Sammi Alaa, Irakiska Patriotiska Alliansen, om valet 30 januari: "Politisk fars utan folkligt stöd"

USA och dess irakiska marionettregering har försökt hålla skenet uppe
och hyllat genomförandet av Iraks "första fria, demokratiska val". Men
ihåligheten i dessa vackra ord är så uppenbar att till och med
Bushadministrationen nu försöker tona ned förväntningarna. Den av USA
tillsatte irakiske interimspremiärministern Iyad Allawi erkände förra
veckan att "det finns fickor som inte kommer att delta i valet".
Orsaken är helt enkelt att ockupanterna och deras irakiska samarbetsmän
saknar kontroll över stora delar av landet. I Iraks tredje största
stad, Mosul, har inte ens väljarregistreringen kunnat genomföras.



Bred bojkott

- Det finns inget politiskt eller folkligt stöd bland irakierna för att
genomföra valet 30 januari, säger Sammi Alaa till Proletären. Den
bristande säkerheten är sådan att inget annat land i världen skulle
komma på tanken att hålla val. Det kan varken råda frihet eller
demokrati under ockupationen.



Proletären möter Sammi Alaa i samband med Kommunistiska Partiets 14:e
kongress. Han är centralkommittéledamot i Irakiska Patriotiska
Alliansen, som är en del av motståndsrörelsen mot ockupationen. Vårt
samtal kretsar mycket kring den kommande "valfarsen".



Det finns många faktorer som utgör hinder för USA:s valplaner. Redan i
november förra året skrev 47 politiska partier och organisationer under
en bojkottdeklaration i protest mot att genomföra val i
ockupationsmaktens regi. Därefter har ytterligare partier och enskilda
kandidater, bland annat med hänvisning till säkerhetsläget, dragit sig
ur valprocessen. Naturligtvis har deras beslut påverkats av att det
finns en stark folklig opinion för bojkott.



Samtidigt har Iyad Allawi och övriga som samarbetar med USA misslyckats
samla brett folkligt stöd. Reportrar på plats i Irak rapporterar till
exempel att skulden för massakern i Falluja och den totala förstörelsen
av staden samt de ständiga övergreppen och den sociala misär irakierna
nu lever i läggs på både Allawi och USA.



Attack mot USA-bas

Stor betydelse för valbojkottens omfattning har den allt effektivare
väpnade motståndskampen. De senaste veckorna har flera framgångsrika
attacker mot ockupanterna och ledande irakiska quislingar genomförts.
Den 4 januari dödades Bagdads guvernör och fem amerikanska soldater, 7
januari dödades sju amerikanska soldater, 9 januari dödades polischefen
i Samarra och dagen därpå Bagdads vice polischef. Den största enskilda
attacken riktades mot en amerikansk militärbas i Mosul 22 december.
Arton US-soldater fick sätta livet till.



- Det irakiska motståndet fortsätter sin strategi att målmedvetet
angripa ockupationstrupperna och deras institutioner, säger Sammi Alaa.
Angreppet i Mosul var ingen vanlig motståndsaktion, det var ett
strategiskt angrepp som sände ett tydligt budskap, inte bara till
amerikanerna utan till alla ockupationstrupper, att motståndet kan nå
alla städer i landet och alla militärbaser.



Sammi Alaa påpekar att det var en missil som sköts mot basen, inte ett
dåd av en självmordsbombare som USA påstår, och att angreppet skedde
efter att motståndsrörelsen fått uppgifter om att höga amerikanska
militärer hade ett möte på basen.



Att motståndet lyckats infiltrera ockupationsmakten på alla nivåer är
ett stort problem för USA. Dess försök att få motsvarande information
om motståndetsrörelsen har dock misslyckats. Robert Fisk, brittiska
Independents mångårige Mellanösternkorrespondent, skriver:



"Amerikanerna - med alla sina miljarder dollar som används i
underrättelsearbetet, CIA:s enorma datamaskiner och lika stora
utbetalningar till informatörer - vet helt enkelt inte vem de kämpar
mot. De (ockupationsmakten) 'återerövrar' Samarra - tre gånger - och så
förlorar de staden igen. De 'återerövrar' Falluja och förlorar staden
igen. De kan inte ens kontrollera huvudgatorna i Bagdad."



- USA:s syfte med valet är för det första att legitimera ockupationen,
genom att de personer och partier som anlände till Irak tillsammans med
ockupationstrupperna röstas fram. För det andra behövs valet för att
Bushadministrationen ska få en "politisk seger" och kunna säga till
omvärlden att demokrati införts i Irak, säger Sammi Alaa.



Sprider dimridåer

Med tanke på att den överväldigande majoriteten av det irakiska folket
är mot ockupationen försöker det irakiska politiska etablissemanget
sprida illusioner om att valet handlar om något helt annat. De uppmanar
irakierna att rösta med motiveringen att det utgör ett första steg för
att lägga makten i det irakiska folkets händer och avsluta ockupationen.



Påståendet är rent ut sagt löjligt. USA har kommit till Irak för att
stanna, för lägga beslag på de enorma oljetillgångarna och för att
etablera militärbaser i landet. Att USA skulle avbryta från sin
imperialistiska erövringsplan för att irakierna "ber om det", det är en
tanke utan verklighetsförankring.



Bland de som företräder linjen "rösta mot ockupationen" finns det
irakiska kommunistpartiets företrädare, här finns företrädare för
listan som stöds av shiamuslimernas högste religiöse ledare i Irak,
storayatollan Ali al-Sistani, och, enligt uppgifter i medier,
inofficiella företrädare från den shiamuslimske ledaren Muqtada
al-Sadrs rörelse.



Kommer inte att lyckas

- Självklart kommer många irakier, både sunniter och shiiter, att
påverkas av den stora propagandamaskinen, som påstår att
"ockupationsmakten är i Irak för att bringa säkerhet och bekämpa
al-Zarkawis terrorism och för att återuppbygga landet och när det är
klart kommer de att lämna landet".



- Men personligen tror jag inte att al-Sistani och hans valallians kan
påverka den massiva politiska och folkliga bojkotten av valet. Hans
inflytande minskar, särskilt efter att han i augusti förra året inledde
samarbetslinjen och började uppmana irakierna att delta i
ockupationsmaktens politiska process.



- Idag finns två fronter i Irak, imperialismen och motståndsrörelsen. Det finns ingen tredje väg, säger Sammi Alaa.



Inför valet har USA utökat sin truppnärvaro från 138.000 till 150.000.
Irakiska poliser och nationalgardister ska kommenderas ut i
massomfattning. Men Sammi Alaa tror inte att detta kommer att förbättra
säkerheten för imperialismens soldater och dess irakiska uppbackare.



- Det irakiska motståndet har det militära initiativet. "Vi väljer var,
när och hur vi ska slå till", som motståndsrörelsen förklarade i ett
uttalande. Ockupationsmaktens problem i Irak är att den saknar en stark
irakisk allierad, istället möter den ett starkt folkligt motstånd.



Hur är det med USA:s taktik att söndra och härska? Ockupationsmakten
har från första stund i Irak försökt ställa sunniter mot shiiter,
kurder mot araber, kristna mot muslimer och så vidare. Finns det risk
för att USA går vidare i försöken att provocera fram inbördeskrig, då
valet knappast kommer att resultera i en minskning av motståndskampen?



Inbördeskrig

- USA har misslyckats med planen ett dela Irak i en kurdisk, sunnitisk
och shiitisk del. Tack vare motståndet har Iraks enhet bevarats, säger
Sammi Alaa, samtidigt som han medger att risken för ett inbördeskrig
existerar.



- Om inbördeskrig bryter ut kommer det inte att vara mellan shia- och
sunnimuslimer utan mellan de irakier som stöder ockupationen och de som
kämpar mot den. Sker det kan de amerikanska trupperna hålla sig utanför
städerna och därifrån stödja och ge vapen till sina allierade.



När Proletären intervjuade Sammi Alaa i samband RKU:s och Proletären
FF:s palestinska solidaritetskonferens i höstas lyfte han fram
motståndsrörelsens behov av politiska företrädare. Skapandet av en
sådan politisk front har stått i centrum för Irakiska Patriotiska
Alliansens arbete. Men i september förra året grep amerikanska trupper
organisationens ledare, Jabbar al-Kubaisi, som återvänt till Irak.
Tanken på att den väpnade kampen skulle få politiska talesmän var
uppenbarligen något ockupanterna fruktade och beslutade sätta stopp för.



- Vi har fortfarande ingen information om var al-Kubaisi befinner sig.
Röda korset har inte fått någon uppgift om att han skulle vara gripen,
säger Sammi Alaa.



Trots supermaktens militära styrka, och trots ett massivt
propagandaövertag, ser Sammi Alaa optimistiskt på framtiden och
frihetskampens möjligheter efter den 30 januari.



- Iraks folk är fast beslutet att befria landet från ockupationen.
Motståndsrörelsen kommer att fortsätta kämpa. Frågan är inte om
imperialismen kommer att lida nederlag i Irak, utan hur stort dess
nederlag kommer att bli, avslutar Sammi Alaa.



Patrik Paulov

Proletären 3, 2005