Med ett par månader kvar till valet har flera av landets stora tidningar lanserat sina valkompasser. Tanken är god; att informera medborgarna om vilka politiska partier som företräder deras åsikter. Men som vanligt är det politiska utrymmet begränsat till de etablerade partierna. Som i gengäld visar upp en allt mer likriktad politik.
Förra veckan tog jag mig igenom DN:s valkompass. Resultatet var talande. Den som vill se ett Sverige bortom Natos krigspolitik och EU:s lagstadgade nyliberalism lämnas i ett politiskt vakuum. Det fanns helt enkelt inget riksdagsparti som tyckte som jag i frågorna.
Välfärden tvingas redan stå tillbaka när krigsindustrin och försvarsmakten ska ha sitt. Den utvecklingen kommer att accelerera oavsett vilken regering vi har nästa val.
För den som letar efter en fredsröst i valet går det knappt att se någon skillnad på Socialdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna eller för den delen Vänsterpartiet. Om dagens riksdagspartier får som de vill så kommer Sverige om fyra år att ha försvarsutgifter i linje med Natos mål. Det betyder fem procent av BNP eller nästan var fjärde krona i statsbudgeten. Militärutgifterna kommer med god marginal att vara större än de samlade utgifterna för socialförsäkringssystemet.
Att tala om utbyggd välfärd och samtidigt öka takten i upprustningen är falsk matematik. Det är sjuka, gamla, unga och inte minst välfärdens arbetare som kommer stå för notan när vapnen ska betalas.
Natomedlemskapet, DCA-avtalet och den pågående kapprustningen skapar tvärtom de problem som politikerna påstår att de löser. Krigshotet mot Sverige ökar när vi knyter upp oss kring USA:s nya expansionsplaner. Risken för storkrig och konflikter ökar när diplomatin och folkrätt ersätts med imperialismens näverätt.
Den krisande kapitalismen blir allt mer aggressiv. Den måste försvara sin intressen med våld både utomlands och på hemmaplan. Kampen mot ökad rasism och repression hänger ihop med kampen mot imperialismens krig och krigshot världen över.
Med ena foten i den internationella solidariteten och den andra i den självständiga arbetarkampen är det självklart för oss i Kommunistiska Partiet att ta kamp för freden. Vi kommer inte släppa frågan bara för att politikerna inte vill diskutera den. Syns vi inte i valkompasserna får vi synas på gatan.
Två veckor efter första maj kommer den första och största demonstrationen för fred sedan Natointrädet arrangeras. Låt inte krigshetsarna komma undan – vi ses i Helsingborg 16 maj!
