Hamnens framtid hotas av Hamnarbetarförbundet, hävdar nya sossebasen Anneli Hulthén i en debattartikel i Göteborgs-Posten (23/4), skriven tillsammans med moderaten Jan Hallberg och övriga borgerliga kommunalråd, samt av hamnstyrelsens socialmoderata ledarduo Sven Hulterström och Lars-Åke Skager. Att också Miljöpartiets Kia Andréasson smugit sin in i denna illustra samling förvånar väl ingen. I Göteborg är Miljöpartiet sedan länge välkänt som ett öppet borgerligt parti.

Artikeln är fullständigt skamlös. Utan att darra på manschetten hävdar Anneli Hulthén och hennes borgerliga vänner att ledningen för Göteborgs hamn gör rätt när den utestänger Hamnarbetarförbundet från förhandlingarna om de varsel som lades i februari. Att Hamnarbetarförbundet organiserar 80 procent av de anställda i hamnen, och i stort sett alla som berörs av det lagda varslet, spelar ingen roll.

Eftersom Hamn står utanför LO och därmed inte omfattas av den modell som säger att arbetsköparen ensam beslutar vem han förhandlar och sluter avtal med.

Detta hållningssätt är principiellt och demokratiskt vidrigt. Vi har fri organisationsrätt i Sverige, vilket i det fackliga sammanhanget innebär att det är arbetarna som beslutar om vem som skall företräda dem, genom val av facklig organisation, inte arbetsköparna.

I Göteborgs hamn är saken solklar. Att inte förhandla med Hamnarbetarförbundet är att utestänga fyra av fem hamnarbetare från lagstadgat medbestämmande, ett demokratiskt övergrepp som inte kan döljas via brännvinsadvokatyr.

Men saken är faktiskt mer än demokratiskt vidrig. För till pjäsen hör att Hamnarbetarförbundets avdelning 4 i årtionden deltagit i förhandlingar med Göteborgs hamn, trots att hamnledningen envist hävdat minoritetsförbundet Transports avtalsrätt. Denna ordning har inte varit demokratiskt ok, det är som sagt arbetarnas sak att avgöra vem som skall företräda dem och som därvid skall sluta avtal för dem, men den har åtminstone givit Hamns avdelning 4 ett medinflytande.

Men inte nu längre. För i de pågående förhandlingarna om det lagda varslet har hamnledningen plötsligt beslutat att utestänga Hamnarbetarförbundet. Vilket betyder att man beslutat att utestänga fyra av fem hamnarbetare från allt medinflytande.

Anneli Hulthén & Co tar ställning för detta monumentala övergrepp. Genom att lasta över ansvaret på Hamnarbetarförbundet. Det är Hamnarbetarförbundet som hotar hamnens framtid, hävdar dessa förenade kretiner. Genom det fräcka ofoget att kämpa för den fria organisationsrätten och det lagstadgade medinflytandet.

Påståendet är befängt, vilket Hamnarbetarförbundets ordförande Björn A Borg påpekar i en replik (GP 27/4). Hamnarbetarna hämtar sin försörjning från hamnen, så givetvis är de angelägna om att hamnverksamheten bedrivs på ett rationellt och framgångsrikt sätt.

Men är verkligen avbruten kommunikation med 80 procent av de anställda ett framgångsrecept? Givetvis inte. Gångna tiders patronfasoner fungerar inte längre på arbetsmarknaden och i vart fall inte i Göteborgs hamn.

Vår uppfattning är att hamnledningen bär det full ansvaret för den pågående konflikten i Göteborgs hamn. Hamnarbetarförbundet kunde bara bemöta hamnledningens provokation på ett sätt. Genom strejk.

Men här måste genast ett tillägg göras. Hamnledningen och direktören Magnus Kårestedt svävar inte i tomma intet. Det finns en ägare. Som utgörs av Göteborgs kommun. Som kan utöva ägarinflytande och som uppenbart utövar ägarinflytande. Eftersom hamnstyrelsens socialmoderata ledarduo Hulterström och Skager figurerar som undertecknare till den artikel som frikänner patron Kårestedt från allt ansvar.

Detta är otillbörligt. Om nu Anneli Hulthén och hennes borgerliga vänner verkligen är de demokrater de så gärna framställer sig som, så måste de omedelbart utnyttja det ägarinflytande som tillkommer kommunen. Genom att tillse att hamnstyrelsen tar Magnus Kårestedt i örat och beordrar honom att omedelbart inkludera Hamnarbetarförbudet i varselförhandlingarna. Vilket ger den lösning av konflikten som Hulthén & Co säger sig vilja ha och som samtidigt värnar den demokrati de säger sig företräda.

Huruvida Hulterström och Skager är förmögna att verkställa ett sådant ägardirektiv låter vi vara osagt. Men vi tvivlar. Dessa herrar är så fördärvade av den sk göteborgsandan att de förmodligen alldeles förträngt innebörden av ordet demokrati. I deras samförståndsvärld har kapitalet alltid sista ordet.

Men själva verkställandet lämnar vi med varm hand till kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén. Det vore klokt med ett definitivt besked redan på 1 maj. På vems sida står socialdemokratin? På arbetarnas eller patronernas?

Ledaren
Proletären nr 18, 2009