”Rädda gruvan, inte bara banker”

Efter gruvbolaget Northland Resources konkurs hotas jobben för 1500 personer, ett dråpslag mot hela Pajala kommun. Den klassiska arbetaruppfattning som Kommunisterna framhåller är att när kapitalisterna sviker sina löften till folket måste staten ta sitt ansvar, konfiskera verksamheten och driva gruvan vidare.

Statens ansvar för samhällets infrastruktur hävdas också av socialdemokraten Harry Rantakyrö, tidigare ordförande i Gruvtolvan i Kiruna och i dag personalspecialist på Northland.

– Staten har ju stöttat banker och då borde väl också LKAB kunna förvalta gruvan tills någon ny ägare dyker upp, säger han till Proletären.

Men näringsminister Mikael Damberg (S) har viftat bort det hela med att svensk näringslivspolitik inte fungerar så. Det är inte affärsmässigt, enligt Damberg.

Från och med januari tillträder Harry Rantakyrö som socialdemokratiskt kommunalråd i Pajala. Han berättar att framtiden för gruvan nu hamnat på regeringens bord och avfärdar det bleka intresset med att tidigare S-regeringar stöttat privata bolag som hamnat i ekonomisk onåd.

– När man startar en ny gruva kan man inte räkna med att det blir några snabba cash. Man måste se det långsiktigt, det tar minst tio år för att få det hela att bära sig ekonomiskt.

Gruvbolaget Northland Resources gick i konkurs med skulder på närmare åtta miljarder kronor till hundratals fordringsägare. Ingen ny kapitalist var beredd att ta över verksamheten och därmed försvann förhoppningen om en återstart av gruvan för alla anställda.

Det var sämsta tänkbara beskedet för Pajalaborna, en tidig julklapp som ingen önskade sig. Öppnandet av gruvan i Kaunisvaara skapade jobb och framtidstro i en kommun som tidigare förmörkats av motsatsen.

Pajala kommun har i dag drygt 6200 invånare och målsättningen var att öka till 10000 invånare år 2020. Det var inte orealistiskt med tanke på att ca 1500 personer på ett eller annat sätt var beroende av Northland för sin sysselsättning i kommunen.

Hade allt gått väl kunde antalet anställda ha ökat i gruvan, hos underleverantörer och i kommunen. Järnmalmen i Kaunisvaara har bra kvalité och gruvan var i produktion sedan oktober 2012. Det fanns alla möjligheter för att Pajala kunde utvecklas som kommun.

Men det höll inte när giriga riskkapitalister ställde krav på en vinst redan från starten för att balansera räntekostnader för miljardlån med inkomster från såld järnmalm. För att etablera sig i gruvnäringen krävs långsiktighet och det fanns inte bland Northlands ägare.

Gruvprojektet i Pajala var ett luftslott med orealistiska kalkyler om priset på järnmalm kantad av höga produktionskostnader där transportlösningen med lastbil 15 mil enkel väg mellan gruvan och omlastningen till järnväg i Svappavaara var en nödlösning.

För att nå eftersträvade vinstnivåer krävs ett järnmalmspris på 120 dollar per ton. När gruvan började byggas vid årsskiftet 2010/2011 var priset uppe i nästan 190 dollar, nu har priset fallit till nivåer kring 70-80 dollar per ton.

Northlands ägare spekulerade fel och därmed befann sig bolaget bortom all räddning för deras del. Av förklarliga skäl ville ingen annan kapitalist ta över verksamheten. Den framtidstro som tidigare fanns i Pajala slocknade i samma stund.

Men Kaunisvaaragruvan kan räddas om viljan finns. Staten, regeringen kan beslagta bolaget, en konfiskering utan ersättning till kapitalister som grusat förhoppningarna om en bättre framtid för Pajala.

Harry Rantakyrö har vädjat till regeringen att ingripa. Han vill att LKAB tar över gruvdriften fram till att en ny ägare visar intresse, så att inte gruvan börjar säljas ut bit för bit, då är loppet blir helt kört.

– Vi har en fungerande gruva med hela logistikkedjan, förutom järnvägen till Svappavaara, förklarar Harry Rantakyrö. Därför kan vi inte tillåta att gruvan blir monument för ett misslyckande av vår framtidstro på Pajala och Tornedalen.

Harry Rantakyrö ger inte upp hoppet att andra bolag kan ta över efter att bordet städats upp efter konkursen. Men frågan är om inte den utvägen är stängd med tanke på järnmalmspriset.

Risken är att gruvbolagets tillgångar säljs ut för att betala fordringsägare. Därefter återstår en miljösanering och återställande efter gruvdriften som Northland lämnar efter sig.

Det enda som kan förhindra den ödeläggelsen är att staten via LKAB tar över gruvan i Pajala. På samma sätt bör hela den svenska gruvindustrin förstatligas så att inte Northlands uppgång och fall återupprepas på andra håll.