Henry Ascher: ”De vill få oss att titta bort när palestinier utsätts för folkmord”

Vänsterpartiet utesluter företrädare som delat nidbilder på Israels premiärminister Benjamin Netanyahu eller uttalat stöd för det palestinska motståndet. Kulturpersonligheter som Stina Wollter anklagas för att sprida antisemitiska konspirationsteorier.

I rapporten ”Antisemitism i Sverige efter den 7 oktober”, som Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet gett ut, beskrivs hur svenska judar upplever otrygghet och att antisemitism sprids av Palestinaaktivister och människor med bakgrund i Mellanöstern.

Men rapportens bild av antisemitismen i Sverige delas inte av alla. Henry Ascher, barnläkare, professor, Palestinaaktivist och själv jude, menar att antisemitismstämplen även används för att tysta kritik mot Israel.

– Det är väldigt obehagligt. Det används för att smutsa ner Palestinarörelsen och syftar till att få människor att inte visa solidaritet med dem som just nu utsätts för folkmord och förföljelser. Att få människor att vara tysta. 

Samtidigt som debatten om påstådd antisemitism i Sverige intensifierats de senaste veckorna, talar företrädare för Israels högerextrema regering allt mer öppet om att etniskt rensa Gaza och fördriva palestinierna. Henry Ascher pekar på hyckleriet, och på hur media jagar palestinaaktivister men samtidigt blundar för Israels krigsbrott.

– Det kan aldrig vara okej att titta bort när brott mot mänskliga rättigheter sker. Självklart måste vi hålla rent mot antisemitism i våra led. Det är viktigt. Men samtidigt som Palestinarörelsen anklagas hålls i Israel en konferens där ministrar deltar om att fördriva palestinierna och bosätta Gaza.

Segerstedtinstitutets rapport består av flera delar. I den första diskuterar Anders Persson, forskare på Linnéuniversitetet och som i media ofta presenteras som expert på Israel-Palestinakonflikten, var gränserna mellan Israelkritik och antisemitism går.

Där hävdar Persson bland annat att det är, eller kan vara, antisemitism att likna Israels politik med nazisternas, att använda slagord som ”krossa sionismen” – och att kalla Israel för en apartheidstat.

– Rapporten är vetenskapligt dålig. Anders Persson är luddig och okunnig. Han verkar till exempel vara omedveten om att FN har en definition av apartheid. En definition som bland annat Amnesty använt för att granska Israel med resultatet att de med råge uppfyller varje kriterium. Perssons personliga värderingar lyser också igenom och han uttrycker personliga åsikter som vetenskapliga sanningar.

– Man måste också skilja på antisemitism och antisionism. Det blandas ihop i rapporten. Det anses okej att kritisera Israel, men inte att ifrågasätta Israel som judisk stat.

I rapporten återkommer Anders Persson vid flera tillfällen till att det är antisemitism att motsätta sig Israel som judisk stat. Henry Ascher påpekar att sionismen, den politiska idén om en etnisk-religiös judisk stat, uppstod först i slutet på 1800-talet – och varken var självklar bland judar eller enhetlig.

– Det fanns sionistiska socialister och kommunister som förespråkade ett gemensamt hemland för judar och araber. Och många religiösa var antisionister. Det israeliska riket skulle enligt dem uppstå vid Messias ankomst till jorden. 

– Det fanns också en motsättning mellan en kulturell och politisk sionism. Den politiska sionismen, som verkade för en särskild judisk stat i Palestina, segrade vilket var förödande. Den innebar kolonisering, fördrivning, förtryck och ockupation.

I en annan del av rapporten presenteras en undersökning om hur svenska judar påverkats av händelserna den 7 oktober förra året. I intervjudelen slår rapportförfattarna själva fast att urvalet av deltagare inte är representativt för Sveriges judar. Ändå, påpekar Henry Ascher, dras svepande och generaliserande slutsatser om vad judar i Sverige upplever och tycker.

–  Idag finns det en växande motsättning mellan judar i diasporan och Israel, som i USA och Storbritannien, där allt fler tar ställning mot Israels krig. Jag skulle säga att många svenska judars ståndpunkter osynliggörs när man påstår sådant som att ”judar i Sverige känner sig otrygga”.

Den största bristen i Segerstedtinstitutets rapport är att den överhuvudtaget inte tar hänsyn till hur politiserat begreppet antisemitism är idag, säger han.

– Det finns idag ett politiskt intresse av att använda sig av rädslan för antisemitism för att tysta kritik mot Israel. Men om detta sägs ingenting i rapporten. Säger man sig vilja bekämpa antisemitism måste man förhålla sig till det.

Samtidigt som Henry Ascher pekar på hur antisemitismstämplen används mot Palestinarörelsen är han noga med att påpeka att antisemitism utan tvekan existerar och är ett problem.

– Det är viktigt att understryka: antisemitism är rasism och måste bekämpas i alla lägen! Och Palestinarörelsen är inte självklart fri från antisemitism. Vi måste diskutera de här frågorna på ett klokt sätt utan att hamna i försvarsställning. Även för att motverka angreppen mot Palestinarörelsen.

Det finns exempel på satirbilder som är antisemitiska för att de till exempel anspelar på klassiska antisemitiska troper, påpekar Henry Ascher. Det är därför viktigt att vara noga i hur man uttrycker sig och vad man delar.

Det finns också föreställningar som kan gränsa till och beroende på sammanhanget kan utgöra antisemitism. En sådan är den att Israel eller judar styr USA, som kan anspela på myten om en judisk världskonspiration. Samtidigt påpekar Henry Ascher att det otvetydigt finns en stark judisk-israelisk lobby som har inflytande över den amerikanska utrikespolitiken. 

– Och påståendet att Israel styr USA beror snarare på en felaktig politisk analys.

Den luddiga definitionen och det politiska missbruket av antisemitismbegreppet i Segerstedtinstitutets rapport riskerar att urvattna begreppet. Och det är väldigt allvarligt, menar Henry Ascher.

– Det är viktigt att bekämpa antisemitism men det förutsätter en klar och tydlig definition. Det finns mycket som är dåligt men som man inte kan kalla för antisemitism.

Har du själv blivit utsatt för antisemitism eller känt dig otrygg på grund av din judiska bakgrund?

– Jag har stött på stereotyper som att till exempel media styrs av judar. Och jag har fått enskilda hot för mitt engagemang både i flyktingfrågan och i Palestinafrågan, från vad som verkat vara högerextremister. Men annars väldigt lite.

Den antisemitism Henry Ascher har stött på har kommit främst från höger – och inte från personer med bakgrund i Mellanöstern. 

– Min erfarenhet av att ha arbetat i palestinska flyktingläger är att antisemitism varit väldigt ovanligt bland palestinier. Den gamla generationen i flyktinglägren inpräntade i barn och barnbarn att målet var att kunna leva sida vid sida med judar, precis som de gjort tidigare.

Sitt ställningstagande mot orättvisor och rasism har Henry Ascher med sig från sin uppväxt. Hans föräldrar och morföräldrar flydde Tyskland och Österrike för att undkomma nazisterna. Hela faderns släkt och en stor del av moderns dödades i Förintelsen.

Historien av förföljelser är ett nedärvt trauma som många judar bär med sig. Därför är det viktigt att också ha förståelse för att vissa reagerar instinktivt på vad som upplevs som antisemitism, påpekar Henry Ascher.

För egen del ser han det som en del av sin judiska identitet, att alltid protestera mot orättvisor. Han beskriver det som en viktig förklaring till sitt politiska engagemang.

– Den stora lärdomen av nazisternas brott är ju att de möjliggjordes av alla de som tittade bort. 

Idag ser han hur samma stereotyper som ledde fram till judeförföljelserna och Förintelsen under andra världskriget, nu vänds mot andra grupper i samhället.

– Israels försvarare säger sig vara mina och andra judars vänner och förfasar sig över antisemitism. Samtidigt har de inte alls har något emot när motsvarande stereotyper riktas mot andra. Regeringen samarbetar med ett parti som vill riva minareter! Hade ett parti som vill riva synagogor varit okej? Samma syndabockstänk som användes mot mina släktingar i Tyskland och Österrike vänds idag mot invandrare och muslimer. 

Hur ska då Palestinarörelsen bemöta anklagelser om antisemitism, utan att ständigt hamna i försvarsställning? Henry Ascher menar att det är dags att ställa Israel och Israelvännerna till svars.

– Vi borde vända på debatten och ställa frågan: Är palestinier inte människor? Har de inte rätt till mänskliga rättigheter? Till demokrati? Om svaret är ja, hur skall de då göra för att nå dit? Vilka metoder ska de använda för att uppnå fred och rättvisa? Alla motståndsmetoder de någonsin använt, oavsett om de varit fredliga eller våldsamma, har pekats ut som antisemitism eller terrorism. 

– Det har varit lätt att kritisera det palestinska motståndet. Men om vi anser att alla människor är lika värda och att alla har rätt att leva i en demokrati då har vi också en skyldighet att ta ansvar för hur det ska uppnås.