Palestinsk läkare vittnar om katastrof i Libanon

Dr Raja Musleh är ledare för NAMSC, en palestinsk NGO som arbetar med
hälsovård och utbildning i de palestinska flyktinglägren i Libanon. Han
är oroad över den akuta humanitära situationen, men också över
palestiniernas framtid i Libanon. Inledningsvis vill han bestämt ta
avstånd från Fatah al-Islam.



– Du ska veta att det är en grupp terrorister. Fatah al-Islam är inte
en palestinsk organisation, bara fem procent av medlemmarna är
palestinier. De palestinska flyktingarna har alltid haft goda
relationer med den libanesiska armén, säger han.



– Fatah al-Islam attackerade armén när de låg och sov och dödade många
soldater. Det här är en konflikt mellan Fatah al-Islam och den
libanesiska armén.



• I medierna i väst pekas Syrien ut som  den kraft som står bakom Fatah al-Islam? Hur ser du på det?

– Libanon är delat i två politiska läger. Det ena sidan, som leds av
Framtidsrörelsen, är mot Syrien. Den andra sidan, Hizbollah, är pro
Syrien. Men Fatah al-Islam är inte ett problem som beror på Syrien.
Gruppen är i konflikt med de syriska regeringen, precis som med den
libanesiska.



De som hamnat i kläm är de palestinska flyktingarna. Efter att
libanesiska armén började beskjuta flyktinglägret Nahr el-Bared utanför
Tripoli, där Fatah al-Islam förskansat sig, har många av invånarna
flytt till andra palestinska läger. 15.000 av dem har kommit till
Beddawi, ett annat läger i när-heten av Tripoli. Andra familjer har åkt
till Beirut. Det är dessa människor som NAMSC och andra organisationer
nu måste ta hand om.



– De lämnade Nahr el-Bared utan att få något med sig. Vi försöker göra
det bästa för dem, erbjuda dem mat, sovplats, kläder och mediciner. Men
vad vi än gör räcker inte våra insatser, säger Raja Musleh.



Proletären mötte honom i Libanon i oktober förra året och fick en
inblick i NAMSC:s insatser för att försöka förbättra den svåra
situationen för de palestinska flyktingarna. På grund av striderna har
den ordinarie verksamheten ersatts av katastrofinsatser.



– Beddawi är, som du minns, ett litet läger med 15.000 invånare. Med
flyktingarna från Nahr el-Bared har antalet invånare fördubblats. Det
skapar stora problem, säger han.



NAMSC:s sjuksköterskeskola har förvandlats till sovsal för flyktingar.
Detsamma har skett med organisationens handikappcenter och andra
lokaler i lägret. Den extrema trångboddheten, med så många som femtio
människor sovande i ett rum, och brist på duschar gör att sjukdomar
sprids snabbt.



Var ska vi ta vägen?

– Det är svårt. Vi måste nu köpa allt de behöver. Vi är glada för det
stöd vi fått från Emmaus Björkå i Sverige och andra organisationer och
gör vårt bästa.



NAMSC var också den första organisation som lyckades föra in förnödenheter till det belägrade Nahr el-Bared.



Framtiden för lägret och dess invånare är oviss. Fatah al-Islam lär
inte lämna Nahr el-Bared frivilligt då dess medlemmar riskerar långa
fängelsestraff. Det värsta vore om lägret totalförstördes.



– Var ska då palestinierna ta vägen? Att till exempel bygga upp Beiruts
flygplats efter att den bombades förra sommaren var en sak. Att bygga
ett helt nytt läger för 40.000 människor är något annat. Vi är oroliga
för framtiden för de palestinska flyktingarna i Libanon, avslutar Raja
Musleh



Patrik Paulov

Proletären 22, 2007



• Proletärens reportageserie från Libanon oktober-november 2006 (nr
42-44 samt 46) finns att läsa under vinjetten Bojkotta Israel.