Folkpartiet i Stockholm går till val på att privatisera Danderyds sjukhus. Planerna framfördes häromveckan av landstingsråd Birgitta Rydberg.
Men förslaget får inget gehör hos det lokala facket. Ordförande Lilian Karlsson på Kommunal sektion 9 tar emot på fackexpeditionen.
– Varför ändra på något som fungerar? undrar hon. Varför ska någon kunna göra vinst på våra gemensamma skattepengar? Dessutom är vi oroliga att forskning och utbildning försvinner om sjukhuset kopplas bort från landstinget.
Sektionen har ungefär 500 medlemmar. Ytterligare några hundra arbetar inom Kommunals yrkesområden. Undersköter- skorna utgör den vanligaste yrkeskategorin. En av dessa är Lotta Bergström som jobbar på akuten och är fackligt aktiv.
– Risken är att det blir som det amerikanska systemet, säger hon. Folk betalar för den sjukvård som de har råd med. Och sen får vi på landstinget ta hand om dem som inte har några försäkringar.
Av de stora sjukhusen i Stockholmsområdet är S:t Görans sjukhus redan privatiserat sen många år tillbaka. Danderyds sjukhus övergick i bolagsform för drygt ett decennium sedan. Den borgerliga regeringen har öppnat för ytterligare privatisering av de offentliga sjukhusen.
På fackexpeditionen är de två kvinnorna inte odelat negativa till den bolagisering som redan genomförts. De menar att den fört besluten närmare personalen och gjort det möjligt att behålla pengar inom verksamheten. De medger samtidigt de demokratiska problemen.
– Det är givet att medborgarna och patienterna fick mindre att säga till om efter bolagiseringen, resonerar Lilian Karlsson. De är ju väljare. Det gäller ännu mer om vi skulle privatiseras. I det senare fallet vet vi dessutom inte hur det blir för sjukvårdspersonalen.
För folkpartisten Birgitta Rydberg är det klart att såväl bolagisering som privatisering ingår i ett större ideologiskt mönster för att skynda på ”förändringsarbetet” inom sjukvården. Skärpt konkurrens påverkar alla sjukhus, såväl privata som landstingsägda.
Bolagiserade Danderyds sjukhus är i sig ett bra exempel på detta. Sjukhuset tillämpar Lean-modellen som utvecklats av den japanska biltillverkaren Toyota. Det kan tyckas vara skillnad på bilar och människor, men sjukhuset har fått mycket beröm för sin ökade effektivitet. Andra sjukhus tar nu efter.
– Vi på akuten började med Lean redan för två år sedan, berättar Lotta Bergström. Men vi anställda fick inte reda på det. Vi blev bara tillsagda att göra så här och så här. Sen kom det folk från andra avdelningar och sjukhus för att se hur vi gjorde.
Lean bygger på att de anställda engageras i att göra produktionen smartare och effektivare. Organisationen slimmas till ett minimum. Patienterna får snabbare träffa en läkare och målet är att ett besök inte ska vara längre än fyra timmar. Och väntetiderna har pressats ner.
– Lean innebär löpandebandsprincipen, menar Lilian Karlsson. Men den är inte optimal att tillämpa på människor. Alla patienter passar inte in i modellen. De kan kräva mer tid och uppmärksamhet. Dessutom kan det komma akutlarm som krånglar till det hela.
Sjukhusets geografiska upptagningsområde har ökat vilket i sin tur har inneburit att antalet patienter har fördubblats. Idag besöker nära 70.000 patienter per år akutmottagningen.
Lean har gjort det möjligt att svälja ökningen utan att personalstyrkan nämnvärt har förändrats.
– Det är oundvikligt att systemet ger stress och frustration hos våra medlemmar, säger Lilian Karlsson. De är färre i förhållande till den ökande patientmängden. Arbetskamrater får hoppa in och ersätta varandra när någon är borta.
Samtidigt som verksamheten har trimmats har de anställdas arbetstider blivit tuffare. Personalen på akuten får lägga förslag på egna scheman men under allt snävare premisser.
– Arbetstiden har blivit allt knäppare, suckar Lotta Bergström. Nu måste vi jobba varannan helg vilket är klart sämre än för några år sedan. Vi tvingas att ta många sena kvällspass. Hur ska man hinna leva ett vanligt liv? Måste man vara Florence Nightingale?
Hur skulle en privatisering påverka sjukvårdspersonalens fackliga förmåner? Ibland hörs uppfattningen att löner och arbetsvillkor skulle vara bättre i den privata vården än inom kommuner och landsting. Hur ligger det till egentligen?
– Det är inte sant att löner på den privata sidan skulle vara högre, förklarar Lilian Karlsson bestämt. Snarare har de kommun- och landstingsanställda gått om lönemässigt de senaste åren. Vi har medlemmar på båda håll, så vi vet.
– Semestervillkoren är bättre i den offentliga sektorn, avslutar Lotta Bergström. De flesta privatanställda har 25 dagar över hela linjen. Inom kommun och landsting får vi 31 semesterdagar då vi fyller 40 år och 32 dagar från det vi fyller 50 år.
Folkpartiet profilerar sig i privatiseringsfrågan. Men övriga borgerliga partier är inte avvisande. Det är inte alls omöjligt att förslaget blir verklighet efter valet. Den bästa garanten för att så inte blir fallet är att Kommunalarna själva engagerar sig och skapar opinion i frågan.
Kommunistiska Partiet säger klart och tydligt nej till privatiseringen av Danderyds sjukhus.
Johan Wiman
Proletären 26, 2010
Proletären behöver ditt stöd!
Vi har inga rika annonsörer. Vi får inget mediestöd. Däremot har vi våra läsare som inser vikten av en tidning som tydligt tar ställning. För välfärd, fred och socialism, mot högerpolitik och imperialism. Vi skildrar verkligheten och vi vill ge röst åt dem som sällan får höras i andra medier.
