Hoppa till huvudinnehåll

Ledare: Annie Lööfs hot mot demokratin

En författningsdomstol skulle innebära att demokratin inskränks, när makt flyttas från folkvalda representanter till en liten grupp specialister.

Annie Lööf dammar av det gamla borgerliga kravet på en författningsdomstol.
Centerpartiet

Försvara demokratin och inrätta en författningsdomstol, dundrar centerledaren Annie Lööf både på DN debatt och i sitt sommartal. Demokratin är inte bara hotad i andra länder utan även här hemma av krafter inifrån, menar hon.

Annie Lööf och Centerpartiet har udden i utspelen riktade mot Sverigedemokraterna. Här ser partiet en möjlighet att profilera sig. När övriga öppet borgerliga partier räckt ut handen till SD och är beredda att bilda ett nytt block ihop med detta främlingsfientliga parti ser Centern nya väljargrupper öppna upp sig för dem.

I förstone kan det verka sympatiskt att vilja stärka lagarna och pressfriheten för att förhindra en utveckling likt den i Ungern och Polen. Men bakom förslagen döljer sig demokratiska inskränkningar som i stället för att värna demokratin urholkar den.

Inrättandet av en författningsdomstol är ett gammalt borgerligt krav som Centerpartiet nu dammar av och försöker modernisera, genom att skrämmas med Sverigedemokraterna och hävda att det kommer att stärka kvinnor och andra utsatta grupper.

Annie Lööf hämtar sin inspiration från USA, Tyskland och inte minst EU där författningsdomstolar finns och har stor makt. Men en författningsdomstol innebär att makt och beslut flyttas från politiker till jurister, från folkvalda representanter till en liten grupp specialister. Demokratin ersätts med expertvälde, så kallad teknokrati. Möjligheterna att påverka och komma med opinionsyttringar försvinner. Likaså möjligheten att utkräva ansvar för besluten.

Den borgerliga parlamentariska demokratin har sina brister och begränsningar men det finns i alla fall möjligheter att påverka den. Ansvar utkrävs vid val och odugliga politiker kan röstas bort.

Erfarenheterna från andra länder borde förskräcka. I USA:s högsta domstol har det genom åren suttit ett antal senildementa män som begränsat såväl kvinnors och minoriteters rättigheter som aborträtten. I EU sitter onåbara byråkrater och beslutar om tolkningar och regler som står över den svenska grundlagen.

En sådan maktförskjutning innebär ett verkligt hot mot demokratin. Avståndet mellan makthavare och folket borde minska, inte öka.

Annie Lööf har dock rätt i att demokratin är hotad och att den hotas av krafter inifrån. Den är hotad av sådana som hon själv, som vill minska det folkliga inflytande genom att begränsa yttrandefriheten på arbetsplatserna, inskränka strejkrätten och försämra anställningstryggheten.

Annie Lööfs politik med större makt åt företagarna är det verkliga hotet mot demokratin. Klassklyftorna växer och segregation och utanförskap har blivit permanenta. Ansvarig för utvecklingen är den nyliberalism som Lööf och Centerpartiet är de främsta tillskyndarna av.

I sak är Lööfs ingång om Sverigedemokraterna rätt, även de utgör ett hot mot demokratin. Den konservativa politik med kärnfamilj, kristen kultur och nationalism som SD vill införa representerar en återgång till värderingar från en förfluten tid. Från en tid när demokratin inte var utbyggd.

2014 deklarerade SD-toppen Kent Ekeroth att obekväm media ”i sinom tid” ska stoppas, något som SD:s Martin Kinnunen förtydligade med att ”Kommunistiska Partiets tidning Proletären” skulle tas bort. Efter senaste valet förkunnade SD:s ideolog Mattias Karlsson att det nu gällde att ”segra eller dö”, ett uttryck starkt förknippat med fascismen i allmänhet och Mussolini i synnerhet.

Att Sverigedemokraterna ideologiskt står nära Viktor Orbán i Ungern och Andrzej Duda i Polen är uppenbart. Otaliga är de hyllningar som representanter för SD har gjort över utvecklingen i dessa länder.

Att det politiska klimatet kommer hårdna ytterligare efter nästa val om Sverigedemokraterna får mer inflytande står klart, inte minst lär arbetarklassen attackeras ytterligare. Men vägen för att stoppa dem går inte genom att som Centerpartiet vilja inskränka våra rättigheter och möjligheter.

Vägen för att stoppa såväl Sverigedemokraternas folkfientliga konservatism som Centerpartiets inhumana liberalism går genom att vi höjer våra röster och tar kampen för våra rättigheter. Genom att omfördela samhällets resurser från det privata till det allmänna och genom att rusta upp vår gemensamma välfärd.

Då tas grogrunden för missnöjet bort. Då kan inte förenklade idéer om att sätta grupp mot grupp få gehör. Då kommer inte de rika att kunna berika sig lika lätt på majoritetens bekostnad. Demokratin ska inte beskäras utan måste utvidgas till att även omfatta ekonomins område. 

Här utgör EU-medlemskapet en stor inskränkning i demokratin. Teknokraterna i Bryssel har till exempel bestämt att vi i Sverige inte får bekämpa arbetslösheten, vi får inte satsa tillräckligt med resurser på välfärden och vi får inte föra en självständig utrikespolitik eller bestämma över våra gränser.

Första steget i att försvara demokratin i Sverige är att lämna EU. Nästa är att täcka medborgarnas behov av vård, omsorg, utbildning och sysselsättning. Ett annat steg är att göra alla poster inom staten tillgängliga för medborgarna, inklusive statschefsposten. Ingen ska kunna födas till ett uppdrag.

Politiker måste leva under samma villkor som de som valt dem, med en genomsnittlig arbetarlön och vara direkt avsättbara om de missköter sig. En verklig demokrati bygger på att vi är oberoende av andra stater och inte följer USA:s minsta vink om sanktioner och angrepp på andra länder.

Demokrati handlar om inflytande, insyn, delaktighet och möjligheter att påverka. Under kapitalismen är demokratin kraftigt begränsad – och kommer att begränsas ännu mer om Annie Lööf får som hon vill. Men det kan vi ändra på, tillsammans.