Den 25 november är den internationella dagen mot mäns våld mot kvinnor. Dagen instiftades av FN 1999 för att sätta ljuset på kvinnors och flickors utsatthet i en patriarkal värld. Den 25 november kallas också Orange Day, den orangea dagen, då FN uppmanar hela världen att manifestera mot våld mot kvinnor, där den orangea färgen ska symbolisera ljuset och hoppet.
Dagen uppmärksammas av kvinnor över hela världen, där de vågar, kan tilläggas, därför att det i sig kan vara förenat med livsfara att sätta sig upp mot den könsmässiga underordning som kvinnor förpassas till. Och trots det enträgna arbete som pågått, och som med nödvändighet måste fortsätta, visar statistik från FN en långsam och olikmässig utveckling. Bakgrunden till det hittar man i den historiska, ekonomiska och politiska utvecklingen.
På sin hemsida redovisar UN Women data om den globala omfattningen av mäns våld mot kvinnor och flickor. Uppskattningsvis 840 miljoner kvinnor – nästan en tredjedel av alla kvinnor – har utsatts för fysiskt och/eller sexuellt våld i nära relationer, sexuellt våld utanför relationen, eller båda minst en gång i livet. Det motsvarar 30 procent av kvinnor i åldern 15 år och äldre.
Denna siffra, som inte inkluderar sexuella trakasserier, har i stort sett varit oförändrad under de senaste två decennierna. Framstegen när det gäller att minska våld i nära relationer har varit mycket långsamma under de senaste tjugo åren, med endast en årlig minskning på 0,2 procent, skriver UN Women.
Det mest effektiva arbetet måste göras lokalt och av kvinnorna själva. Då framstår Kuba som ett ljus. Det kubanska kvinnoförbundet bildades 1960 och har drygt fyra miljoner medlemmar. Förbundet är en av flera av Kubas massorganisationer och finansieras genom medlemsavgifter. Organisatoriskt bygger det på basgrupper i bostadsområdena och samordnande organ på kommunal och nationell nivå.
Kuba ingår i en kulturell sfär med övriga Latinamerika där det råder en utbredd mansdominerad macho-kultur. Kvinnorna i förbundet är väl medvetna om detta. De säger att gamla föreställningar om kvinnors underordnade, samhälleliga ställning reproduceras hela tiden och därför måste arbetet bland Kubas kvinnor och män fortsatt vara aktivt.
Det är på träffarna och i samtalen på kvartersnivå som den största möjligheten till att bryta ner gamla föreställningar kan ske. Kvinnoförbundets direkta arbete bland kvinnor, parat med övrig politik i det kubanska samhället, har varit och är framgångsrikt. Med paroller som lika lön för lika arbete för kvinnor och män, utbildning och avlönat arbete för flickor och kvinnor, gratis preventivmedel, fri abort och en giftasålder på 18 år gör utvecklingen gott skäl för att den kallas för ”revolutionen inom revolutionen”.
I krig och kriser ökar våldet mot kvinnor. Det är ett känt faktum. I ett slag kan vunna framgångar för världens kvinnor slås i spillror. Då är det närmast skamligt att vissa kvinnor vänder sina systrar ryggen i delar av de samhällen där kvinnor har en bättre ställning, och hellre inordnar och underordnar sig vapenskramlet.
Vera Peterson,
Kvinnopolitisk sekreterare i K
