”Hynek Pallas: Varför sprider du propaganda?”, stod det på en skylt utanför bokmässan i Göteborg, i samband med en manifestation för mördade journalister i Gaza.
Pallas och andra journalister och mediepersonligheter som i två år försvarat, förminskat eller relativiserat Israels folkmord i Gaza hängdes ut på plakat av Palestinaaktivister.
Mediesverige gick i taket. Avstånd skulle tas och fördömanden göras. Demokratin och det fria ordet skulle försvaras.
Inte ett ord om de mördade journalisterna i Gaza som manifestationen handlade om. Omtanken om kollegors fria ord slutar vid palestinska journalister.
Men frågan kvarstår. Den hänger i luften. Varför sprider du propaganda, Hynek Pallas? Sionistisk propaganda, för att vara mer precis.
Hynek Pallas beskrivs som en förkämpe i kampen mot antisemitism. Han driver tesen att antisionism är en ”modern form” av antisemitism med ursprung i Sovjetunionen. Det är såklart struntprat eller med andra ord propaganda.
Sionismen är en ideologi vars mål är att skapa ett hemland för judarna på ett annat folks, palestiniernas, hemland. Ett av sionismens bärande paroller är ”ett land utan folk för ett folk utan land”.
Parollen avslöjar att sionismens mål bara är möjligt om Palestinas ursprungsfolk försvinner. Området mellan floden och havet är judarnas hemland. Inget annat folks. Och råkar det redan leva människor där, ”araber”, så får de flytta på sig.
Det tvingades de också göra, detta osynliggjorda och avhumaniserade folk. Först från 1947, under den så kallade Nakban, ”katastrofen”, då 750.000 palestinier fördrevs och sedan hundratusentals fler i vågor genom hela Israels historia.
De tvångsfördrivna och deras barn och barnbarn lever nu i flyktingläger under miserabla förhållanden i bland annat Libanon, Syrien, Jordanien och på Västbanken. Många fördrevs också till det som länge har kallats för världens största utomhusfängelse, Gaza, ett koncentrationsläger för fördrivna Palestinier. Ett koncentrationsläger som nu har blivit ett dödsläger.
Någon sympati från Pallas får de palestinska flyktingarna dock inte. Utställningen på Medelhavsmuseet om Nakban bidrar till att ”Israels tillkomst enbart skildras som katastrof”, beklagar Pallas.
De palestinska flyktingarna borde acceptera sitt öde och fråntas sin flyktingstatus. ”Hade sudettyskar levt i läger och attackerat Tjeckien i dag – då hade de enligt UNRWA:s regler inte förlorat flyktingstatus”, skriver han.
Pallas är knappast originell i sina liknelser, utan upprepar bara vanliga sionistiska talking points. Övergrepp mot civilbefolkningar som skedde under andra världskriget, före etablerandet av internationella normer och lagar, används regelmässigt för att legitimera liknande övergrepp mot palestinierna idag.
Osynliggörandet och förnekandet av palestinierna som folk, som offer och som subjekt är genomgående i hur den självutnämnda antirasisten Pallas analyserar Palestinafrågan.
Han beklagar den ”slentrianmässiga postkolonialismen”, ”den högljudda ’analys’ av Israel som präglar det offentliga samtalet – onda vita kapitalistkolonisatörer som förtrycker stackars bruna offer”.
Antisionismen är inte sprungen ur en antikolonial kamp, enligt Pallas, utan den är en sovjetisk produkt, sprungen ur antisemitiska föreställningar. En vanlig sionistisk konspirationsteori med slående och obehagliga likheter med antisemitiska konspirationsteorier.
Antisionism är alltså antisemitism, och med detta magiska trick kan nu alla stämplas som kritiserar den sionistiska staten, oavsett hur många barn den lemlästar.
En av dem som på detta sätt stämplas av Hynek Pallas är forskaren Mattias Gardell, som av Pallas i en debattartikel i GP anklagas för att ”förvanska och relativisera Förintelsen”.
”Det här är ren uthängning och uppmaning till missaktning av de här personerna”, säger Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter.
Meningen är att ”demonisera, straffa ut och tysta”, skriver Johan Hilton i GP.
Nej, det handlar inte här om alla dem som med metoden antisionism är antisemitism har hängts ut i offentligheten. Det handlar inte heller om alla de demonstrerande Palestinaaktivister som har hängts ut och demoniserats, ibland med följden att de har misshandlats av den högerextrema svansen.
Nej, Johan Hilton och Björn Wiman skriver istället om Hynek Pallas.
”Uppslutningen” bakom Pallas och de andra journalisterna måste vara ”total”, skriver Hilton i GP. Exakt samma formulering använder Björn Wiman i en artikel i DN publicerad samma dag: ”Uppslutningen” måste vara ”total”. Har Hilton och Wiman varit på samma möte eller är det svenska språket verkligen så fattigt?
Denna uppmaning till totalitär uppslutning är i själva verket ett sista desperat stridsrop: ”Håll linjen!”
De som i två år har spridit israelisk desinformation om Unrwa och 7 oktober, osynliggjort palestiniers lidande, försvarat, relativiserat eller förminskat israeliska krigsbrott, och hängt ut antisionister och Palestinaaktivister känner nu att vinden har vänt. Ansvarsutkrävandets tid närmar sig.
Allt fler hoppar av det sjunkande skeppet.
Det blir nu en svår tid för dem som inte i tid hoppade av skeppet, de som i två år fortsatte att legitimera svenskt medlöperi i ett folkmord.
Det kommer en tid när de kommer tvingas stå till svars för sin avhumanisering av det palestinska folket. Då är det i alla fall skönt för dem att veta att de har varandra.
Catherine Holt
