Ledarkrönika: En byråkratisk mardröm

När Lagen om anställningstrygghet förhandlades bort till oigenkännlighet (eller förlåt, moderniserades) presenterades det så kallade omställningsstudiestödet som den stora eftergiften till Sveriges lönearbetare.

Det skulle vara möjligt att med 80 procent av sin tidigare lön vidareutbilda sig till ett yrke attraktivt på arbetsmarknaden. Fackförbunden och Socialdemokraterna framhöll det som en stor framgång i förhandlingarna. Vänsterpartiet kom undan sina röda linjer genom att säga att facken var med på beslutet att fördärva anställningstryggheten.

V lämnade frågan till de samarbetsvilliga LO-förbunden, och var redo att släppa fram förslaget när LO-topparna vände på en femöring. Det Vänsterpartiet helt verkade ha missat var att förbundsordföranden i LO, av tradition och hävd, sitter med i Socialdemokraternas verkställande utskott. 

Så när de socialdemokratiska LO-janusansiktena gjorde vad de skulle svassade Vänsterpartiet efter, nöjda med att beslutet fattats av ”LO-kollektivet”, det vill säga av socialdemokratin.

Ansökningarna för omställningsstudiestödet vällde in under början av 2023. Det har gjort att handläggarna på Centrala studiestödsnämnden, CSN, inte hunnit med. Nästan hälften av de 45.000 ansökningarna har blivit liggande och ingen lösning verkar finnas på problemet.

– Vi tror inte att vi kommer att hinna med nästa år heller, säger studienämndens presstalesman till Ekot.

Svaret man fått från regeringen är att man då ska omdirigera personalen på CSN:s kontor. Ett mycket märkligt sätt att hantera frågan. Tvingande lagstiftning uppifrån blir den enskilda myndighetens ansvar att hantera – utan mer resurser att ta hand om effekterna av det som beslutats i riksdagen. Det finns pengar att dela ut, men ingen personal som kan göra det.

Myndigheten, CSN, kommer under 2024 få nästan tre miljarder kronor som ska delas ut i omställningsstudiestöd. Men de bedömer själva att de endast kommer att dela ut en bråkdel av detta, på grund av personalbrist.

Det betyder inte att CSN kan flytta med pengarna in i 2025, de brinner helt enkelt inne. Om man räknar med att samma antal personer, cirka 45.000, kommer att söka eller söka om omställningsstudiestödet under 2025, så flyttar man bara problemen framför sig.

Vad blir då resultatet för dem som söker omställningsstudiestödet?

Jo, att den som vill ta del av pengarna själv måste ta risken vid en så kallad omställning, genom att påbörja sin utbildning och invänta stödet retroaktivt. Kanske kan man erhålla någon slags försörjning genom att i den perioden, tills ens ansökan blir behandlad, söka vanligt studielån.

Eller så får man helt enkelt försöka få sin arbetsköpare att godta att man avbryter sin tjänstledighet för studier och går tillbaka till sitt arbete. Förhoppningsvis har då inte arbetsköparen anställt en vikarie som måste gå med en månads uppsägningstid. Få kan ju stå utan någon form av inkomst.

Tycker du det framstår som något krångligt? Det är precis så det är. Krångligt.

Det var inte heller tänkt att vara enkelt. Mer byråkrati istället för lagstadgad anställningstrygghet är resultatet. Sveriges arbetare borde gå ut och självständigt kräva en ordentlig anställningstrygghet. Men det får man göra utan att lita till socialdemokrater eller LO-toppar.