Protester i Danmark: Strejker och demonstrationer

Den 2 oktober demonstrerade 130.000 danskar mot nedskärningar i välfärd och mot  privatiseringar. 90.000 samlades utanför riksdagshuset i Köpenhamn.

De senaste ett och ett halvt året har Danmark exploderat i protester. Kvinnorna i den offentliga sektorn har vaknat till liv. Samtidigt har kamporganisationer bildats på gymnasier och universitet. Proletären har träffat tre aktivister.

– Mina arbetskamrater, som aldrig tidigare deltagit i en demonstration, arrangerar nu egna demonstrationer, säger Mari-Ann Petersen som jobbar i hemtjänsten i Köpenhamn.

– De blev mycket förvånade när jag sa att man måste ha polistillstånd för att demonstrera. Va? tillstånd, det var det värsta! De kunde inte tro sina öron.

I våras strejkade Köpenhamns hemtjänstpersonal och äldre-vårdspersonalen. Utanför Christiansborg, den danska riksdagen, demonstrerade tiotusentals. Men även om huvudstaden är centrum för protesterna så är det en lands-omfattande rörelse.

Strejker
Av Danmarks 98 kommuner strejkade 74. Mot nedskärningar i kommunernas äldrevård.

Precis som i Sverige låter regeringen kommunerna administrera nedskärningspaketen. År efter år. Tills undersköterskorna fick nog.
– Vi strejkade för högre lön och fler händer i vården. Det är många års uppdämd frustration över arbetsvillkoren som kommit upp till ytan, säger Mari-Ann Petersen.

Droppen som fick bägaren att rinna över var när några vårdanställda sade upp sig i protest mot sina dåliga löner och tog arbete på en fabrik. På den manligt dominerade arbetsplatsen fick de genast högre lön. Orättvisan blev alltför uppenbar och strejken var ett faktum.

Resultatet blev att ett fåtal kommuner höjde lönerna men de flesta fick inget alls. Och nedskärningarna lyckades man inte stoppa denna gången. På arbetsplatserna är kampviljan fortsatt stor.

Hemtjänst- och äldrevårdspersonalen tillhör de sämst betalda yrkena. Klassiska kvinnoyrken där organiserad arbetarkamp aldrig existerat. Men inför höstens avtalsrörelse är det bäddat för storstrejk.

– Vi kräver 5.000 (danska) kronor mer i månaden. En manslön till kvinnor. Facket har tvingats acceptera vårt krav på grund av vår enighet.
Kirsten Anette Christensen är socialpedagog och fackligt aktiv. Landsomfattande föräldrablockader av dagis och förskolor har avlöst strejker och protestmöten. Motståndet mot de kommunala nedskärningarna har varit enormt.

– Det går upp för folk att vi lever i ett samhälle som skapar riktigt mycket pengar. Varför ska inte vi ha en del av det? Vi har gått från att vara helt avpolitiserade till att börja ifrågasätta varför andra bestämmer över våra arbeten och våra liv. Det är fascinerande att se hur kvinnorna kliver upp på barrikaden. Man växer, förstår sin roll i samhället.

Brist på demokrati
En viktig aspekt, förutom lönen och underbemanningen är bristen på demokrati på arbetsplatserna, menar både Kirsten och Mari-Ann.

– Det kommer ständigt nya påhitt uppifrån, senast att vi ska göra språktest på alla förskolebarn. Det har vi ingen lust till. Vi vill få inflytande över våra arbeten, säger Kirsten Anette Christensen.

Fackföreningsrörelsen i Danmark ställer sig bakom protesterna. De var med som arrangörer vid jättedemonstrationen den 2 oktober. Men samtidigt råder fredsplikt under avtalsperioden, så de strejkande har fått dryga böter för sina ”olagliga” strejker. Men det avskräcker inte arbetarna i hemtjänsten.

– När ska vi strejka igen, frågar mina kollegor. De är otåliga, säger Mari-Ann Petersen.

NILS LITTORIN
Proletären 41, 2007