I mer än två veckors tid har oroligheter pågått i Göteborgs förorter. Ungdomar har satt bilar i brand, attackerat polis och räddningstjänst med stenar samt tänt eld på idrottsklubbars lokaler och en fritidsgård.

De områden som drabbats förenas i att det sociala utanförskapet är stort, arbetslösheten hög och nedskärningarna många.
Här utgör ungdomarna en särskilt utsatt grupp när ungdoms- arbetslösheten är hög och skolor och fritidsgårdar gång på gång drabbas av nedskärningar.

Det är den sociala situation som förklarar, men absolut inte försvarar, den senaste tidens händelser.
När Proletären närmare granskar det område som stått i fokus för oroligheterna, bekräftas bilden.

Oroligheter
Oroligheterna började på Blendas gata i stadsdelen Backa på Hisingen natten den 18 augusti, när poliser attackerades med stenar av maskerade ungdomar.

Oroligheterna har sedan spridits till Biskopsgården, Tynnered och andra stadsdelar i Göteborg, och även från Uppsalas förorter rapporteras liknande händelser.

Backa är en tudelad stadsdel som består av Backa Blå med villaområden och bostadsrätter, och Backa Röd med problemtyngda miljonprogramsområden.

I det senare har det funnits ungdomsproblem i många år, med ingredienser som inbrott, våld och skadegörelse, och det är inte heller första gången frustrationen bland områdets ungdomar tar sig uttryck i attacker mot polis.

Kriminella gäng är verksamma i området, och det är bland ungdomar med de största problemen de rekryterar medlemmar.
Områdets skolor dras med bristande resurser, och den enda låg- och mellanstadieskolan i Backa Röd lades ned för fem år sedan.
 
Flera ungdomar i området går inte ut gymnasiet och hamnar i en tillvaro där kriminalitet utgör ett alternativ till arbetslöshet. Det är inte ovanligt att ungdomar redan i 20-årsåldern försörjer sig som yrkeskriminella.

Det kan låta väl mörkt och deprimerande, eller rent av klichéartat för att urskulda de unga som sätter sina egna stadsdelar i brand, men är bara ytterligare en av många avarter i ett samhällssystem som skapar kriser, arbetslöshet och fattigdom.

Efter några nätters bränder och oroligheter trädde ett antal ungdomar från Backa fram i tidningarna med ett egenhändigt formulerat manifest, författat på kartongen från en cigarettlimpa:

”Vi står här varje dag. Poseidon, hyresgästföreningen, polisen, myndigheterna ser oss stå här men gör inget åt saken. Jobb eller en insats från kommunen, socialen, krävs. Myndigheterna har sett oss växa upp på Blendas gata under fem-sex år, men inget gjort åt saken. Det är klart vi tröttnar och blir uttråkade och därför blir det som det blivit.
Och det här är våran enda väg att bli sedda och hörda. Anledningen till att polisen blivit attackerad är att när de är i området så verkar det som att det enda de vill är att trakassera oss och jävlas med oss i stället för att se våra problem.”

Samhällskritik
Det kanske är lätt att bli bländad av samhällskritiken i ”manifestet”, men det har samtidigt något av Lorry-sketchen med ungdomsgänget som skyller sina dumheter på att ”vi hade ingen lokal” över sig.

Vreden mot polisen är lätt att förstå. Ungdomarnas vittnesmål om hur polisen trakasserar dem kan inte bara viftas bort. En polis som ingick i den tidigare Backagruppen, som skulle ha kvarters- polisens roll, har särskilt pekats ut för att upprepade gånger ha misshandlat unga i området.

Den 10 augusti gjorde polisen ett tillslag mot en butik på Blendas gata, enligt egen uppgift i jakt på en beväpnad person.
Filmer från tillslaget visar ett tiotal tungt beväpnade polismän, en del med automatvapen, som radar upp ungdomar mot en vägg. En bild genomsnittssvensken förmodligen inte känner igen från sitt eget närområde. Det är denna händelse som anges som upptakt till oroligheterna.

Ungdomarna gör helt rätt i att ställa samhället till svars för den situation som råder i förortsområden som Backa Röd. Men det fråntar dem inte det egna ansvaret.

Att attackera poliser och andra symboler för samhället må vara ett desperat uttryck för att visa sin utsatthet och uppgivenhet, men det skapar inte fler jobb och är heller ingen lösning på segregation och utanförskap.

Tvärtom skapar det större motsättningar inom samhället.

Känner de brandmän som fick en gatsten kastad rakt igenom vindrutan en större förståelse för dessa ungdomars problem? Eller ägaren till den brinnande bil som brandmännen var på väg för att släcka? Eller pensionären som skräms från att gå ut i det egna området på grund av rädsla och osäkerhet? Eller medlemmarna i Blå Stadens IF som fick se sin klubbstuga i lågor?

Ironiskt nog bedöms sommaren i Backa i sin helhet som ovanligt lugn, tack var att stadsdelen har prioriterat fältarbetare, sommarjobb, lägerverksamhet och andra aktiviteter för områdets unga.

Stängt
Samtidigt har fritidsgården i Backa haft stängt hela sommaren. Om kommunerna eller stadsdelarna gör en satsning innebär det ofta att det dras ner i någon annan ände.

Bostadsbolaget Poseidon har som ett resultat av oroligheterna erbjudit arbete till några av de bråkiga ungdomarna.

Det lär provocera många att de som tänder eld på bilar ”belönas” med jobb, men framförallt är det en senkommen åtgärd som på sin höjd ger den enskilde möjligheten att få ordning på sin tillvaro. Så länge samhället består av ojämlikhet och klassklyftor kan grogrunden för social oro aldrig utrotas.

Möjligheten finns för att ungdomar även i de mest utsatta förorterna kan bli en del av samhället finns. Men då krävs det en annan politik och en annan fördelning av rikedomarna i samhället, som garanterar rätten till et värdigt liv

WICTOR JOHANSSON
Proletären nr 36, 2009

”Högerpolitiken skapar frustration”
• Kamp för mer resurser till förorterna och visionen om ett annat samhälle är Kommunisternas alternativ till bilbränder och stenkastning.

– Jag är inte förvånad, säger Ulf Nilsson från Kommunistiska Partiet när han kommenterar oroligheterna i Göteborgs förorter.
Ulf Nilsson sitter i styrelsen för partiets Göteborgsavdelning, och bor själv i förorten Bergsjön.

Tickande bomb
Han kallar Göteborgs förorter för en tickande bomb.

– Högerpolitiken har skapat ett utanförskap. Det är inte konstigt att de som bor i förorterna blir så frustrerade att det till slut exploderar. Se bara på Frankrike.

Ulf Nilsson kallar den senaste tiden händelser för missriktade protester, som han menar ytterligare spär på utanförskapet och den negativa bilden av förorterna.

Han förvånas över hur oförstående Göteborgs politiker verkar vara inför situationen.

– Nu ska de plötsligt föra dialog och samtal med ungdomarnaMen jag har inte hört någon säga ett ord om mer än tio års nedskärningar. 

Kommunisternas krav är att ge de resurser som behövs till en bra skola, meningsfull fritid och arbete. Kommunistiska Partiets alternativ är att organiserat kämpa för ett bättre samhälle.

– Med krisen är det allt fler arbetare som kastas ut i arbetslöshet, trots att behoven i samhället egentligen borde skapa jobb till fler. De som redan innan krisen var arbetslösa hamnar nu ännu längre ner på samhällsstegen.
 
Ulf Nilsson är medveten om att det är många arbetare som drabbas av sabotage och skadegörelse.

– Jag har full förståelse för att den som fått sin bil uppbränd blir förbannad. Vi måste kunna tala med dem och förklara orsakerna, så att vreden inte riktas åt fel håll.

Alternativ
Samtidigt menar kan att Kommunisterna måste kunna nå ungdomarna och erbjuda dem ett alternativ till högerpolitiken.

– Tänk om det funnits en annan riktning i det som händer i förorterna, det skulle verkligen ha kunnat bli kraftfulla protester som leder till positiva förändringar. Vi får inte glömma att ungdomarna har all anledning att protestera, avslutar Ulf Nilsson.

WJ