Bönder protesterar mot försämrade villkor

En våg av bondeprotester har spridit sig genom Europa under senare tid. I Nederländerna, Belgien, Frankrike, Irland, Grekland, Tyskland och ända upp till oss i Skandinavien har bönder gett sig ut på gatorna med sina traktorer.

Det finns skilda inslag och bevekelsegrunder i rörelsen men gemensamt har protesterna att bönder reagerar mot de kraftigt försämrade villkoren för lantbruket. Inkomsterna faller. Värdet av jordbruksproduktionen i EU sjönk med 30 procent förra året, från 80 miljarder euro till mindre än 60 miljarder euro enligt Eurostat.

En lantbrukare i EU tjänar i snitt 40 procent mindre än övriga sysselsatta i Unionen. I Norge ska 25 procent av inkomststödet rationaliseras bort enligt regeringens nya jordbruksplan. I Sverige har arrangörer lyft fram vikten av det svenska jordbruket – men också att statsmakten ska bidra till att skapa bättre möjligheter för lantbrukare.

Den ekonomiska och politiska utvecklingen under senare år har medfört att stora delar av Europas bönder känner av den kris som hittills främst drabbat arbetarklassen. Sanktionspolitiken mot Ryssland har ökat energikostnaderna och spätt på en allmän inflation som lett till kraftigt fördyrade jordbruksprodukter och insatsvaror.

Bryssel har samtidigt ökat importen av billigt livsmedel från Östeuropa och Sydamerika. Bland annat tillät EU förutom spannmål från Ukraina också import av ägg, socker och kyckling, vilket särskilt drabbat polska odlare.

För många bönder har detta varit en varningsflagg för vad som väntar om de ukrainska storbruken integreras i EU. Stora delar av Ukrainas ”agro business” finansieras med hjälp av amerikanska finansbolag som Black Rock, JP Morgan med flera.

Klimatförändringar påverkar europeiska bönder. Extremare väder med torka, bränder och översvämningar förstör åkermark. I södra Spanien har vattenreservoarerna bara fyra procent kvar av sin kapacitet. Skogsbränder har utraderat 20 procent av Greklands jordbruksinkomster.

Men även åtgärderna mot klimatförändringar riskerar att drabba bönder. Förra året införde EU ett nytt direktiv för att ”klimatanpassa” jordbruket. Fyra procent av den brukade jorden ska nu användas till att bevara den biologiska mångfalden och bedriva landskapsskydd i form av häckplantering och ängsmarker.

Många bönder är medvetna om klimathotet men menar samtidigt att omställningen får för lite stöd från statsmakterna. EU vill att jordbruket ska bli mer effektivt och konkurrenskraftigt samt vara bärkraftigt. En ekvation som för många inte går ihop.

I Norge har regeringen föreslagit en upptrappningsplan med målsättningen att uppnå 50 procent självförsörjningsgrad, samtidigt som all maskinpark ska vara fossilfri till 2030. Norsk Bonde- og Småbrukslag (NBS) kallar planen orealistisk. Med FN:s agenda 2030 som grund blir det svårt med vare sig ökad självförsörjning och ökad inkomst för bönder, påpekar NBS.

Förra året lades tusen lantbruk ner i Norge. Med förslagna krav lär det bli fler. I slutändan blir det gemene man som drabbas om det blir färre bönder som producerar mat, vilket på sikt också försämrar krisberedskapen.

NBS befarar att kapitalstarka livsmedelsintressen med en laboratoriebaserad monopoliserad livsmedelsindustri helt ska ersätta naturbaserad produktion i samspel mellan människor och natur.

Så har till exempel World Economic Forum i klimatfrågan fokuserat på den metanläckande djurhållningen. De vill ersätta boskapshållning med laboratorieframställt kött, som det av Bill Gates finansierade Impossible Burgers, framställt med genmodifierad soja och andra produkter innehållande insektsprotein, och besprutat med bekämpningsmedlet glyfosat.

Forskarna Per Franhelius (ekonom) och Karolina Muhrman (pedagog) anmärker att många djurhållande bönder känner sig orättvist utpekade som miljöbovar och som den största orsaken till utsläpp av växthusgaser. De menar att boskapens positiva verkan underskattas.

”Kon rapar metan men vallen binder kol och berikar växtföljden som boostar nästkommande grödor”, skriver de i Lantbrukets Affärstidning (15/3) där de också påpekar att inget samhälle är hållbart om vi inte också har social och ekonomisk hållbarhet.

EU:s rådgivande jordbruksorgan domineras av storgodsägare som gynnas mest av subventionssystemet. Detta består till 75 procent av inkomststöd (baserat på arealstorleken) medan övriga 25 procent går till klimatanpassade åtgärder.

Kostnader för diesel och frön, teknisk och odlingsmässig omställning ökar drastiskt samtidigt som mjölk, kött och grödor ger minskade intäkter. För medelbonden sinar kapitalet.

EU föreslår nu att lätta på reglerna för grön omställning av jordbruket, med bibehållet bidrag samt ökat skydd mot billig ukrainsk spannmålsexport som svar på protesterna.

Lantbruksbefolkningen i Europa är av liten omfattning, färre än tio procent av de sysselsatta – fler i syd och öst, färre i det mer industriellt utvecklade Väst- och Nordeuropa. De står för bara 1,5 procent av EU:s BNP. Jordbruket är samtidigt en nyckelsektor – mat på bordet måste alla ha.

I politisk mening dominerar konservativa och reaktionära strömningar, framför allt bland storbönderna. Det skiftar med land och historia samt omfattningen av småbrukare och kooperativa rörelser.

I flera länder har proteströrelsen bland bönder därför haft reaktionära eller högerextrema inslag. Skepticism i klimatfrågan har också närt konspiratoriskt lagda kretsar.

Samtidigt förekommer också bland småbrukare en mer vänsterinriktad tradition bland annat i Grekland och Portugal – länder där det också traditionellt finns en stark och radikal fackföreningsrörelse. I Frankrike har den fackliga centralorganisationen CGT uppmanat klubbar och medlemmar att delta i bondeprotesterna.

Det återstår alltså att se vilken politisk väg den europeiska bonderörelsen tar.

Hans Johansson