Hoppa till huvudinnehåll
Av
Undersköterska

Ledarkrönika: Ett gott råd

Promenader och kostråd löser inte problemen med ett allt stressigare arbetsliv.


Inom vården får vi lära oss att ge livsstilsråd till patienter som mår dåligt, bland annat på grund av ett stressigt och krävande arbetsliv. Det kan handla om att börja gå promenader eller att sluta röka. Inget fel i det, men är det verkligen främst det som behövs för att må bättre?

I december 2021 hade 188.700 personer ett pågående sjukdomsfall hos Försäkringskassan. Knappt hälften av dessa berodde på någon psykiatrisk diagnos. De som blir sjukskrivna med en psykiatrisk diagnos är i snitt sjukskrivna längre än de som blir sjukskrivna för andra diagnoser. Dessa orsaker till sjukskrivning är vanligare i yngre åldrar, och högst för de som är mellan 30-39 år. 

Allt detta är fakta från Försäkringskassan. Försäkringskassan publicerade också en rapport om sjukfrånvaron i psykiatriska diagnoser 2020. Bland dessa ingår bland annat utmattningssyndrom, utbrändhet och psykisk ohälsa. I rapporten kan man bland annat läsa att det finns ett behov för att anpassa arbetslivet efter att både kvinnor och män tar ansvar för familj och hem, att det är ökad risk att drabbas av psykisk ohälsa för de som jobbar inom LO-yrken. Även de som jobbar inom offentlig förvaltning, utbildning samt vård- och omsorg är yrken där risken är större att bli drabbad av psykisk ohälsa. 

Det här är ju inga nyheter, utan såhär har det sett ut under en längre tid. Ställs det då några krav från styrande politiker att ändra på arbetslivet, så att människor slipper riskera att drabbas av sjukdom? Nä istället vill man göra arbetslivet ännu mer osäkert genom att avskaffa lagen om anställningsskydd, las. 

Istället för att börja med att ge råd till de som mår dåligt hade det varit rimligt att börja med att ställa krav på arbetsköparna som är ansvariga för en dräglig arbetsmiljö, så människor inte riskerar att bli sjuka av sina jobb. 

Istället för att man riktar kraven till de som skapar denna osunda miljön ger man människor som söker vård för sin psykiska ohälsa råd om att förändra sin livsstil. Till exempel att man ska gå och lägga sig och gå upp vid samma tider varje dag – inte det lättaste rådet att följa när man har arbete som har skiftande arbetstider. Ibland jobbar man tidiga mornar, ibland sena kvällar, ibland nätter och ibland helger. 

Eller råd om att lägga om sin kost, gå en promenad varje dag, sluta röka eller dra ner på alkoholen. Det är ju inget fel på de råden. All den livsstilsförändringen kan säkert medföra positiva konsekvenser för den enskilda individen. 

Men det är något sjukt med att lösa strukturella problem med ett stressigt arbetsliv med individuella promenader. Livstilsrådet borde nog snarare vara att istället för att ta en promenad så behöver man prata med sina jobbarkompisar och ställa gemensamma krav. Arbetsköparna ska inte ha rätt att driva oss till sjukdom, vi måste vända och rikta kraven på ett hållbart arbetsliv mot dem istället. Då kan vi gemensamt lösa ett samhällsproblem.