Hoppa till huvudinnehåll

Hamnstriden: Utestängda skyddsombud betyder farligare hamnarbete

Hamnarbetarna är redo för strid. Kampen gäller kollektivavtal men också rätten att bedriva ett arbetsmiljöarbete till skydd för arbetarna. Proletären har träffat Thomas Höglund, från Hamnarbetarförbundets arbetsmiljöutskott.

Thomas Höglund från Hamnarbetarförbundets avdelning 132 sitter i förbundsstyrelsen och förbundets arbetsmiljöutskott. Han berättar om riskerna som följer med Sveriges Hamnars utestängningspolicy.
Janne Bengtsson

Sedan ett knappt år tillbaka är Thomas Höglund och alla skyddsombud i Hamnarbetarförbundet utestängda från arbetsmiljöarbetet. Stoppet, lagt av arbetsköparorganisationen Sveriges Hamnar, kom direkt efter två dödsolyckor; en 20-årig arbetare i Oxelösund förgiftades i ett lastrum, och en vecka senare klämdes en 60-årig arbetare ihjäl i hamnen i Halmstad.

Sveriges Hamnar svarade med att stoppa Hamnarbetarförbundets alla skyddsombud. Stoppet gäller för samtliga de 57 medlemsföretagen.

– Händer det en olycka i hamnen så har vi kunnat vara med och utarbetat riskbedömningar och rutiner för att det inte ska hända igen. Vi har kunnat vara med och påverka så att allt går åt rätt håll. Nu har jag inte längre någon makt att stoppa ett farligt jobb. Även om jag har massor av kunskap, så kan jag inte använda den. Jag kan bli skadeståndskyldig om jag gör det, säger Thomas Höglund till Proletären.

Thomas Höglund är hamnarbetare sedan 40 år. Han sitter i förbundsstyrelsen och förbundets arbetsmiljö-
utskott. Han representerar Hamnarbetarförbundets avdelning 132, med medlemmar i de norrländska hamnarna längs Bottenvikskusten.

– Går man tillbaks till 1960-talet så låg hamnarbetarna i topp när det gällde dödsfall och allvarliga olycksfall på jobbet. Nu är vi nere på plats elva i den statistiken, och det är en följd av det stora arbetsmiljö- och skyddsarbete vi bedrivit från Hamnarbetarförbundets sida. Vi har varit med och tagit fram rutiner och riskbedömningar som är specialiserade för just vårt jobb. Det som görs i en hamn är inte likt det som görs i en annan. Så när vår kompetens försvinner påverkar ju det kraftigt, säger Thomas Höglund.

Men för ett år sedan stängdes Thomas Höglund och Hamnarbetarförbundets 100 skyddsombud av från sina jobb; de fick inte längre vara med och påverka skyddsarbetet i hamnarna. Ett beslut som gjort hamnarbetet ännu farligare.

”Vi gjorde en utredning och konstaterade att när det kom in nya förmän och chefer så tog bolagen in det billigaste de kunde hitta. Och då försvann säkerheten.”

– I vår värld får du bara en chans; det är ju tunga saker vi hanterar, containers, virkespaket, rullar… Det kommer in nya arbetare i branschen hela tiden, och då måste ju den kompetens vi har finnas kvar. På 1970-talet fick du inte ens sätta dig i en maskin om du inte hade utbildning. Men idag kan hamnbolagen ge körtillstånd till folk som kommer rakt in från gatan. Det är ingen bra utveckling.

Att skyddsombuden inte längre får vara med i skyddsjobbet i hamnarna påverkar naturligtvis säkerheten på arbetsplatserna.

– Vi har alltid varit väldigt noga med säkerhetsmarginalerna. För slingbanden (bandet som håller fast och säkrar det gods kranen lyfter) hade vi alltid en säkerhetsmarginal på 7-1, alltså bandet skulle hålla för betydligt mer än vad det skulle lyfta, säger Thomas Höglund. 

– Det finns en internationell standard för det här, en tysk standard och en svensk standard. Men för några år sedan gick slingbanden av i parti och minut. Vi gjorde en utredning och konstaterade att när det kom in nya förmän och chefer så tog bolagen in det billigaste de kunde hitta. Och då försvann säkerheten. Nu kan jag anmärka att ”den här slingen ska ni inte använda”, men jag får inte lägga ett skyddsstopp på arbetet.

– Vi ser fler olyckor. Slingband som brister, truckar som kör över folk eller krockar, allt. De riskbedömningar och de rutiner vi gjort, till exempel om bemanningen och hur många arbetare det krävs för att utföra ett visst arbetsmoment säkert, de går man ifrån nu.

Hamnarbetarförbundets skyddsombud har inte arbetat enbart i själva hamnarna. Arbetet har också gått utanför svenskt territorialvatten.

– Vi har till exempel krävt att få veta vad sopbåtarna innehåller. Där har vi jobbat med Arbetsmiljöverket, Naturvårdsverket och andra myndigheter. Vi vet att det bildas hundratals kubikmeter förorenat lakvatten i båtarna. Och det vattnet får båtarna släppa ut på internationellt vatten, tolv sjömil (2,2 mil) ut. Och vi kan bara titta på.