Inte skall Marcus Wallenberg behöva skriva brev för att få sin vilja igenom i politiken, i alla fall inte om Stefan Löfven får bestämma. Vinner sossarna valet skall Wallenberg & Co istället få en alldeles egen ”kansler” i regeringskansliet, att företräda kapitalisternas intressen mer direkt och framförallt mer diskret.

Familjen Wallenbergs måtto är som bekant ”verka men inte synas”. Utifrån den affärsidén och politiska agendan sprang Marcus namne och farfar som familjemedlem hos Tage Erlander och Gunnar Sträng. Relationen var välkänd, men inte officiell. Marcus den äldres instruktioner sattes inte på pränt. Det blev snyggare så och inte lika provocerande för dem som skall fås att tro att demokratin gäller lika för alla.

Vad farfar skulle sagt om sonsonens tilltag att skriva instruktionsbrev till försvarsminister Tolgfors, och det i ett så delikat ärende som skumma vapenaffärer med kungadiktaturen i Saudiarabien, får vi aldrig veta. Men förmodligen hade han grymtat ”det var bättre förr”. Den ekonomiska maktens politiska företräde mår som regel bättre av att verka i det fördolda.

Det lär aldrig bli som förr. Men bättre kan det bli för kapitalister som föredrar en mer diskret maktutövning. För visst vore en alldeles egen torped i regeringskansliet kalas, att diskret instruera och diskret få informationer från, bortom all offentlighet.

Att det är Stefan Löfven som erbjuder den gåvan förvånar väl ingen. Ingen predikar som han det privata näringslivets lov och ingen vänder sig så harmset mot det elaka påståendet om att kapitalet skulle vara ett vinstjagande särintresse.

Så vill Löfven inrätta en särskild industrikansler, placerade på hans eget kansli.

”Han eller hon skall vara industrins dörr in till regeringskansliet”, sa Löfven när han presenterade förslaget under en presskonferens i tågtillverkaren Bombardiers lokaler i Västerås (SvD 25/8).

Så får Marcus Wallenberg och övriga kapitalister en alldeles egen dörröppnare i Rosenbad och via hen en direktlinje till Stefans Löfvens alltid lyssnande öra. Wallenberg kan åter verka utan att synas.

Ett är säkert. Vilken politisk konstellation som än vinner riksdagsvalet 14 september, så kan vi redan nu kora åtminstone en segrare: Kapitalisterna vann.