Kritiken mot regeringens nya avlyssningslag är massiv. Advokatsamfundet och Rikspolisstyrelsen sågar lagen och får medhåll av nästan alla ledarsidor. Till och med Säpo sällar sig till kritikerna, på föregivet demokratiska grunder, vilket inte vill säga lite.
De internationella reaktionerna är närmast chockade.
”Den här lagstiftningen skulle aldrig gå igenom i USA. Sverige blir mest extremt i hela världen”, heter det från USA. Och i England ifrågasätts om lagen är förenlig med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Men i Sveriges riksdag viner partipiskan i högeralliansens partier. En handfull skeptiker skall tvingas in i regeringsfållan. Avlyssningslagen skall drivas igenom till varje pris.
När detta läses är riksdagsbeslutet taget, men inte när det skrivs. Så hur det gått vet vi inte och vi tänker inte spekulera kring något som läsaren ändå vet. Men ett måste sägas. Avlyssningslagen är förskräcklig, är det mest långtgående övergrepp mot den medborgerliga integriteten som någonsin planerats i Sverige. Går lagen igenom får Försvarets radioanstalt, FRA, i praktiken rätt att avlyssna alla telefonsamtal, att läsa alla mejl och alla sms och att kontrollera all internettrafik, som vilka hemsidor vi besöker.
Detta gigantiska övervakningssystem motiveras med den allestädes närvarande kampen mot terrorismen, trots att Sverige så här långt varit förskonad från terroristbrott och trots att det finns betydligt bättre metoder att hålla högst eventuell terrorism borta än massiv övervakning av medborgarna. Ta hem trupperna från Afghanistan och stoppa exporten av vapen till USA:s krig i Irak och riskerna minimeras.
Men några sådana åtgärder föresvävar inte högerregeringen. Istället är det övervakning som gäller. I massiv skala.
Försvararna säger att riskerna är minimala. FRA skall bara scanna tele- och internettrafiken för att med hjälp av vissa sökord skilja ut det misstänkta från det oskyldiga. Men hur FRA skall skilja ut eventuella terrorister från forskare eller journalister som skriver om terrorism förtäljer inte historien och därmed förklarar den inte heller hur avlyssningslagen är förenlig med det grundlagsfästa meddelarskyddet.
Det påstås att det skall finnas ett kontrollsystem genom Försvarets underrättelsenämnd, FUN, tillsatt av regeringen och därmed ansedd som demokratiskt oantastlig.
Det är fantastiskt. Svenska politiker är sannerligen inga duvungar vad gäller övervakning av medborgarna – säg IB och Säpo, det räcker – varvid historien visar att det inte dragit sig för att tillåta rena lagöverträdelser i jakten på kommunister och andra oppositionella. Det finns absolut ingenting som säger att det inte blir samma visa denna gång. Hittar FRA något som är för makten intressant, det må gälla vad som helst, så lita på att politikerna i Försvarets underrättelsenämnd kommer att ge FRA tillstånd att lagra det. För framtida bruk.
Vi vet som sagt inte hur det gick i riksdagen. Det krävs bara att fyra borgerliga riksdagsledamöter byter sida för att förslaget skall falla, detta sedan socialdemokraterna av opportuna skäl tagit avstånd från ett förslag som de själva varit barnmorska till.
Men oavsett vilket måste kravet vara att avlyssningslagen antingen rivs upp eller att förslaget skrotas för alltid. För att det övervakningssamhälle som blir följden minner mer om George Orwells ”1984” än om demokrati.
Ledarsidan
Proletären 25, 2008
• Texten skrevs tisdag 17 juni, dagen före omröstningen i riksdagen.
