”Caesarlagen är tortyr mot oss civila syrier”

Medan världens blickar riktas mot de massiva protesterna i USA sätter Trumpadministrationen in nya åtgärder för ett regimskifte i Syrien. Den tidigare taktiken att backa upp väpnade extremistgrupper har ersatts av ett annat ickemilitärt men lika brutalt agerande. Syriens ekonomi ska strypas och återuppbyggnaden efter kriget hindras. 

Sanktionernas effekter på det syriska folket är redan smärtsamma. Än värre riskerar det att bli med den så kallade Caesarlagen. Lagen godkändes av Donald Trump i december 2019 och trädde i kraft den 17 juni i år.

Det nya med Caesarlagen är att den stipulerar kraftfulla åtgärder mot alla länder, företag, banker och personer som handlar med eller har någon form av utbyte med Syrien.

Ett av syftena är att skrämma bort de företag från Europa, Gulfstaterna och andra delar av världen, som på senare tid öppnat för möjligheten att handla med och investera i Syrien. Ett annat är att stoppa de länder som redan återupptagit eller planerar att återuppta de diplomatiska förbindelserna. Naturligtvis är Caesarlagen också riktad mot Ryssland, Iran, Kina och alla andra som har nära relationer med Syrien.

Det syriska folket har genomlevt över nio år av krig och förödelse. Med undantag av den terroristkontrollerade Idlibprovinsen i nordvästra Syrien och enstaka attacker i övriga delar av landet pågår för stunden inga väpnade konfrontationer. 

Det Syrien verkligen skulle behöva i detta läge är stödinsatser för att få igång den inhemska produktionen och få fart på återuppbyggnaden av allt som lagts i ruiner. Västvärlden väljer att göra det motsatta. EU förlängde sina sanktioner den 28 maj – Sveriges utrikesminister Ann Linde gav sitt stöd till beslutet – samtidigt som USA drar åt den ekonomiska strypsnaran ytterligare.

– Det här är den värsta situationen i Syrien vi upplevt… Det USA och EU nu gör är tortyr mot oss civila syrier, berättar berättar Lilly Martin Sahiounie i staden Latakia vid Medelhavskusten. Andra vittnesmål som vi samlar in från invånare runt om i landet bekräftar bilden av att läget är allvarligt. 

/ Rima Sawah

– Den ekonomiska situationen är väldigt svår. Lönerna är alldeles för låga i förhållande till priserna. Inflationen ökar dag för dag. Vi fruktar på allvar att hungern kommer att breda ut sig över Syrien om det här fortsätter. De flesta mediciner saknas. Främst sådana som måste tas dagligen, som diabetes- och blodtrycksmediciner, svarar Rima Sawah, NGO-arbetare i Homs i centrala Syrien, när vi ber henne beskriva läget.

– Vi har levt med sanktioner under många år, men de har aldrig tidigare fått så brutala följder som nu… Många syrier överlever tack vare stöd från släktingar utomlands. Med Coronakrisen och Caesarlagen tror jag att det kommer att bli svårt för den hjälpen att nå fram.

Flera svenska medier har rapporterat att krisen lett till folkliga protester mot regeringen, bland annat i staden Sweida i söder nära gränsen mot Jordanien. Filmklipp visar hur demonstranter viftar med den grön-svart-vita flagga som under kriget använts av den utlandsstödda oppositionen och dess väpnade grupper.

Rima Sawah påpekar att allt inte är vad det ser ut att vara. Bland dem som framför legitima krav för bättre levnadsförhållanden agerar också personer med andra intressen.

– Det finns så kallade sleeping cells med folk som väntar på rätt tillfälle för att inta gatorna och på nytt skapa kaos. Vi lär få se sådana utbrott i andra städer framöver. Det skulle inte förvåna mig om det händer här i Homs.

Den ekonomiska strypsnaran drabbar inte bara den majoritet av Syriens befolkning som lever i områden under regeringens kontroll. Hårt utsatt är också den så kallade autonoma administrationen i nordöstra Syrien, av de styrande kurderna ofta benämnd Rojava.

– USA säger att sanktionerna och Caesarlagen inte ska drabba den här delen av Syrien. Men folket här har lidit under de ekonomiska bestraffningarna under många år. Livet är väldigt tufft, förklarar ”David”, pastor i en av de kristna församlingarna i nordöstra Syrien. 

USA har placerat ut trupper vid syriska oljefält, för att lägga beslag på oljan.

David är starkt kritisk mot kurdernas separatistiska strävanden och deras amerikanska uppbackare. Därför vågar han inte träda fram med sitt namn. I nordöstra Syrien bor inte bara kurder utan en rad olika etniska och religiösa grupper.

– Den här regionen är ett väldigt rikt område med sina vetefält och sin olja. Tillsammans med kurderna pumpar USA upp oljan utan att låta den syriska regeringen ta del av den. Nu när det är skördetid försöker de hindra övriga Syrien från att få ta del av vetet, berättar David.

I mitten av maj började International Business Times och andra medier rapportera att spannmålsfält i nordöstra Syrien satts i brand av amerikanska och turkiska ockupationsstyrkor. Turkiet ockuperar sedan oktober 2019 ett gränsområde i nordöstra Syrien. Enligt David är rapporterna om bränderna sanna.

– Det är många som berättat för oss om brinnande vetefält. Och bönder som redan skördat sitt vete har stoppats när de försökt leverera det till de syriska myndigheternas sädeslager. Varför gör de så? Jo, vetet betyder mat till folket, det betyder bröd. Vetet är livsviktigt för att syrierna inte ska hungra. Nu när Caesarlagen träder i kraft vill USA och Turkiet skapa ännu mer folkligt missnöje och sätta press på den syriska regeringen.

Samtidigt som sanktionerna skärps befäster USA sina militära positioner i vissa områden i nordöstra Syrien. Under senare tid har allt fler invånare öppet visat sitt missnöje med den illegala utländska truppnärvaron.

– Människor protesterar hela tiden mot USA-styrkorna. När de åker från ett område till ett annat, då samlas folk, kastar stenar och ropar att de ska lämna vårt land, berättar David.

Officiellt hävdar USA att Caesarlagen inte slår mot det syriska folket och inte omfattar icke regeringskontrollerade områden, som den kurdstyrda regionen i nordost. De syrier som menar att detta inte är sant får stöd från FN.

Den 16 juni, dagen innan den nya sanktionslagen trädde i kraft, varnade FN:s Syriensändebud Geir O Pedersen för den ekonomiska kollapsen. Han poängterade i flera inlägg på Twitter att krisen slår mot invånarna i alla områden i Syrien oavsett styre. Och han framhöll att kvinnorna är extra utsatta, då det i många familjer är de som drar det tyngsta lasset för försörjningen.

En stark röst för hårda sanktioner och Caesarlagen är ambassadör James Jeffrey, USA:s särskilda Syriensändebud. I ett livesänt tal den 12 maj sade han inte ett ord om plågorna för miljontals invånare i Syrien. Han fastslog istället att åtgärderna varit framgångsrika.

”Därför är mitt recept att göra mer av samma sak. Använd Caesarlagen när den träder i kraft, behåll den militära pressen […] som fråntar [Syrien] betydande territorium och naturresurser, som oljefälten i nordost, som presidenten brukar nämna. Stöd israelerna, stöd turkarna och arbeta tillsammans med arabvärlden och Europa så att ingen ’vacklar’ [från sanktionslinjen]…”

Lika verklighetsfrånvänt som påståendet att sanktionerna bara drabbar det syriska ledarskapet är den officiella motiveringen till vad Caesarlagen ska få för effekter.

Lagen sägs syfta till att få den syriska ledningen att sluta mörda och tortera sitt eget folk och acceptera en övergångsregering som respekterar mänskliga rättigheter och fredlig samexistens. Den tar sin utgångspunkt i att det är Syriens president Bashar al-Assad och hans ryska och iranska uppbackare som är skyldiga till de brott som begåtts under kriget, inklusive terrorismens framväxt.

Att det är USA, Turkiet, Saudiarabien och många andra stater som direkt eller via ombud stött IS, al-Qaida och andra väpnade förbrytare – och att de förstnämnda därmed är medskyldiga till dödandet, tortyren och massflykten – förtigs naturligtvis av Trumpadministrationen. 

De syrier vi kontaktar pekar på hyckleriet i påståendet att Caesarlagen bidrar till att stärka det syriska folkets mänskliga rättigheter. De menar att det snarare handlar om det motsatta. Den syftar till att trycka ner det syriska folket i fattigdom och frånta dem grundläggande mänskliga rättigheter, för att uppnå USA:s mål som kriget aldrig ledde fram till.

En journalist i Damaskus summerar Caesarlagens tydliga budskap med följande ord: ”Om vi inte vänder oss mot regeringen, så ska vi inte heller få äta.”