Mirando Bakos och Per Lindberg delar lägenhet i Malmö. De är båda arbetslösa och förväntar sig inte att få ett fast arbete.

– Ungdomsgarantin är ett fånigt namn, säger arbetslösa Miranda Bakos. Det finns inga garantier att få arbete. Jag har frågat de som jobbar på Arbets- och utvecklingscentrum om statistiken för hur många som får arbete genom ungdomsgarantin men de svarade att de inte hade någon sådan. Vad är det då för garanti?

– Efter 18 år räknas man i samhället i övrigt som myndig så jag tycker det är fel att kalla det ”ungdomsgaranti”.

”Grått och trist”
Livet som arbetslös beskriver hon som grått och trist. Så länge man är i åtgärder får man ingen semester, man skall stå till arbetsmarknadens förfogande.

– Alla instanser ser en som en belastning. De tycker att man är jobbig som kommer för att få ut sin ersättning och de tycker man är en börda för att de måste ta hand om en. Men i själva verket så vill man inget hellre än att ta hand om sig själv.

Miranda Bakos är just nu sjukskriven. Hon har haft en mängd praktikplatser som arbetsförmedlingen hänvisat henne till men ingen har gett något fast arbete. Istället får hon Alfa-kassa, vilket ger ungefär 5.000 kronor i månaden.

– Det är mindre än socialbidraget och går inte att leva på om man har hyra och andra räkningar. Jag har löst det genom att vara sammanboende.

Hon delar en lägenhet med Per Lindberg som är arbetslös musiker.

– Man får trixa sig fram, säger han. Så är det för nästan alla musiker. Restauranger och klubbar betalar inte vitt och ersättningen för ett gigg är ofta mycket låg. Men det är bättre än ingenting.

– Fasta arbeten för musiker finns inte, jag är 34 år och har som längst fått arbete i en sex månaders period.

Praktiken för arbetslösa varvas med andra ”åtgärder”. Det handlar för det mesta om att söka ny praktik.

– På AUC (Arbets- och utvecklingscenter) uppmuntrar de inte oss att söka arbete utan att leta efter praktikplatser, säger Miranda Bakos. Arbete skall vi ha sökt i 100 dagar innan vi hamnar i åtgärd. Vi ska ”knacka dörr” efter praktik eller söka utbildning.

Resursslöseri
En sak som Miranda Bakos reagerat mot är att personalen på AUC gärna ser att man sätter sig i skuld.

– Jag blev rekommenderad att ta mera lån. Jag har redan en studieskuld på 116000 men de tycke att jag skulle ta mer lån för att komplettera gymnasiet. Sedan tyckte de att jag skulle göra högskoleprovet. Men det kostar ju över 300 kronor. ”Kan du inte låna av någon”, svarade de då. Det tyckte jag kändes fel, jag vill inte sätta mig i skuld ytterligare.
Den arbetslöse skall infinna sig på AUC:s lokaler varje dag mellan klockan 9 och 12.

Miranda Bakos tycker att det är resursslöseri.

– Där händer inte mycket. Man sitter och umgås med andra i samma situation, det är allt. Jag vet ingen som fått ett arbete den vägen. Jo, jag vet en som fått arbete men det ordnade hon själv.

– Jag har inte ens fått komma på en arbetsintervju. Jag tror det har med mitt utländska efternamn att göra. Kanske borde jag byta efternamn, funderar Miranda Bakos.
Per Lindborg känner igen sig. Utsikterna att få ett fast arbete är mycket små.

– Jag tror jag kommer att få fortsätta trixa mig fram. Att det skulle rassla in ett fast arbete kommer inte hända. Det fungerar inte så. Jag tror absolut på ett kommunalt och statligt stöd till fria kulturgrupper.

NILS LITTORIN
Proletären 23, 2006