Hoppa till huvudinnehåll
Av
Utrikesredaktör

Att äta varm eller kall skit


Presidentvalet i USA. Som att välja mellan att äta varm skit och att äta kall skit, som en väldigt amerikansk författare, den arbetsskygge och nersupne Charles Bukowski, skulle uttryckt det.

Varm skit är en Wall Street-backad krigshök, som om hon blir vald innebär more of the same. Hon är en garanti för att USA-imperialismens bomber kommer att fortsätta falla över alla fattiga länder som inte frivilligt upplåter sina naturresurser till USA.

Varm skit stöds helhjärtat av Israellobbyn och av etablissemanget i västvärlden. I Sveriges lilla svansviftarklubb tävlar Stefan Löfven och Anna Kinberg Batra i hur viktigt de tycker det är att Varm skit vinner valet.

Kall skit vill bygga en mur mot Mexiko, hetsar ständigt mot invandrare och muslimer och behandlar bevisligen kvinnor ungefär som de flesta skulle förvänta sig att han behandlar kvinnor.

Han skryter om hur det faktum att han redovisade en inkomstförlust på 900 miljoner dollar för tjugo år sedan gjort att han inte behövde betala någon inkomstskatt alls på sina intjänade miljarder de följande arton åren.

Det var smart gjort, säger Kall skit med ett flin när han frågas ut om sitt skattefiffel.

Varm skit vet hur den utrikespolitiska slipstenen ska dras, och slipar knivarna sylvassa när hon får vara med och bestämma. Under tiden som USA:s utrikesminister stod Varm skit konsekvent för en ännu blodigare linje än hennes chef drönarpresidentens.

Varm skit ville skicka ytterligare 40 000 soldater till Afghanistan 2009 men fick nöja sig med 30 000. Hon hade sedan en huvudroll i upptakten till den Natoledda interventionen i Libyen 2011 och i den pågående destabiliseringen av Syrien.

Hennes ord om avrättningen av Muammar Gaddafi har blivit historiska. Vi kom, vi såg, han dog, sa Varm skit belåtet om mordet på Libyens ledare.

Kall skit är mindre tydlig med hur USA:s utrikespolitik skulle se ut om han blir president. Ena dagen kan han kritisera Varm skits kaos i Mellanöstern och säga att relationerna med Ryssland måste bli bättre – nästa dag säger Kall skit att om han blir president kommer han att ”stå med det kubanska folket i deras kamp mot kommunistiskt förtryck” och ”med det förtryckta venezolanska folket i dess strävan att bli fria”.

Kall skits vallöfte i Florida, att ”nästa president måste stå med alla förtryckta folk i vår hemisfär” ger kalla kårar längs ryggraden på alla som minns USA:s smutsiga krig i Latinamerika på 1980-talet, när Centralamerikas djungler var fyllda av USA-tränade mördarband.

Inrikespolitiken då? Varm skit har trots allt ett facit av att kämpa för allmän sjukförsäkring sedan tiden då hennes make var president. Men Hillarycare klarade sig aldrig genom kongressen.

Det gjorde däremot en kraftigt försämrad version av Obamacare, som Kall skit vill skrota för att ”skapa två miljoner nya jobb”. (Hur slopad sjukförsäkring leder till nya jobb kan Kall skit nog inte förklara ens för sig själv, men ändå.)

Kall skit har fått stora delar av den vita arbetarklassen att stödja honom genom att uppträda som ett stort utsträckt långfinger mot etablissemanget och politikerna. Han kritiserar med rätta hur frihandelsavtal som Nafta har gjort att industrijobben flyttat utomlands, men hans enda lösning är att sänka skatterna ytterligare för kapitalisterna.

I presidentvalet 2012 röstade bara 53,6 procent av alla i röstberättigad ålder.

En anledning till det notoriskt låga valdeltagandet i USA är att i flera delstater får personer som straffats inte tillbaka sin rösträtt efter att de avtjänat sitt straff. Lägg därtill att svarta och fattiga är extremt överrepresenterade i USA:s välfyllda fängelser och det blir tydligt vilken klass det är som inte ska få vara med och rösta.

Inte för att det spelar någon större roll. Det berömda citat som tillskrivs den amerikanska anarkisten Emma Goldman äger sin riktighet: Hade det verkligen kunnat förändra något att rösta hade det varit förbjudet.

Skulle Kall skit bli vald får han nog snabbt lära sig ta hänsyn till det militärindustriella komplexet och vilka fiender USA behöver för att hjulen ska snurra på. Varm skit å sin sida vet redan allt det där.

Det går inte att sitta i Sverige och hoppas på att USA:s arbetarklass och världens fattiga länder ska få sin skit antingen kall eller uppvärmd. Samtidigt är det fel att bagatellisera utgången av valet. Med Varm skit vet vi vad vi får. Kall skit är onekligen mycket mer oberäknelig.

Om några dagar får vi veta om den serveras varm eller kall, att det står skit på menyn är ett som är säkert.
Fakta

Att äta varm eller kall skit

Valet i USA 8 november
  • USA är en federation som består av 50 delstater där presidenten har den verkställande makten.
  • Presidenten väljs inte direkt av väljarna, utan i varje delstat röstar väljarna fram elektorer som i sin tur väljer presidenten.
  • Varje delstat har ett visst antal elektorer beroende på folkmängd, sammanlagt finns det 538 elektorer.
  • Det parti som får majoritet i en delstat vinner alla elektorerna. Systemet gör att folkrika delstater är mer värdefulla att vinna än andra.
  • Så kallade swing states, delstater som inte är traditionella fästen för antingen Demokraterna eller Republikanerna blir också särskilt viktiga att vinna.
  • Exempel på swing states är Nevada, Colorado, Minnesota, Iowa, Wisconsin, Pennsylvania, New Hampshire, Ohio, Virginia, North Carolina och Florida.