Så föll Decemberöverenskommelsen. Ett i princip dödfött foster, förskjutet av sina egna föräldrar innan det ens lärt sig krypa. En skapelse av ett samförstånd som trotsar varje förstånd. Hjärtslagen upprätthölls i knappa tio månader i den samförståndskuvös vars grund är oförmågan och oviljan att bryta med den nyliberala politiken och på allvar angripa de enorma utmaningar som Sverige står inför.
När KD:s riksstämma drog ut sladden till kuvösen var övriga allianspartier snabba att sammankalla begravningen och inom några timmar låg liket i marken. Kvar vid graven står mamma Romson och pappa Löfven. Strax bakom står en lika tårögd Sjöstedt, som trots att han aldrig ens fick titta på adoptionspappren ändå fylldes med förälderns bubblande förväntningar vid födseln för tio månader sedan.
Med DÖ kan Sjöstedt stärka sin ställning i den ménage à trois där han ständigt förpassas till vardagsrumssoffan när det roliga ska börja. Med DÖ i livet skulle Sjöstedt i varje fall kunna få jobb som nanny. Det blir visserligen inget vinstförbud i välfärden och inga förstatligade storbanker. Det blir inte heller någon full sysselsättning, sex timmars arbetsdag eller bortbyggd bostadsbrist. Men det blir i varje fall glasögon åt barnen och extra personal i de förfallna kommunala skolorna. På så sätt kan han visa att även en nanny gör skillnad i ett barns liv. Hur det blir med nannyrollen efter begravningen återstår att se.
Att det var Kristdemokraterna som beslutade att dra ut sladden till kuvösen var ganska givet. KD äts upp från höger av de folkdräktsklädda familjekonservativa kusinerna. För den som anser att kvinnans plats är vid spisen och att offentlig förskola är ett steg mot kommunismen eller för den som saknar fädernas kyrka med förmaningar om synd och straff, så är Sverigedemokraterna ett bättre alternativ.
Ebba Busch Thor försökte länge balansera mellan att som partiledare ta ansvar för sin föregångares överenskommelse och sin egen illa dolda övertygelse att Decemberöverenskommelsen är en pakt med satan själv. Busch Thors utspel om att DÖ är ett stöd för en socialistisk politik säger betydligt mer om KD än om Stefan Löfvens politik. Det var därför Ebba Busch Thor med lättnad såg på det så kallade medlemsupproret inför stämman, anfört av bland annat Lars Adaktusson, Sveriges hårresande svar på Donald Trump.
I praktiken kommer DÖ:s fall inte ändra något, i varje fall inte på kort sikt. Borgaralliansens partier har sagt att de fortsatt ska rösta på sina egna budgetar och lägga ner sina röster när regeringens budget ska upp till votering. Om de håller på detta så har Ebba Busch Thor i varje fall lyckats med en sak; att bevisa att det finns ett liv efter döden, i varje fall för Decemberöverenskommelsen. Om hennes piruett på stället kommer att hjälpa hennes kristdemokratiska parti att bestiga fyraprocentsspärren låter vi vara osagt.
Men för alla som kämpar för en progressiv arbetarpolitik finns det ingen anledning att sörja att DÖ lagts i graven, om än bara på pappret. Ett bättre Sverige kan aldrig skapas i samförstånd med en borgerlighet som politiskt har offrat landet för EU:s stormaktsprojekt, ekonomiskt svikit landet i jakt på profiter i global skala och militärpolitiskt övergett landet för att istället förvandla oss till en lyd-stat i USA:s ledband.
