bin Ladin och terrorismen

”Rättvisan hann äntligen ikapp Usama bin Ladin”, jublar Dagens Nyheters ledarsida och med den all världens liberaler.

Inte för att vi sörjer den ärkereaktionäre fanatikern bin Ladin, men vi häpnar ändå. Liberal rättvisa är alltså en kula för pannan, på cowboymanér, är det folkrättsbrott som går under den juridiska beteckningen ”utomrättsliga avrättningar”.

Den liberala rättvisan behöver inte längre den krångliga omvägen kring gripande, rättegång och dom. Pang! Rättvisa är skipad.

Vi häpnar men är inte förvånade. Israel har sedan årtionden satt de utomrättsliga avrättningarna i orgiastiskt system utan att de annars så samvetsömma liberalerna ens pipit i protest. Ibland helgar ändamålet medlen.

Det är en dubbelmoral som stinker.

Men låt oss lämna den liberala utflykten i nävrättens utmarker för att istället diskutera betydelsen av att Usama bin Ladin nu är död. Om han nu är död. Med liket sänkt i havet går redan ryktet om att han fortfarande lever.

Usama bin Ladin fick sin terroristutbildning som USA-stödd mujahedin i det av sovjetiska styrkor invaderade Afghanistan. Han är i det avseendet en produkt av USA.

Men också terroristikonen Usama bin Ladin är en produkt av USA. När det sovjetiska imperiet föll samman behövde USA en ny ärkefiende, att motivera sitt globala våldssystem med. Valet föll på islam i allmänhet (civilisationernas krig) och på den islamistiska terrorismen i synnerhet (kriget mot terrorismen).

Man kan alltid diskutera vad som kommer först – är det hönan eller ägget? Den islamistiska terrorismen är ett faktum, symboliserad av attacken mot tvillingtornen i New York 11 september 2001. Före 11 september hade vi attentaten mot USA-ambassaderna i Kenya och Tanzania 1998 och efter sprängningarna i Londons och Madrids tunnelbanor, attentaten på Bali och dödsskjutningarna i Mumbai.

Om bin Ladins delaktighet i dessa terrordåd vet vi mycket litet och nu lär vi inte få veta så mycket mer. Hans vittnesmål tystades av kulan genom huvudet. Men att han spelat den symboliska rollen som högsta ansvarig är givet. Kriget mot terrorismen kräver en terroristikon.

I västvärlden och Europa har dock den islamistiska terrorn varit försvinnande liten de senaste fem åren. För Europa registrerar Europol sedan 2006 endast ett tiotal islamistiska attacker, alla misslyckade, att jämföra med flera tusen separatistiska terrordåd.

Men också kriget i Afghanistan är högst verkligt. Kom ihåg att USA angrep Afghanistan hösten 2001 i påstått självförsvar och i uttalat syfte att gripa Usama bin Ladin, som den dåvarande talibanregimen vägrade att utlämna till annat än ett muslimskt land.

Ännu tio år senare pågår fortfarande detta krig och det har pågått under alla år som Usama bin Ladin befunnit sig i välmående exil i Pakistan, med största sannolikhet skyddad av den pakistanska säkerhetstjänsten.

En stilla undran: Med Usama bin Ladin död borde väl USA och dess allierade, bland dem Sverige, omedelbart dra sig ur Afghanistan?

Också kriget mot Irak pågår, liksom kriget mot Libyen. Kriget mot terrorismen verkar inte längre behöva sina terrorister.

Dödsskjutningen av Usama bin Ladin framställs som en stor seger och som början till slutet för fantomorganisationen al-Qaida, som i verkligheten och på sin höjd är ett löst sammanfogat nätverk av likasinnade extremister.

Andemeningen är att det som liberalerna kallar terror, vilket innefattar inte bara rena terrordåd, som fällningen av tvillingtornen, utan också legitimt motstånd mot krig och ockupation, som i Palestina, Afghanistan och Irak, har varit ett verk av bin Ladin och al-Qaida.

Att terrorn också i sin rena form skulle kunna vara en reaktion på västvärldens behandling av den muslimska världen är uteslutet. Västvärlden bara försvarar sig.

Alla vet att det är ljug. Ta bara det senaste exemplet. På självaste långfredagen helgade USA Jesu lidande på korset genom att bomba byn Mir Ali i norra Pakistan. 35 bybor dog, däribland fem kvinnor och åtta barn.
Hur många framtida terrorister producerade denna attack?

Vad är hönan och vad är ägget? Vi hävdar att den islamistiska terrorismen inte kan skiljas från den imperialistiska exploateringen av den muslimska världen. Terrorismen är den extrema, vämjeliga baksidan av det vämjeliga imperialistiska myntet.

Det betyder att Usama bin Ladin död saknar större betydelse. De förhållanden som gör terrorister av några få extremister finns kvar.

Men det betyder inte terrorism utan slut. Tvärtom. Det religiösa krigets väg, som Usama bin Ladin anmodade, har visat sig oframkomlig och destruktiv, den har skadat den muslimska världen istället för att tjäna den. Varvid denna vår visat att det finns andra och bättre vägar att gå.

Detta är en historisk erfarenhet. Terroristiska rörelser förvandlas till obetydliga sekter i samma stund som folken tar kampen i egna händer. Det är en upplyftande paradox. Det imperialistiska kriget mot terrorismen producerar terrorism, medan den folkliga masskampen mot imperialismen placerar terrorismen på sophögen, som obrukbart skräp.

Kanske var det så att Barack Obama lät avrätta Usama bin Ladin för att han inte längre var brukbar som terroristiskt spöke. Snart tio år efter 11 september kräver den imperialistiska aggressionen nya förevändningar.

Ett är dock säkert: Det är kampen mot imperialismen som bär med sig hoppet om en fredligare och bättre värld.