Organisationen för förbud mot kemiska vapen, OPCW, är definitivt en värdigare mottagare av Nobels fredspris än förra årets löjeväckande pris till EU och det rent skandalösa priset till Barack Obama år 2009. Norska Nobelkommittén trampar i alla fall inte fullständigt i klaveret.
Visst skulle man kunna tänka sig bättre mottagare, som Chelsea Manning eller Edward Snowden, men det vore att begära det omöjliga av en kommitté som aldrig skulle komma på tanken att utmana imperialismen.
Samtidigt måste man fråga sig varför OPCW prisas just i år. Om det är situationen i Syrien som föresvävar Torbjørn Jagland & Co, så vore det väl bättre att ge priset till Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov, som sydde ihop den uppgörelse som innebär att OPCW nu kan påbörja arbetet med att samla ihop och förstöra Syriens kemiska vapen. Utan Lavrov hade OPCW knappast funnits ens som kandidat.
Det sägs att världens samlade arsenal av kemiska vapen minskat med 80 procent sedan den internationella konventionen mot dessa vapen började gälla 1997, med OPCW som övervakande organ. Det är naturligtvis mycket bra.
Men man kan inte påstå att OPCW utmärkt sig via mod och dådkraft i detta viktiga arbete. Så har OPCW inte vidtagit några åtgärder mot USA:s användning av vit fosfor och utbränt uran i Irak, bland annat under massakern i Falluja 2004, eller mot Israels användning av vit fosfor under kriget mot Gaza 2008.
Underdånigheten visavi USA tycks vara inbyggt i OPCW:s kontorsväggar i holländska Haag. Så skall Syriens kemiska vapen samlas in och förstöras innan sista juni 2014, annars hotar USA med militärt angrepp. Men samma USA har utan invändning från OPCW förlängt destruktionstiden för sina egna kemiska vapen från utlovade tio år till 26 år! En destruktion som skulle varit klar 2007 dröjer nu till åtminstone 2023.
Det förbud OPCW är satt att övervaka gäller uppenbart inte lika för alla.
Till den mindre kända historien om Syriens kemiska vapen hör att Syriens regering i april 2003 föreslog att hela Mellanöstern skulle göras till en zon fri från alla typer av massförstörelsevapen.
Det var ett utspel riktat mot Israel, som har både kärnvapen och kemiska vapen, och därtill framfört i en situation då USA just inlett kriget mot Irak, så naturligtvis sa USA blankt nej.
Nu förstörs de kemiska vapen som Syrien tidigare motiverat som en nödvändig försvarskapacitet i förhållande Israel, som landet befinner sig i krig med sedan 1967. Det är bra. Såväl kemvapen som kärnvapen bör totalförbjudas.
Men det är riktigt illa att Israel utan protester från vare sig OPCW eller det så kallade världssamfundet får behålla sina massförstörelsevapen, att hota sina grannar med och att de facto använda mot civilbefolkning, som i Gaza 2008.
Här har OPCW åtskilligt att bevisa innan vi rätt av köper organisationen som en värdig fredspristagare.
