Stöd irakiska motståndskampen! - Internationell konferens i Italien

Teologiska fakultetens samlingslokal var fylld till sista ståplats.
Italienska kommittén för ett fritt Irak stod som arrangör.
Organisationen har tidigare utsatts för polisrazzior för att de stödjer
den irakiska frihetskampen.


På konferensen beslutades att försöka organisera en mötesturné med tortyroffret Haj Ali al-Qaysi.



Den 1-2 oktober skulle det ha hållit en stor konferens i staden
Chianciano i Italien med ett representativt deltagande från irakiska
rörelser som motsätter sig ockupationen. Dessutom skulle ett stort
antal kända personer från andra länder delta i konferensen medverka,
däribland Ben Bella, den legendariske frihetskämpen i Algeriets
frigörelse från Frankrike.



Sex olika politiska organisationer i Irak var villiga att komma till
konferensen. Bland dessa fanns representanter för al Sadrrörelsen,
Iraks patriotiska allians samt Baathpartiet. Baathpartiet, som var
statsbärande parti i Irak från 1968 fram till 2003, och al-Sadrrörelsen
har tidigare inte suttit med på samma konferens på grund av
motsättningar dem emellan.



– Vi sitter aldrig i samma rum som baathisterna, men i detta fall gör
vi undantag, förklarade en av de höga representanterna för
al-Sadrrörelsen. Att man denna gjorde ett undantag motiveras med läget
i det ockuperade i Irak nu är så allvarligt.



USA grep in

Krafter inom den italienska högerregeringen lekte tidigare med tanken
att bevilja visum för de sex motståndsrepresentanterna, som ett
taktiskt led i att förbättra Italiens dåliga rykte i arabvärlden. Men
blotta tanken på att Italien skulle bevilja visum för representanter,
som USA officiellt och i medierna beskriver som terrorister, låg inte
alls i linje med vad supermakten önskade. I ett beviljande av visum för
representanterna ligger i sig självt ett erkännande av att motståndet
kommer inifrån det irakiska samhället.



Därför beordrade 44 amerikanska kongressmän i ett öppet brev till den
italienska ambassadören i Washington att Italien skulle göra allt för
att förhindra konferensen. Det var en order som marionettregeringen i
Rom uppfyllde. Den italienska regeringen krälade i stoftet inför
amerikanarna och nekade de sex representanterna visum. Det var
nyfascisten och utrikesministern Fini som nekade irakierna visum.



Samtidigt lade den italienska ambassaden i Amman, där tortyroffret Haj
Ali tillfälligt befinner sig, oöverstigliga byråkratiska hinder i vägen
så att denne inte skulle få visum till Italien.



Uppmärksammat

Efter att medierna och de parlamentariska partierna i Italien tigit i
flera veckor över detta kvävande av yttrandefriheten, började det så
småningom röra på sig. Den stora tidningen Il Manifesto, som betraktar
sig som vänster, hade på sin första sida en artikel med rubriken ”Skam
över Italien!” och följde upp med hur tortyroffret Taj Ali nekas visum
till Italien.



Därefter har tio italienska senatorer från partierna Återupprättade
kommunistpartiet, Italienska kommunister, De Gröna och Demokratiska
vänstern tagit upp skandalen i den italienska senaten.

Eftersom USA genom inblandning i Italiens inre angelägenheter beordrat
det italienska utrikesparlamentet att neka de civila irakiska
representanterna visum, ställdes organisatörerna av den ursprungliga
konferensen inför ett politiskt problem. Den ursprungliga konferensens
syfte var att lyfta fram det irakiska motståndet. Hade den ursprungliga
konferensen ändå hållits, utan medverkan från Irak, så hade hela
konferensens syfte gått förlorat. Något som USA skulle ha tjänat på,
eftersom det endast skulle ha varit exilirakier och deltagare från
andra länder som medverkat.



Av den orsaken ställdes den ursprungliga konferensen in. Istället
anordnades ett protestmöte i Rom mot den italienska statens agerande
och till stöd för motståndet. Målsättningen är att hålla den
urprungligen planerade konferensen, med deltagande av irakiska
representanter, i Italien eller något annat europeiskt land.



På protestmötet i Rom i teologiska fakultetens möteshall var den första
huvudtalaren Awni al-Kalemji från Iraks patriotiska allians. Till
åhörarnas jubel konstaterade han att USA-militären har stora
svårigheter att kontrollera Irak. Al-Kalemji berättade dessutom om
försöken att komma i kontakt med Patriotiska alliansens politiska
sekreterare, Abdul Jabbar al-Kubaysi, som försmäktar i ett av de 200
fängelser som ockupationen satt upp. Vare sig någon familjemedlem eller
några advokater har fått träffa honom för att förbereda hans försvar.
Flera internationellt kända jurister och domare har protesterat mot den
amerikanska kidnappningen av al-Kubaysi. Han fru, Kawthar al-Kubaysi,
skulle ha kommit till mötet i Rom, men på grund av omständigheterna
tvingades hon försöka få tag på sin fängslade man.



Kända personligheter

Till protestmötet kom det ett flertal i Italien kända personligheter,
däribland den förre prästen och författaren Giovanni Franzoni, känd för
sina bidrag till befrielseteologin.



I den tunga talarlistan fanns både kända filosofer och jurister som fördömde den amerikanska våldsmakten.

Från Sverige sände Jan Myrdal ett uttalande till stöd för den irakiska
motståndskampen (publiceras i pappersutgåvan på sidorna 18-19).



Från Sverige var Irakkommittéerna i Malmö och Stockholm samt Kommunistiska Partiet och RKU representerade.



Trots att motståndet mot kriget och den italienska truppnärvaron är
stor i Italien, så finns det hos de parlamentariska delarna inom
italiensk vänster en opportunistisk rädsla att stödja den irakiska
motståndskampen. I många regioner och kommuner samarbetar italienska
vänsterpartier som exempelvis ”Återupprättade kommunistpartiet” med
politiska centerkrafter som är proamerikanska (fast mera för Clinton än
för Bush). Därmed anpassas även ställningstaganden i utrikespolitiska
frågor.



Således kunde en medlem i Återupprättade kommunistpartiet endast tala
på konferensen som privatperson och inte som representant för partiets
vänsterflygel. Talaren ansåg att italiensk vänster befinner sig i fritt
fall i sin opportunism. Men så långt som svenska vänsterpartiet, vilket
de facto stödjer ockupationen, har inte de parlamentariska så kallade
kommunistpartierna gått.



Representanten för den italienska kommittén för Iraks frihet, Leonardo
Mazzei, läste upp en deklaration som representanterna från femton
länder godkänt dagen innan. Målsättningen är att stärka de krafter i
Europa som ger politiskt stöd till motståndet och att organisera en
turné med Haj Ali, samt att förbereda en konferens i Europa liknande
den som ursprungligen var tänkt i Italien.



ERIK ANDERSON

Proletären 41, 2005