palestina. Det är Israel som vägrar att acceptera världssamfundets resolutioner och beslut. Inget medlemsland i FN har brutit så många gånger mot FN-beslut som Israel. Med den starkaste nävrätt har Israel gett sig själv rätten att fördriva hundratusentals palestinier, att genomföra en politik som i praktiken gör 1,4 miljoner palestinier på Gazaremsan inspärrade i ett ghettoliknande koncentrationsläger.

G 8-mötet i St Petersburg nyligen visade åter på USA:s ledande roll. Varje försök till kritik av Israel tystades. Istället föreslog man, på USAs initiativ, av en större internationell styrka i södra Libanon för att ”skydda gränsen och norra Israel”. Men först när Israel givits tid att krossa Hizbollahs väpnade styrkor där, det är innebörden av att USA:s utrikesminister Condoleeza Rice skall resa till regionen och ”förhandla” om saken.

Likadant när EU:s utrikesministrar träffades i början veckan, kunde de inte ens prestera ett protestuttalande, där Israels övervåld och angreppskrig mot Libanon fördömdes! I lydnad inför USA:s diktat så talar man enbart om att uppmana Israel att inte tillgripa ”oproportioneligt våld”. Hizbollahs raketer hade man däremot inga svårigheter att ljudligt fördöma.

För ett och halvt år sedan ingick EU ett särskilt avtal med Israel som skall leda fram till ännu närmare handelsförbindelser dem emellan! Detta avtal kommer att ge Israel ungefär samma gynnade ställning som exempelvis Norge har med EU.
Ty som det står i avtalstexten:

”EU och Israel har gemensamma värderingar om demokrati och respekt för mänskliga rättigheter”.

Detta skrevs samtidigt som Israels murbygge på ockuperade Västbanken pågick som bäst! Samtidigt som över 9.000 palestinska politiska fångar sitter inspärrade i israeliska fängelser och läger, däribland flera hundra barn, något som FN:s barnkommission protesterat mot upprepade gånger.

Frågan som måste besvaras av ansvariga politiker inom EU – och för vår del särskilt av Göran Persson och utrikesminister Jan Eliasson – är den skrivningen i överenstämmelse med svenska regeringens uppfattning?

Är Israel en demokrati som visar respekt för mänskliga rättigheter?

Svarar ni ja på den frågan, vet skäms!

Svarar ni nej på den frågan, agera då därefter.

• Inför omedelbara handelssanktioner mot Israel!

• Avbryt omedelbart allt samarbete med Israel, militärt, tekniskt, kulturellt, idrottsligt.

• Kalla omedelbart hem Sveriges ambassadör från Tel Aviv, som en första påtaglig markering och uppmana samtidigt Israels ambassadör i Stockholm att försvinna från Sverige (persona non grata som frasen lyder).

• Förbjud Israel att deltaga i friidrotts-EM! Om mindre än tre veckor invigs EM i friidrott  i Göteborg. Det absurda och  i att man sedan länge tillåtit Israel att deltaga i Europas mästerskap ställs nu på sin spets. Majoriteten av nationerna i det Asien som Israel geografiskt ligger i, vägrar låta Israel vara med i sina mästerskap bl a så länge man är en krigförande ockupationsmakt.

19 juli 2006
Proletären 29, 2006